[Red Simyna]

Men gud du har helt rätt! Känner mig jättekorkad nu haha. Precis, vår pappa har ju gjort att vi utvecklat GAD hela bunten, förmodligen. Eller han har liksom skapat de här banorna i huvudet på en att tänka i katastrof. Har på senare tid kände mig lite mer avtrubbad än vad jag känt tidigare gällande detta. Känner mer och mer att jag inte orkar reagera så starkt på ”hot”. Nästan så jag har börjat gäspa istället. Framsteg? Hoppas det!

Borde ju då gå att programmera om? Kanske kan man se det som någon form av ”hjärntvätt”?

Tack för dina ord som skapade insikt hos mig!

[Red Simyna]

Hej fina Azure Nihyvu!

Åh, det lät ju fantastiskt hoppfullt med den nya terapin! Grattis!

Känns det bra eller hur går tankarna kring det här?

Tror verkligen på att behöva gå i sådant som t ex terapi och där få ”kraft” och ”styrka” för att orka genomföra massor av delar i ens liv. I synnerhet när man haft utbrändhet och depression som du haft. Är det något speciellt du hoppas sker i terapin och som du behöver för att ditt liv ska kännas mer hanterbart?

Lite kaxigt har ju jag börjat identifiera mig som sk. ”hel”. Vet inte riktigt om det stämmer men det visar sig. Hur som helst känner jag igen väldigt mycket att vara i utanförskap och när man på riktigt inte har någon hjälp utifrån och då se hur olika områden i ens liv börjat liksom krascha.

Kram!

[Red Simyna]

Anonym skrev:

Jag är bara 13 och känner igen mig jättemycket, sover inte alls mycket, äter inte mycket o gråter och har ångest varenda dag. I skolan får jag säga att jag måste på toa o går ut så jag får lite luft o får vila lite. För att inte allt ska rasa. Jag låtsas vara glad hela tiden. När jag kommer hem är jag jätte utmattad och helt slut. Det är som att jag sakta blir uppäten inneifrån. Jag mår dåligt ofta över saker jag gjort eller sagt. Eller om det är något jätte jobbigt som hänt!

Hej Red Haleso!

Bra att du skriver här.

Ledsen att läsa det du skriver. Känner verkligen igen mig för det var precis likadant för mig i din ålder. (är 36 år idag). Bar som en hel värld inom mig och även kände ett enormt ansvar över mig själv – eftersom ingen annan fanns där. Känner du också så?

Också det om att må dåligt och analysera vad man gjort och inte gjort hade jag med. Minns att jag kunde skriva i min dagbok som långa texter om hur jag skulle skärpa till mig och bli ”bättre” och ”tacksammare” mot kompisar. Har du med såna tankar eller orkar du säga vad det är som du fastnar i för tankar och som ger ångest? Är det beteenden som du själv har?

Är det så att du inte har några i din omgivning som du kan dela de här känslorna och tankarna med? Det var så för mig, därför sa jag sällan nåt till någon.

Värme

[Red Simyna]

Vad gulligt! Fint, tack <3

[Red Simyna]

Hej igen Pink Dusapi,

Blev påmind om att det var väldigt länge sedan som jag grät och kom då att tänka på vilken fantastisk läkande effekt det brukar ha. Därav ploppade den ”tanken/upplevelsen” upp i huvudet och tänkte då att det kanske även var något som du skulle ha hjälp av? Djupare analys av ”varför” det blev så hade jag inte hehe. Ledsen om du upplevde det obehagligt på något sätt!

Hoppas du får må bättre snart!

Värme

[Red Simyna]

Det låter som att du är omringad av personer som är okänsliga inför dig och dina behov just nu?

Jobbigt med den ingifta släktingen också. Förstår att det är väldigt påfrestande att tvingas parera det hemma där man ju vill ha lugn och ro – raka motsatsen till att bli utskälld eller påhoppad. Blir han klar inom några veckor eller hur lång tid talar vi om att detta ska behöva pågå? Huu.

Skickar massa kramar

 

 

 

[Red Simyna]

Hej Pink Dusapi!

Så fruktansvärt, känner med dig! När jag haft så starka känslor av vanmakt och egentligen behöver motivation (lever också i det vakuumet och problematiken just nu) brukar jag istället försöka tvinga mig själv att sätta mig ner och gråta. Storgråta. Bara släppa ut alla spänningar inom mig. Tycka riktigt jäkla synd om mig själv och den förskräckliga situation som man hamnat i mm. Det kan oftast kännas som ett plåster på såret, att ömma om sig själv på ett kärleksfullt sätt. Speciellt gynnsamt tycker jag detta kan vara när man upplever att ingen annan kan förbättra sin situation och man upplever stor, stor hjälplöshet i allt. Tror du att du kan pröva det? Att gråta ut all smärta och frustration? Eller känns det redan som att du gråter mycket pga. situationen?

Har läst nånstans också att olika må-bra-känslor frigörs när man gråter, det liksom renar systemet på en så man kan må pyttelite bättre?

Kram

[Red Simyna]

Tack för ditt inlägg, Indigo Bapine! Så intressant att ta del av din resa! En form av verklighetsflykt har jag också märkt kan hjälpa och där köpa sig tid och distrahera huvudet – vad bra uttryckt av dig! Har du någon vampyrserie som varit riktigt bra och som du varmt kan rekommendera till oss andra?

Värme

[Red Simyna]

Hoppas du kan sova bättre i natt. Skickar kramar!

[Red Simyna]

Oj! Men shit! Vad hände med Stadsmissionen eller andra härbärgen? <3

Kram!!!

[Red Simyna]

Hej igen Purple Qequmi!

Förstår att du inte pallar med att öppna upp dig i tid och otid om ditt inre för olika människor – när du gjort det i flera, flera år låter det som? Det är ju något gränslöst och plågsamt att behöva göra det och sedan besvikelsen det kan innebära att man ändå inte blev förstådd? Jag förstår dig till hundra procent att du fått nog. Tror det är friskt att tänka/känna så! Att värna om sin integritet.

Tänker även att just reduceras till massa negativa grejer som att vara patient, eller sitt dåliga mående är ju också sånt som kan vara väldigt provocerande. Du är ju tusen saker mer än detta! Kanske är det det friska i dig som behöver synliggöras allt mer? Låter ju som det när du beskrev hur terapeuten pratat om det som varit motsatta. Kanske mår du dåligt pga. att du tvingas vara i sammanhang/förhålla dig till miljöer där du oftast reduceras till det där ”sjuka”?

Orkar du säga om du mått bättre i situationer där dina styrkor tagits tillvara på och du känt dig som vilken annan människa som helst? Det lät så fint när du beskrev hur du kunnat vara dig själv, bjuda på dig själv och hur andra omfamnat det! <3

Skickar massa kramar om du vill ha

[Red Simyna]

Förstår att du vill ha ”utdelning” så det jämnar ut sig åtminstone lite efter allt hårt slit hittills och när du fått kämpa så mycket hårdare än alla andra. Inte ett dugg konstigt! Kan verkligen känna igen mig i det också. Varje ny motgång blir på något sätt som ett personligt hån nästan?

Mår du lite bättre idag – om du vill säga?