Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,897 till 1,908 (av 2,452 totalt)
0
  • Jag tycker du kan säga så som du skrev om att be honom vända sig till sin ursprungsfamilj istället. Kanske är det så också att eftersom han haft dig så har mamman och systern också kunnat backa och hålla sig lite i bakgrunden? Tycker det verkar kunna vara ganska vanligt förekommande när det handlar om det här med ansvar att när någon annan kliver undan så automatiskt brukar någon tredje part kliva in? Att det blir som ett växelspel och där man oftast innan det skett tror att en person kommer stå utan hjälp när man själv slutar engagera sig? Lång harang nu här från min sida märker jag. Försöker mest säga att jag tycker det är en jättebra idé att be honom vända sig till sin familj nu. Inte minst också för att du också hjälpt honom under en så pass lång period, låter det som. Det borde också hans mamma och syster förstå inte är hållbart i längden.

    Vilket oerhört svårt dilemma! En vän i nöd men att det inte verkar finnas ett konkret slut eller lösning på det hela? Så jobbigt och ansträngande för er båda tänker jag.

    Finns det någon mellanväg man kan ta att du t ex minskar summan som kompisen ber om men att det inte resulterar i att denne blir utan härbärge? Går det även att prata om att du egentligen behöver de här pengarna längre fram och därför tycker det verkar rimligt att se det här som ett lån istället för pengar som du ger bort?

    Borde inte kompisen säga också att den antecknar för alla gånger du fört över pengar och planerar i framtiden att betala tillbaka beloppet? Låter ju lite skumt att bara ta emot pengar sådär men inte känna så mycket skyldigheter till att återgälda det på något sätt? Åtminstone att kompisen är tydlig med att beloppet ska betalas tillbaka i framtiden, men att den under omständigheterna givetvis inte kan berätta när det är fullt möjligt?

    Mitt råd är nog att ta det lite pö om pö det här med gränserna? Eftersom kompisen befinner sig i ett extremt skört tillstånd och är beroende av dig kan ju risken vara att den får en chock och blir hemskt psykiskt dålig av att bli avvisad just nu? Det kan ju i värsta fall påverka er relation för all framtid? Att h-n påminner dig om att du inte fanns där hela vägen när h-n behövde dig som mest?

    Förstår att det här är svårt!

    Hej,

    Vad fint att du vill hjälpa ditt barn!

    Om jag hade varit dig hade jag kanske testat att släppa mycket fokus på barnets lägenhet och hygien. Det gör du säkert redan, att det är det totalt sekundära i detta, kanske du inte ens bryr dig så mycket om det alls. Men jag minns själv när jag varit deprimerad att det har varit så jobbigt att hålla fasaden uppe när mina anhöriga börjat ”syna mig”. Liksom sett lite för mycket och då även velat in i min lägenhet. Tror på att försöka lyfta bort fokuset från dennes boende.

    Istället tror jag på att erbjuda att personen själv kan få komma över på fika/mat. Eller ta en promenad. Göra något konkret som att t ex besöka ett muséum. Personen kommer säkert säga nej till 19 av 20 förslag, men den där gången personen kanske säger ja kan vara början på en vändning.

    Jag tror på att ge förslag på att ses på neutrala platser som inte  ”avslöjar” vilket dåligt skick man egentligen kanske är i, alltså. Det kan också skapa känslor av normalitet istället för påminnelser om hur jävligt allt är. Det är jobbigt också att se ens anhörigas blickar på sin misär. Kan skapa mycket skam. Tror alltså att det finns en risk att en deprimerad person kan isolera sig mer och mer när den förstår hur andra börjat upptäcka hur illa det är, och det kan man behöva komma runt och hjälpa personen med för att den inte ska sluta sig ännu mer?

    Tror definitivt inte på hot om att personen kan bli av med sin lägenhet? Kanske är det dennes enda trygga plats? Det tror jag kan få katastrofala konsekvenser i värsta fall?

    Hej!

    Att vara lättirriterad och arg tror jag kan vara tecken på depression/nedstämdhet? Tänker eftersom du befinner dig i en svår och ovanligt påfrestande livssituation tar det sig uttryck på det här sättet att du blir arg? Det är väl en enorm vanmakt att lida av psykisk och fysisk smärta samtidigt? Det i sig kan ju göra vem som helst upprörd över sin situation tänker jag?

    Det jag läst är att man ska försöka att inte reagera (jag fattar att det är snudd på omöjligt) men om man t ex försöker direkt trycka bort känslan genom distraktion tror jag man gör sig själv en tjänst. T ex ställer sig och diskar och hoppas att ilskan lägger sig. Öppnar fönstret för att få in frisk luft. Kyler ner sig. Är det riktigt illa brukar jag ta en promenad eller träna också. Har du möjlighet till det eller ställer magen till det där? Häromdagen slog jag tre gånger hårt i en garderob, det var helt sjukt. Kan bli orolig själv över det här med ilska. Har också svåra, svåra problem just nu med ilska och utbrott, alltså.

    Jag har läst iaf att ju mer man agerar på ilskan desto argare blir man oftast, så försök lära om att inte reagera på impulserna är mitt tips.

    Kommer din situation bli bättre när du får tillgång till vaccin? Har du någon ljusning framöver? Hoppas också tiden för undersökning av magen blir gjort snarast <3

    som svar på: Ingen att prata med?

    Hej Teal Lorabi!

    Känner med dig verkligen! Så smärtsamt med syskonet och att inte ha någon att vända sig till. Bra att du hittat hit, det är bra här tycker jag för att skriva och även få svar <3

    Har liknande situation som dig tror jag att båda mina systrar deklarerade för ett par år sedan att de var trötta på min negativitet (som de kallade det, egentligen var/är jag på gränsen till suicidal om man ska vara lite ärlig), och sedan dess har jag slutat lita på att de finns där. Igår pratade jag även med min sk. bästa kompis och hon sa då att hon fått en ny bästa vän (ungefär så, gick att läsa mellan raderna) så därför har hon inte hört av sig under de senaste veckorna. Så nu står jag ganska ensam, jag också.

    Är du okej eller hur pass dåligt mår du – om du vill säga?

    som svar på: De blir aldrig nöjda.

    Hej Blue Hafery!

    Menar du lite att dina föräldrar måste sluta pressa dig, och att det är pga. dina föräldrar som du mår sämre och skadar dig själv? Eller är det framförallt pga. skolan? Pressar föräldrarna dig till att du behöver må bättre?

    Jag förstår vad du menar när du säger att du har mycket tårar inom dig, det är jättejobbigt att bära runt på tårar och känna sig ensam i sin smärta. Speciellt om man inte känner att det hjälper att prata med andra. Har du prövat att släppa ut tårarna istället? Varje dag, litegrann i taget? Det kan hjälpa. Jag har läst någonstans att det frigörs lugnande känslor inom en när man gråter. Det är läkande att gråta.

    Vet inte om det är till någon tröst men jag mådde också förskräckligt dåligt när jag var 13 år. Jag vet hur det känns <3

    som svar på: Hantera triggers
    Trådstartaren

    Bra poäng! Huu, just när den andre pratar om sitt ex kan man lätt känna sig förbisedd och olustig? Har du varit med om det också tidigare att andra gjort så när du träffat någon?

    Ja apropå det där andra, så tror jag också det är så definitivt. Att vissa blir avskräckta när de förstår vissa behov. Kan samtidigt nu vid min ålder och lite mer självinsikt tycka det ofta kan ha varit lite larvigt och överdrivet när andra ”ryggat tillbaka”. Börjar mer förstå att det kan också finnas en beröringsskräck kanske, att behöva finnas där för sin partner. Att det är något med känslor och behov som kräver djupare förmågor att hantera och då är det lättare att tillskriva personen som ”komplicerad” eller ”för knepig pga. bakgrunden”. Att man inte fattar att det kanske handlar om en brist hos sig själv egentligen som inte kan möta en person på djupet och hjälpa den där.

    En man jag dejtade berättade jag ärligt att jag förmodligen hade en desorienterad anknytning. Det som hände senare var att när jag märkte att han hade lite svårt med sin empati och sådär så blev jag inte så intresserad längre (hamnade även själv i modersgestalts-rollen) och ville därför avsluta dejtandet. Men då påpekade han noga och aggressivt att det med högsta sannolikhet handlade om min anknytning till orsaken att jag ville göra slut. Liksom inte att det möjligtvis kunde ha något med honom att göra. Hans facebooksida fylldes med detta så det var ju ganska genant för mig att beskåda. Någon kompis kallade det han gjorde för förtal, kanske var det så. Hur som helst blev jag av med den snubben efter några veckor och lärde mig efter det att ligga lågt med min bakgrund och psykiska ohälsa när man dejtar =)

    som svar på: Hantera triggers
    Trådstartaren

    Haha åh, en sån typ av person hade jag inte blivit så intresserad av, heller. Tack och lov är jag inte som jag kan vara i vänskapsrelationer, när det kommer till kärleksrelationer. Är nästan som förbytt. Kan vara krävande och ha mycket höga krav på att den andra har fantastiska förmågor att finnas där för mig känslomässigt. Märkligt sånt där hur man kan skilja sig mellan vad det är för typ av relationer. När jag dejtat killar som varit väldigt behövande så har jag alltid, utan undantag, avslutat det fort. Blir oerhört avtänd. Bra påminnelse att nu efter den här hälsokrisen och kanske till efter sommaren när pandemin förhoppningsvis lugnat ner sig betydligt är det nog många som lever kvar i sina fd. relationer, bubblan de varit i. Man får ducka dessa typer =)

    Så fruktansvärt! Beklagar med hela mitt hjärta. Jag tror precis som Indigo Lyjylu att det är bra att berätta. Säkert går det redan rykten och då viktigt som ledare att berätta så alla får en möjlighet till sanningen? Men hör först med familjen om de samtycker till att det är okej.

     

    som svar på: Hantera triggers
    Trådstartaren

    Vad mysigt med Bed and breakfast eller jobba på katthem. Ååh <3

    Ja precis, just under en pandemi är det extra svårt att få igång något kärleksliv. Min bästa kompis är lika gammal som mig och också singel, barnfri och jag har skämtat lite med henne om att den här pandemin kanske är skitbra för oss som är singlar eftersom så många par lär göra slut efter all gemensam isolering detta har lett till. Det gäller att hålla lågan uppe nu när man gått miste om ett helt år där det var läge att hitta kärleken i ens liv haha.

     

    som svar på: Hantera triggers
    Trådstartaren

    Ja vad intressant! Tror att det kanske kan vara vanligare att vilja rannsaka sig själv och kanske även andra om man vuxit upp i en miljö av förljugenhet? Det är så ofta jag har sett hur mina föräldrar skämt ut sig själva pga. sina kassa självinsikter att jag varit livrädd för att själv glida runt som ett stort spöke typ. Inte förstå andra övh. För mig verkar det oerhört handikappande och även djupt skrämmande. Jag vet inte om det kan vara så också att har man inte fått stöd hemifrån så kan man bli så beroende av den ”yttre världen” och då att inte kunna läsa av den eller anpassa sig till den är förstås stressande och hotande. Minns när jag var tonåring att jag kunde speciellt då när jag hade ett helvete hemma vara som en social kameleont, noll försvar uppe, och smälte in på alla möjliga ställen. Tror att gatubarn eller hemlösa barn kan uppleva något liknande kanske, att man lär sig att ”inte ta plats”, inte vara så behövande mm. För mig är alltså det här med självinsikt rent av livsnödvändigt, tror jag. Det borde det varit för mina föräldrar också men det känns som om de valde vägen istället av ”my way or the high way” typ, och det har inte gått så bra.

    Önskar jag hade driv när det kommer till kärleksrelationer men det har jag faktiskt inte. Det kanske är därför jag inte känner att jag behärskar det riktigt heller? Haha. Har du driv inom något speciellt område som du tänker på?

    Trådstartaren

    Ja, det är kanske viktigare än någonsin nu att vi får ner smittspridningen så inte fler mutationer skapas. Sedan att man av solidariska skäl kan tänka sig ta vaccinet när det erbjuds. Det är ju sätt för att snabba på processen att återgå till det normala igen. Vi behöver hjälpas åt. Vi vill väl komma ur det här?

    Kanske vaccinpass blir ett vilkor? Fast väl varit ett himla liv om det? Förstår inte riktigt motståndet till det än så länge. Sedan ”booster”/påfyllnader framöver. Säkert distansering. Rusta upp samhället för en liknande situation? Vet inte. Jobba hemifrån efter detta  trodde några forskare inte på. Tack och lov känner jag.

Visar 12 inlägg - 1,897 till 1,908 (av 2,452 totalt)
0