[Red Simyna]

Teal Cutedi, tack! <3

Är på ganska snarstucket humör idag också haha. Nämen jag känner att jag skiter i det här nu med lägenheten och ska försöka ordna en lösning. Får väl tälta i värsta fall. Har fått lite svar från long stay hotel och det är ganska dyrt men kanske kan det vara värt det. Så känner mig pyttelite lugnare på så sätt att det får kosta vad det kosta vill att sälja av lägenheten i typ april och så ta det därifrån. Får väl åka till Thailand eller Berlin eller nåt annars, jobba hemifrån därifrån, och invänta bättre tider? Kanske blir ett kul äventyr det också?

En person på mitt nya deltidsjobb fick sparken idag pga. skitsnack om kollegor. Det var säkert mig han var ”ute efter”. Är som van vid att råka illa ut. Hur som helst tryggt med en ny chef och nytt företag som inte tolererar det! Känner mig tacksam att få den erfarenheten att någon inte får vara kvar om den beter sig dåligt mot andra. Annat var det ju på min förra arbetsplats som sagt. Lärde mig där att en fårflock kan förvandlas till en vargflock. Otäckt.

Sover med öronproppar och har det oftast hela dagarna här hemma. Även brusreducerande. Svårt bara att jobba eller prata med folk i telefon, då måste jag ta ur öronpropparna.

Som svar på din fråga: Jag mår bättre idag.

Tack för att du orkade svara.

[Red Simyna]

Kikar in här och lämnar en vacker liten låt, som kanske kan lindra något ifall någon känner sig lite ledsen eller ensam just nu?

Benny Andersson – Tröstevisa

https://www.youtube.com/watch?v=aaEqNUTYwyo

Hoppas ni får en fin dag! Ni är viktiga <3

[Red Simyna]

Så fruktansvärt att du blir utsatt för det här av en släkting. Låter oerhört otryggt att bli anmäld på det här viset. Förstår också att det skapar oro vad det kan leda till. Orkar du anmäla något tillbaka – t ex för förtal – eller känns det som att du har tillräckligt med att hålla huvudet ovanför vattenytan just nu?

Värme

[Red Simyna]

Ingenting har egentligen blivit bättre sedan jag skrev inlägget ovan för 3 veckor sedan. Enda framsteget är möjligtvis att jag sökt massa fler jobb nu och hoppas med hela mitt väsen att det blir något av dem. Känner mig dock skeptisk. För en stund sedan prövade jag även att ringa upp min granne för att jag bara inte står ut längre. Hon svarade inte. Nu känner jag en sådan uberstark irritation över att fortsätta ”härda” i denna mardrömslika tillvaro att jag har börjat googla vandrarhem. Tänkte ringa upp ett imorgon, ett sånt ”long stay hotel” och kolla priserna. En desperat åtgärd skulle även kunna vara att typ flytta in i någons övergivna landställe eller husvagn i brist på alternativ. Vill bara bli av med den här tunga stenen på mina axlar att äga en lägenhet och samtidigt fara illa i att vara i den pga. grannen ovanför.

Drömde i natt att jag fick vaccin. Frågade sjuksköterskan vad det var i den. Precis det jag inte riktigt tål. Men jag sa: Kör ändå. Jag får chansa.

Känner sån desperation att förändra min livssituation. Har även vänt på dygnet totalt sedan hur många veckor tillbaka som helst. Har även grava sömnstörningar så vaknar hela tiden. Inte minst pga. min granne, eller så är det jag själv som sover så ytligt och då väcks av det. Känner mig  extremt deppig nu och sedan några dygn tillbaka. Känner mig hjälplös. Ska imorgon kanske på riktigt ringa runt och försöka lösa det här med boende på något sätt. Om jag säljer lägenheten och går något i vinst så kanske jag också har råd att bo på något ställe i ett par månader utan att bli ruinerad. En mäklare som jag har kontakt med sedan en tid tillbaka ringde häromdagen för att kolla läget. Jag svarade aldrig men jag kanske ska göra det efter jag hittat nåt eventuellt vandrarhem. Får jag bara den där sprutan så kommer jag ju inte vara så rädd längre för människor och kan då också vara runt andra.

Mitt liv är verkligen en misär.

[Red Simyna]

Tack fina du! <3

Låter klokt att sätta ett ultimatum att de behöver respektera det här. Tror kanske att jag ska börja i änden att först skaffa en flickvän och sedan säga det då till mina familjemedlemmar? Då kommer det vara så mycket mer som står på spel och betyda något att berätta. Fast jag vet inte om det också är något försvar jag har att skjuta upp det på framtiden, och på något knasigt sätt känns det som att jag behöver deras ”godkännande” innan jag själv tar några ytterligare steg. Jättekonstigt!

Tack igen för ditt svar!

[Red Simyna]

Purple Nacyra <3

[Red Simyna]

Jaha! Jomen absolut! <3

Kanske har relationerna ovan format mig på ett sätt som jag har lite svårt att förlika mig med i dagsläget? Kanske fick de mig att känna att jag var någon som jag innerst inne inte upplevde att jag riktigt var? Kanske behövdes det skrivas ner och synliggöras för att paradoxalt nog skapa avstånd och försvinna vidare?

Har länge tänkt att det har varit de här ”kärlekarna” som format mig och så kommer det för alltid att vara och förbli. Som att det inte funnits utrymme eller tillit för fler relationer, nya sätt att präglas i nära kärleksrelationer, osv.

Känns fint på något sätt att minimera betydelsen och inverkan de haft på mig och mitt liv hittills. Tror nog de varit en av de bidragande orsaker till att jag inte riktigt kunnat eller klarat gå vidare. För jag har fastnat i tankarna om just dem.

Kanske är jag mer intresserad nu av att ta det där hissnande språnget?

Tycker de mer påminner om spöken än riktiga människor och det betyder väl att tiden verkligen har gått när man känner så. En viskning om en annan tid men som man inte alls lever, eller på något sätt är förankrad i, nu. De har funnits kvar och varit så levande inom mig. Nu verkar de flyttat ut och bytt adress.

[Red Simyna]

Du duger som du är! Var rädd om dig själv. Tror inte du behöver ”bli bättre” eller mer ”tillräcklig” alls. Tror du är precis så som just du ska vara! Har du någon speciell och unik egenskap som du faktiskt på riktigt uppskattar med dig själv? Går det att påminna dig själv om den oftare?

Kanske kan man även vända på det och ifrågasätta varför man ska vara ”tillräcklig för någon”? När jag tänkt och känt så inför andra så har jag upplevt det som något subtilt missnöje från omgivningen och där deras behov inte blivit tillräckligt tillfredsställda och just detta har då stressat mig. Är det likadant för dig?

Kanske är ingen heller ”fulländad” någon annan oavsett relation? Kan man ens kräva det av varandra? Låter även som att din pojkvän inte alls förstår ditt behov utan istället gick in i något försvar.

Samhället trycker väl på ganska duktigt också och vill att man ska vara superproduktiv, uberduktig och prestera på alla möjliga höga nivåer? Som att man skrivit på ett arbetskontrakt inför själva livet som sådant.

Kram

[Red Simyna]

Ja precis, kanske behövde jag kika lite på de här personerna för att få någon översikt eller förståelse kring vad det är jag letar efter framöver?

Hade en lustig period där jag arbetade med rekrytering och märkte hur de flesta jag kallade in på intervju var exakt personer som jag sedan hade lust att dejta. Detta skedde alltså undermedvetet och där polletten föll ner när andra påpekade att de nyanställda var ”precis likadana” eller ”påminde extremt mycket om varandra”. Lite märkligt samtidigt att lyckas peka ut min egna smak och vilka jag tänkte att jag var kompatibel med. Dessa män ovanför däremot, hade jag aldrig anställt, tror jag. Så min sk. smak har nog förändrats över tid, turligt nog.

Absolut är det också ett tecken på att livet stannat upp liksom, som du skriver. Att när man just funderar bakåt mycket och fastnar i nostalgi är det tecken på att nuet är för tråkigt att tänka på kanske? Hur som helst har jag kommit underfund med att jag inte saknar de här personerna längre. Känner snarare att jag förundras över att vi en gång stått ”varandra närmast” eller att det har varit några som betytt i princip allt för mig. Och hur de nu betyder så otroligt lite. Känner mest vänskapskänslor för dem i mitt inre när jag funderar på hur de vandrar runt på den här planeten som vilka människor som helst. Kanske möts vi i ett annat liv istället?

[Red Simyna]

Azure Nihyvu <3

[Red Simyna]

Men gud du har helt rätt! Känner mig jättekorkad nu haha. Precis, vår pappa har ju gjort att vi utvecklat GAD hela bunten, förmodligen. Eller han har liksom skapat de här banorna i huvudet på en att tänka i katastrof. Har på senare tid kände mig lite mer avtrubbad än vad jag känt tidigare gällande detta. Känner mer och mer att jag inte orkar reagera så starkt på ”hot”. Nästan så jag har börjat gäspa istället. Framsteg? Hoppas det!

Borde ju då gå att programmera om? Kanske kan man se det som någon form av ”hjärntvätt”?

Tack för dina ord som skapade insikt hos mig!

[Red Simyna]

Hej fina Azure Nihyvu!

Åh, det lät ju fantastiskt hoppfullt med den nya terapin! Grattis!

Känns det bra eller hur går tankarna kring det här?

Tror verkligen på att behöva gå i sådant som t ex terapi och där få ”kraft” och ”styrka” för att orka genomföra massor av delar i ens liv. I synnerhet när man haft utbrändhet och depression som du haft. Är det något speciellt du hoppas sker i terapin och som du behöver för att ditt liv ska kännas mer hanterbart?

Lite kaxigt har ju jag börjat identifiera mig som sk. ”hel”. Vet inte riktigt om det stämmer men det visar sig. Hur som helst känner jag igen väldigt mycket att vara i utanförskap och när man på riktigt inte har någon hjälp utifrån och då se hur olika områden i ens liv börjat liksom krascha.

Kram!