[Red Simyna]

Blir hoppfull att läsa om att börja må bättre! Förstår också samtidigt vad du menar med svårigheterna kring nästa steg. Det blir väl som att dra sig själv i håret när sjukvård inte kan hjälpa? Det där med att få sig själv till att göra saker kanske kan handla om att göra små, små förändringar som inte riktigt kostar på så mycket? T ex ”lura hjärnan” med typ ”happy music”. Det har jag börjat med. Försöker lyssna på t ex ABBA eller hysteriskt glada disco-låtar från typ 90-talet. Bara för att höja mitt humör. Börja väcka upp glada känslor i kroppen. Tror du att det skulle fungera för dig? Även kolla på stand up mm. Eller komedier. Styra emot mål och aktivt göra sitt liv så ”lätt” som möjligt för att dra upp sig själv ur mörkret. Kanske låter enkelt men jag tycker jag ser en viss effekt av det här. Det är mitt tips.

Kram!

[Red Simyna]

Hej,

Det kan inte vara så att han inte hade som en plan att ni skulle ha sex men så blev det så och det kändes även väldigt trevligt att prata och umgås med dig mm. Sedan svarar han på sms (men inte alla) och kanske är i processen nu att fundera lite på det som har hänt? Han kanske är en person som inte känner så speciellt mycket så tidigt utan är nu i tankarna att han gillar dig och tycker det varit väldigt lyckat, men nu vet han inte vart exakt han står framöver här?

Jag förstår exakt din situation och känslor också tror jag om att du vill ha bekräftelse från honom om att han är intresserad. Samtidigt tycker jag inte den här relativt okända mannen förtjänar liksom att få definiera ditt värde. Du är fantastisk oavsett vad han vill eller inte vill! Du är du – och det kan ingen ta ifrån dig! Sedan handlar det kanske framförallt om att vara kompatibla? Passar just ni två ihop? Mer än att den ena är bättre och den andra per definition sämre? Du har inte gjort något fel som du behöver skämmas för tänker jag!

Eftersom ni trivdes så bra ihop tycker jag det låter lyckat ändå! Sedan om han inte vill fortsätta tänker jag att du har alla odds på din sida att få uppleva fler härliga kvällar och rätt var det är, är mannen som matchar just dig – där! <3

Tror absolut inte det är onormalt att spänna sig när man har sex med en relativt okänd person. Själv är jag precis likadan. Det kan ta lite tid. Jag litar heller inte riktigt på män, men det kanske är en annan historia.

[Red Simyna]

God kväll,

För att orka upp på mornarna nuförtiden har jag snöat in på klimatet, som sagt. Gjort en del förändringar i min lägenhet. Känner att jag får skärpa till mig också och bara köra nästan ekologiska produkter. Minska på miljöfarligt material och sedan äta ännu mer vegetariskt och veganskt och närproducerat.

Sålde även av massa aktier och fonder som stödjer en hel del tvivelaktiga branscher. Ska köra på enbart miljövänliga branscher i mitt privata sparande men även för min tjänstepension. Har börjat handla igen på second hand också. Bytte även partitillhörighet och gick med i ett annat parti istället. På tiden efter i hela mitt liv röstat på samma. Lite utveckling kan behövas!

Gjorde även en sen anmälan till universitetet på kurser om miljövård. Jag vet ändå inte om jag orkar gå tillbaka till min ”gamla bransch”. Kanske ska byta liv, totalt? Rädda planeten, typ.

Känner mig ändå så överflödig och mitt liv är ganska så meningslöst (framförallt i arbetslivet).

Lyssnat på P3 Dystopia i typ ett dygn nu och känner faktiskt mig väldigt motiverad ändå att försöka ”göra nåt” vettigt. Det kanske är skitbra att vara med om den här pandemin och att man har jättenära nu till att relatera till andra kriser? Det gör att man kan bli handlingskraftig? Minns att jag reagerat så tidigare. Att det blir som ett bränsle.

Fler som går i de här tankarna?

[Red Simyna]

Åh gud, fy, känner med dig! Så hemskt! Tycker det låter klokt att du avlägsnar dig från de där sidorna. Samtidigt knäppt att du ska behöva gå ur sammanhang för att andra beter sig på det här sättet. Läste någonstans för massor av år sedan om någon undersökning som studerat ”troll” och där det stod att ”troll” oftare drevs av satism och en machiavellisk problematik?

Hittade den här nu:

Enligt två av varandra oberoende undersökningar har nu forskare, föga oväntat kanske, kunnat konstatera att så kallade nättroll har starka personlighetsdrag av sadism och för att tillfredsställa denna sadism ägnar de sig åt att förpesta tillvaron för andra på nätet.

I undersökningarna, där 1.215 personer ingick, lade man även märke till att troll sällan var särskilt intresserade av ämnet som debatterades eller hade några särskilda åsikter överhuvudtaget. De trollade helt enkelt för att de ville förstöra för andra, även det ett tecken på sadism. Andra karaktärsdrag som tillskrevs nättrollen var narcissistiska samt psykopatiska drag.

Källa: https://feber.se/webb/nattroll-ar-sadister/309584/

[Red Simyna]

Blir glad att höra du har sammanhang som ger dig mycket!

Tror att det kanske är ett förhållningssätt till världen detta med att erbjuda vänskap och gemenskap? Mina kompisar är jag ganska så säker på kan vila hos mig. Men jag tillåts inte vila hos dem. Där uppstår ett litet problem ärligt talat. Nu råkar de ju vara väldigt intelligenta personer och som har spännande tankar men samtidigt börjar jag känna att jag lika gärna kan sätta på en pod eller se en dokumentär och där få stimulans av innehållet om det är vad som jag verkar uppskatta som mest. Menar om det ändå inte går ut på att vara vänner och känna gemenskap – åt båda håll – utan istället där den ena är i rampljuset och den andra är spegeln, så känns det lite destruktivt för mig.

Vänskap och gemenskap för mig tror jag är att känna nyfikenhet för varandra och vilja veta mer. Ställa följdfrågor. Visa att man lyssnar och försöker förstå den andres perspektiv. Vänskap för mig är inte en monolog och sedan tystnad.

Undrar om det är därför jag är så nervös hela tiden? Avsaknaden av trygghet hos någon.

[Red Simyna]

Låter lovande att du är intresserad av honom och att han varit lyhörd inför dig på olika sätt. Hoppas också det med att prata om känslor blir lättare snart och att du då förstår mer om hans reaktioner eller hans sätt att vara på. Har han en personlighet som du brukar dejta eller känns det som att du träffar någon som är olik andra du har mött? Tänker att osäkerhetskänslor kan bli starkare också när man möter någon som kanske förbluffar en (på ett positivt sätt) men att man själv inte vet riktigt hur man ska förhålla sig till det?

[Red Simyna]

Azure Nihyvu <3

Efter jag skrev texten i natt kom jag att tänka på att inom utanförskapsfolket kanske det finns de som blickar utåt – vill undersöka mer och är nyfikna på världen – som ”Amelie” och mina pratglada grannar. Och sedan finns de som hellre för uppmärksamheten inåt och är mest nyfikna på sig själva – som mina två kompisar. Landar nog i att jag trivs bäst i kontakt med de utåt sett nyfikna. Där att skapa känslan av gemenskap handlar om att få finnas i varandras bubblor – mest hela tiden. Och att det inte tar månader eller år att få bli insläppt där. Att bubblan välkomnar den andra i utanförskapet, skapar en gemensam atmosfär att vara i. Det här betyder egentligen att bara för att man är ett utanförskapsfolk är man inte per automatik kompatibla.

[Red Simyna]

Tycker du verkar vara en underbar person, varm och smart!

Kan det vara att det just dyker upp självtvivel eftersom du blir lite stressad av den här kontakten och blir självkritisk när det tar lite tid innan responsen från honom kommer? Kan känna igen mig i att vara i den situationen och då ha väldigt starka tankar kring mina sk. ”kvalitéer” som både partner och människa. Kanske i dejtingvärlden så är det lite bryskt på ett sätt som det inte är annars? Att man ser på sig själv oerhört granskande och analyserande?

En viktigare fråga jag vill ställa dig då är: Vad tycker du om honom? Motsvarade han dina förväntningar? Fick han dig att skratta och att du blev den bästa versionen av dig själv? Osv.

[Red Simyna]

De människor jag mött i livet som inte velat ta emot hjälp har jag tolkat som att det är just min hjälp de inte vill ha, eller så är det ”fel hjälp” som kommer. Är det så i det här fallet också?

När det kommer till ”fel sorts hjälp” tror jag på att fråga personen t ex: Finns det något jag kan göra? Detta fungerade på min lillasyster när hon hade anorexia. Alltså att vara flexibel inför vad just den unika personen behöver för typ av hjälp och där också skapa tillit.

Ibland kan även en hjälp vara att låta någon få vara i fred, om det är vad som kan hjälpa bäst? Samtidigt som det ju kan skapa en enorm oro och kanske avvisning hos en själv men det brukar det ju vara värt så länge personen börjar må bättre?

När det var just den hjälpen jag erbjuder som inte fungerar för personen tror jag också på att försöka då styra personen mot det som kan hjälpa. T ex om det är andra i ens omgivning den hellre pratar med och hittar bättre stöd hos?

Gäller det här psykisk ohälsa pga. missbruk är det kanske lite andra förhållningssätt som man behöver ha?

Kanske är det ganska avgörande att förstå kärnan varför en person inte vill ha hjälp? Har du kunnat lista ut det hittills?

[Red Simyna]

Purple Cakiva <3

[Red Simyna]

Wow, Azure Dagemu, det låter fantastiskt och hoppfullt! Hoppas du hittar länken.

Tycker personligheten det låter osannolikt att inte kunna tillfriskna i det här. Jag tänker då inte ge mig. Åtminstone just det du skriver om kvinnan från USA att hitta förhållningssätt så det inte är aktivt hela dagarna.

Om inte KBT är nyckeln så kanske kognitiv terapi är bättre? Att förändra sina tankar. Kan se att jag dagligen för som strider inom mig där ångesten eller lugnet står i relation till varandra. Ibland i bättre perioder har jag ofta ett val att inte gå in i de mörka tankarna, och så i sämre perioder är jag chanslös känns det som.

Däremot när jag gått i bra terapi så sov jag som en lammunge om nätterna. Terapeuten hade en oerhört lugnande effekt på mig. Därför tror jag personligheten att med rätt stöd av en professionell person skulle det kunna göra att man tar sig ur det här. Det tror jag på riktigt faktiskt.

Vet inte också om det kan vara så att ord ibland är överflödiga? Tänker på att det ju sägs att GAD kan skapas i barndomen. Om ord är terapi, och verktyg är egna förhållningssätt att hantera sina tankar och beteenden. Är kanske saker som EMDR och liknande fysiska ”terapier” kvar? Just det tänker jag terapeuten jag hade lyckades med. Att fysiskt lugna ner mitt system. Då aktiverades heller inte GAD:en på samma nivå som det brukade. Min slutsats är därför att hädanefter försöka se det här som ”fysiska trauman” och där hjälpen kanske handlar om att processa bort det hela istället på ett fysiskt plan. Tänker högt nu alltså.

[Red Simyna]

Hej Purple Cakiva! Varmt välkommen hit och till tråden!

Ja, jösses, vad gör man liksom när man mår så dåligt att man tror man går under? Vill det sig riktigt illa och jag har stora problem med hopplöshetskänslor och en längtan att bara vilja dö för att jag inte står ut längre så brukar jag ta fram bilder på mobilen på t ex mina syskonbarn. Ibland ringer jag även upp dem för att få en verklighetsuppfattning och avbryta ”döden” som det väl så fint kallas. Kan även i huvudet spela upp en begravning och så brukar jag komma till slutsatsen att jag omöjligt kan utsätta mina anhöriga för ett självmord. Antar att jag väcker empatin inom mig och försöker se hur det inte kan vara ett alternativ övh att andra ska få sina liv förstörda också, pga. mig. Mina syskon har faktiskt genom åren sagt samma sak, även min pappa, att vi alla lever för varandra och hade tagit livet av oss om vi inte fanns. Så ”öppna” är vi i min familj.

Kanske ett tungt svar? Iaf inget en läkare skulle säga tror jag.

Tänker på dig och önskar det vore annorlunda!