Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,945 till 1,956 (av 2,179 totalt)
0
  • som svar på: Vill inte bo själv

    Har för mig att jag läst någonstans att i en relation som går väldigt mycket fram och tillbaka, där man ömsom blir behandlad varmt och ömsom blir behandlad kallt kan just trigga igång extra starka känslor att vilja vara med den personen. Jag kommer inte ihåg varför det skapas en sådan typ av mekanism, men kanske innehåller den här kärleken för honom även sådant som rädslor att bli övergiven, få nedbruten självkänsla och att vilja återskapa en form av stabilitet i tillvaron igen?

    En kille jag var dödskär i höll också på med någon form av känslomässig utpressning att han lyckades bli offret i de mest märkliga situationer. Med lite distans började jag märka att jag innerst inne kanske inte var så kär i honom egentligen utan det var just beteendet från hans sida som fick mig känslomässigt ur balans. Att ju mer han avvisade mig desto starkare blev min längtan efter honom. Känner du igen dig något i det – om du vill säga?

    Hej,

    Tycker du ska lita på din magkänsla och intuition om att något känns fel. Hade inte hört om cyklotymi tidigare och läste på lite om det nu efter jag läste din text. Visst låter det som att det kan handla om det för dig- absolut!

    Håller med föregående talarna om att du kanske kan gå till skolkuratorn och be om ytterligare vägledning och råd? Kanske visa den här texten om dina symptom för den personen som kan guida dig rätt?

    Mamman du beskriver påminner mycket om min egen och jag minns att stressen och oron det framkallade var jättejobbig. Känner med dig!

    Värme

    som svar på: Det här med att må bra

    Hej Blue Tefobo!

    Tycker precis som du att det finns något märkligt i att inte vilja ta reda på hur andra kanske kan må bättre och att heller inte anstränga sig för att få någon att må bättre! När man inte får gehör för sina känslor varken på arbetsplatsen eller av vänner kan det skapa så himla starka ensamhetskänslor. Hur känner du där? Är du ok eller far du ganska ordentligt illa av denna ”tysthet” du drabbas av från omgivningen?

    Tänker också att när man inte får säga så mycket om hur man mår på riktigt på jobbet så är det som att tvingas in i en ofrivillig känslomässig avstängning varje dag man kliver in på arbetsplatsen. Blir som en dubbel smärta av avvisning.

    Jag vill gärna veta vad du mår bättre av!

    Skickar massa kramar om du vill ha

    som svar på: Till alla oavsett

    Pink Rihiru,

    Wow, vilket fantastiskt bra uttryck med ”rolig” PMS. I love it! Och gubben förtjänade det faktiskt, hehe. Har inte testat antidepp men däremot p-piller (var inte avsiktligt pga pms utan har endometrios) och då försvann även mina humörsvängningar och de mörka tankarna med, tror jag. Ibland är det så svårt att veta vad som är hönan och ägget. Hoppas någon annan svarar här angående antidepp och sätta in det vid rätt tillfällen! <3

    Hur mår du idag?

    Teal Cutedi,

    Vilken knasig historia haha! Tack för att du ville dela med dig!

    som svar på: Hur återhämtar jag mig

    Hej,

    Tycker det låter som att du kan ha blivit traumatiserad av alla de här situationerna som skett på så kort tid och att de även var för sig hade varit chockartade och mycket svåra att vara med om? Trauma efter trauma är obeskrivligt tufft att stå i.

    Med andra ord är det här kanske en livskris och det är därför du mår så dåligt och får självmordstankar? Extremt vanligt vid svåra livssituationer som drabbat en så där reagerar du helt normalt.

    Vad jag läst om livskriser brukar människor läka automatiskt av det, men att det också kan resultera i PTSD. Det beror lite på sådant som omfattningen och stödet omkring en som kan avgöra hur man läker igen, tror jag. Det låter som att du är relativt på benen eftersom du saknar att göra roliga saker mer än att du fått fysiska svåra reaktioner av det här – stämmer det? Det är isf väldigt positivt!

    Att röra på sig brukar vara ett tips man kan göra själv när man känner så som du känner nu. Också att prata med andra (som du ju gör genom att skriva här) är toppen! Man ska också undvika alkohol och droger för det kan förvärra måendet.

    Beklagar sorgen för den du miste! Även ditt underbara husdjur! Så svårt också att förlora arbete på arbete och att det förstås skapar oro och otrygghet. Hoppas verkligen arbetsmarknaden stadgar sig framöver när vaccin nu gör entré.

    Blev så lättad när jag läste att din pappa överlevde! Förstår att det var en fruktansvärd tid när han låg inne och läkaren gav såna skräckbesked.

    Tror och hoppas livsglädjen kommer tillbaka för dig <3

    Kram

    Tack själv!

    Vet inte om det här resonerar med dig men tänker att om man själv inte fått kärlek, bekräftelse, blivit tillräckligt sedd och där känslor har fått finnas, tror jag oddsen är högre också att ha förmåga att registrera detta när det sker i möten även med andra?

    En liten generalisering är därmed att vad jag upptäckt tenderar nog just män att ha en lite mer ”hjälplös stil” än kvinnor överlag, och där jag tänker att såna som dig (och även mig) nog lättare hamnar i detta då det triggar igång systemet att aktivera sig – göra något åt det hela? Eftersom man blir påmind om smärtan det innebär om hjälpen och kärleken uteblir? I synnerhet om man fått höra genom åren att man är bra på att ge, se och lyssna på andra så bidrar säkert det till att bli ännu mer motiverad att anstränga sig där? Kanske blir det även ens hela identitet?

    Med det sagt så tänker jag att man kanske kan lära om där att släppa personer i ett tidigare skede, inte stå med hjärtat i handen tror jag man brukar kalla det, utan ge litegrann och kolla responsen först? Är det en person som man märker är mer av en hink med hål i där allt forsar igenom tror jag även det är tecken på att man kan behöva ta avstånd om man ska undvika att hamna i samma mönster och processer igen?

    Tror också på att ju mer man avlägsnar sig från att ge bort hela sig själv oavsett om det är arbete, i kärleksrelationer eller annat, så börjar automatiskt sina drömmar bli tydligare för en. Som att man landar mer i sin kropp och själ igen och börja känna in vad som är viktigt på riktigt? Bara en sådan sak som att vakna utvilad en morgon och lugnt och stilla njuta av fågelkvitter istället för att telefonen ringer och det är någon som behöver akut hjälp tror jag kan vara ett stort steg i en förändring.

    som svar på: Det är tungt nu

    Kram till dig. Går det att stänga ute intryck hemma i form av släcka lamporna, göra det tyst, kanske lyssna på en meditation raklång i sängen och få slappna av ordentligt och på riktigt?

    som svar på: Till alla oavsett

    Pink Rihiru,

    Ja känner igen att inte höra av sig till andra pga. rädslan att bli avvisad. Att oron för hur man ska hantera det känslomässigt gör att man lätt kan strunta i att ens försöka. Bra att du skriver här! Upplever det som att man vanligtvis får svar här oavsett vilket tillstånd man är i, vilket är smått fantastiskt <3

    PMS har jag haft tidigare och vet vad det kan innebära för inre stormar och känslolägen. Det sjukaste jag gjort har varit att jag spottade mot en gubbe en gång ute på gatan för att jag var så upprörd på honom.  Det var verkligen knäppt. Såhär med lite distans kan jag ju skratta åt det hela men just då kände jag en viss oro över mitt beteende faktiskt. Det låter som du är mer i balans när det gäller just såna typer av ageranden? Är det att ifrågasätta tillvaron som blir mest synligt när du har PMS och PMDS?

    Kram!

    som svar på: Vill inte bo själv

    Hej fina du,

    Vilken jobbig situation! Känner igen att få starka ensamhetskänslor i en relation. Det är verkligen jättejobbigt! Tror precis som du att när en person inte connectar med ens egna värderingar och drömmar och då beter sig på ett annat sätt så gör det väldigt ont i en. Känner med dig! Kan även relatera till rädslan att göra slut och då känna en typ av fruktan att känna sig ännu mer ensam. Ibland tänker jag att ensamheten i en relation ofta är värre och kan vara svårare att hantera än att vara själv och på egen hand. Vad tror du om det? Även att det först om man gör slut gör fruktansvärt ont men att man sedan börjar läka ihop och må bättre? Det är min erfarenhet efter jag varit så kär i en kille men som betedde sig frånvarande och med mycket dubbla budskap.

    Förstår att det är komplicerat eftersom du är kär i honom och att ni även säkert har bra stunder ihop!

    Skickar massa kramar om du vill ha! Tänker på dig.

    som svar på: Till alla oavsett

    @ Pink Dusapi

    Syftade på just sunda och välfungerande relationer hehe! Alltså att få stöd i att reglera sina känslor på djupet vid en kris.

    @ Pink Rihiru

    Varmt välkommen in i tråden <3

     

    Kan det vara känslomässig försummelse som det här handlar om? Att lämnas utanför i skolan tänker jag är jätteallvarligt för ett litet barn att uppleva. Också sedan det om att föräldrarna delvis inte räckte till och där du kunde känna dig övergiven och ensam tänker jag också är tecken på försummelse. Även att det är väldigt rimligt ifall det väcker känslor av att vara osynlig och att vara ingen när det som skadar inte synliggörs av sin omgivning. Kom att tänka på när jag var barn och gick runt och önskade att jag hade blåmärken att visa upp eftersom det skulle vara ”bevis” på att jag tog skada i själen.

    Tänker lite att om ingen riktigt uppmärksammar ens inre upplevelser av smärta så är det också en övergivenhet i det. I mina öron låter det som att du söker dig till mörka platser i fantasin för att komma i kontakt med det som du kände då och att du innerst inne önskar bli hörd i att din smärta ska få valideras och tas på allvar? Precis som med diagnosen senare i livet, som verkar viftas bort av omgivning som inte tillräckligt svår.

    Kan det avgrundsdjupa bekräftelsebehovet vara en kompensation för att slippa hamna i gråzonen och då glömmas bort och inte bli sedd igen – precis som i uppväxten?

    som svar på: Lmfaooo

    Kan relatera lite till just att föräldrar inte accepterar ens partner, även om det definitivt inte är på någon nivå av hederskultur. Handlar istället om att vara bisexuell men att få höra ett helt liv hur fel det är mm. Även att leva under en form av förtryck som kanske påminner om hederskultur har jag också erfarenhet av pga. traumatisk uppväxt med misshandel från föräldrarna. Nu hjälper inte det precis dig här i din livssituation! Känner bara hur jag blir liksom så fylld av en önskan om att du ska få träffa den här killen och få uppleva äkta kärlek och romantik! Och även då att familjen med tiden på något sätt kan hantera det utan att det spårar ur fullständigt. Så sitter jag här och hoppas!

Visar 12 inlägg - 1,945 till 1,956 (av 2,179 totalt)
0