[Red Simyna]

Vad konstigt att psykiatrin inte frågat något om trauman. Förstår faktiskt inte riktigt hur samtal utan att kartlägga det tidigt kan gå till och bli så fruktbart ärligt talat. Är hur som helst inte förvånad eftersom den frågan inom sjukvården inte brukade ställas till mig heller. Som svar på hur man vet ifall man varit med om ett trauma är en del av poängen med att ha en psykolog att man just beskriver en situation som man själv upplevt som fruktansvärd och sedan får denne avgöra hur allvarligt det är och vad det kan betecknas som?

Ordet trauma betyder skada. Ett psykiskt trauma är ofta ett resultat av en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar så mycket stress och överväldigande känslor att de blir svåra att hantera. Svåra händelser kan framkalla både fysiska och psykiska reaktioner.

Källa: https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/fa-hjalp/kris-och-trauma/trauma#:~:text=Ordet%20trauma%20betyder%20skada.%20Ett%20psykiskt%20trauma%20%C3%A4r,h%C3%A4ndelser%20kan%20framkalla%20b%C3%A5de%20fysiska%20och%20psykiska%20reaktioner.

[Red Simyna]

Då stryker vi det från listan! Har du varit med om olika trauman? Det är ganska vanligt att må dåligt i vuxen ålder om man inte fått hjälp med att bearbeta dessa? <3 Kan ju resultera i tex depression, nedstämdhet, dissociation och annat! Att det liksom ligger och puttrar på i bakgrunden?

Kram

[Red Simyna]

Förstår exakt vad du menar med att inte orka fullfölja något pga. att man mår för dåligt. Varit precis likadant för mig. Blir lite haltande och som en självuppfyllande profetia att det fortgår år efter år.

Känner du dig ensam? Får du bekräftelse och kärlek i vardagen? Någon som bryr sig om just dig och kommer t ex med en varm kopp te för att visa omtanke? Lagar en middag? Har du någon att prata med om kvällarna? Tänker att vissa mänskliga behov kan inte psykologerna ”fixa” genom ord utan det kan behövas människor i sin vardag som ger en det som man (”alla”) kan behöva för att må helt bra?

Kanske det psykologerna ska lägga stor vikt är just att få dina känslomässiga behov tillfredsställda? Att du ska känna dig sedd och få fungerande relationer (har du det redan?) som kan ge dig allt det där som du behöver? Eller har jag fel och är helt ute och cyklar nu?

Värme

[Red Simyna]

Pink Dusapi,

Det låter som att det just är begränsningar som påverkar dig negativt just nu? Att livsutrymmet på olika sätt och av olika anledningar har krympt och att det därför gör att du får allt svårare att navigera därifrån och i ditt liv? Att du blir fråntagen friheten och det som skulle göra att du tog dig ur detta och började må bättre?

[Red Simyna]

Hej Pink Pidoge!

Du skriver att det beror på familjesituationen och en viss person som gör att du känner såhär sedan barn. Kan verkligen relatera till det. Växte upp med en mamma som ofta kollade på min storasyster och mig som om vi vore insekter. Det har verkligen satt spår! Tror kanske det att andra personer just kan få en att hata sitt utseende bottnar i någon typ av ”projicering” som man blivit utsatt för? Kanske är det personen själv som fått en att känna så som fört över sitt eget självförakt på en?

För mig har det hjälpt lite att försöka ha en klädstil som matchar med mitt inre. Försöka göra mig i ordning när jag går ut för att framkalla känslor av att vara lite fin. Fungerar det bättre för dig också att göra sånt?

Kan samtidigt vid en ålder av 36 år fortfarande känna att det här med utseende är problematiskt. Går ofta också in i självhat. Du är inte ensam om att känna såhär!

Undviker du att gå ut när det är som värst eller har du problem med social fobi och liknande? Om du vill säga?

Känner med dig och blir vred mot den här familjesituationen och personen som förstört så mycket för dig.

[Red Simyna]

Du finns i mina tankar <3

[Red Simyna]

Hej Blue Fivala!

Låter starkt att du tagit dig ur det absolut värsta! Heja dig! Känner med dig och förstår att du alla dagar i veckan vill få en vit ekonomi och slippa tänka mer på detta. Menar du att du vill ta lån men har problem att få det beviljat och att det ställer till det i dagsläget för dig? Det är väl 5 år som man har sin betalningsanmärkning kvar och sedan försvinner den, om jag förstått rätt? Är jättedåligt insatt på det här. Hade jag varit i dina kläder hade jag ringt upp en bankman och bett om råd? Kanske också jobba extra och så vidare ifall du har ork och möjlighet till det? Sälja av grejer hemma av värde osv. Ha alla lån på samma bank. Ja, du vet ju allt det där förstås redan!

Tillägg: Nu trillade polletten ner att du är skuldfri! Då behövs ju inte precis mina råd hehe. Jag vet inte hur man får upp sitt kreditvärde igen, dock! Men kanske en bankman vet? 🙂

[Red Simyna]

Det var väldigt fint, Azure Nihyvu! Wow! Just att ”tacka ja” när t ex erbjudanden eller fina relationer kommer i livet skulle jag behöva bli bättre på! Liksom inte fega ur. Hörde i en pod någon säga att den blivit erbjuden en tjänst i typ Miami och vågade inte tacka ja av ren skräck att inte kunna klara av det. Och där hennes kompis hade sagt att man måste tacka ja till feta saker som dyker upp i ens liv. Liksom att man är skyldig sig själv det! Det fastnade verkligen hos mig och påminner om det du skriver Azure Nihyvu!

[Red Simyna]

Yellow Horaka, du har fått mail <3

[Red Simyna]

Fina Pink Dusapi <3

Ledsen att läsa. Gör ont i mig å dina vägnar. Orkar du säga om det hänt något speciellt eller ifall det mer är att det dåliga måendet tagit ut sin rätt så att säga? Att du inte fått hjälp tidigare och därför nu mår mycket sämre pga. det? Är det GAD:en som vaknat till liv? Läste ditt andra inlägg om tappad livslust och en partner som inte längre orkar mm. Vet hur det känns när det är nattsvart allting och hjälp inte direkt heller finns inom räckhåll. Det är fruktansvärt! Bra att du skriver här! Tänker på dig och vill skriva för att du ska känna att flera svarar och att du inte blir ännu mer ensam i detta.

Skickar massor av värme

[Red Simyna]

Det kanske är att jag saknar en flock och därför skapas stress som en reaktion på det? Tror även där att mina sk. kompisar finner mig som en del av deras flock och därför lugnar deras system ner sig när de pratar med mig. Medan jag blir nervös och känner mig ensammare. Känner mig nu som ett ivrigt får som omedelbart vill rymma från flocken – vid rätt tillfälle – och hitta en annan grupp att tillhöra. En där vi kan sitta vid lägerelden och alla får, får finnas, heh…

Nämen ärligt så har jag tröttnat faktiskt på den här självcentreringen från dessa två personer. Så jäkla intressanta är de faktiskt inte. Enligt sig själva ska de skriva böcker om deras tankar för detta bara måste komma ut till allmänheten. Så jäkla viktig information! Storhetsvansinne.

[Red Simyna]

Blir hoppfull att läsa om att börja må bättre! Förstår också samtidigt vad du menar med svårigheterna kring nästa steg. Det blir väl som att dra sig själv i håret när sjukvård inte kan hjälpa? Det där med att få sig själv till att göra saker kanske kan handla om att göra små, små förändringar som inte riktigt kostar på så mycket? T ex ”lura hjärnan” med typ ”happy music”. Det har jag börjat med. Försöker lyssna på t ex ABBA eller hysteriskt glada disco-låtar från typ 90-talet. Bara för att höja mitt humör. Börja väcka upp glada känslor i kroppen. Tror du att det skulle fungera för dig? Även kolla på stand up mm. Eller komedier. Styra emot mål och aktivt göra sitt liv så ”lätt” som möjligt för att dra upp sig själv ur mörkret. Kanske låter enkelt men jag tycker jag ser en viss effekt av det här. Det är mitt tips.

Kram!