Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,897 till 1,908 (av 2,320 totalt)
0
  • Hej fina Azure Nihyvu!

    Åh, det lät ju fantastiskt hoppfullt med den nya terapin! Grattis!

    Känns det bra eller hur går tankarna kring det här?

    Tror verkligen på att behöva gå i sådant som t ex terapi och där få ”kraft” och ”styrka” för att orka genomföra massor av delar i ens liv. I synnerhet när man haft utbrändhet och depression som du haft. Är det något speciellt du hoppas sker i terapin och som du behöver för att ditt liv ska kännas mer hanterbart?

    Lite kaxigt har ju jag börjat identifiera mig som sk. ”hel”. Vet inte riktigt om det stämmer men det visar sig. Hur som helst känner jag igen väldigt mycket att vara i utanförskap och när man på riktigt inte har någon hjälp utifrån och då se hur olika områden i ens liv börjat liksom krascha.

    Kram!

    som svar på: Perfekta fasaden utåt ?

    Jag är bara 13 och känner igen mig jättemycket, sover inte alls mycket, äter inte mycket o gråter och har ångest varenda dag. I skolan får jag säga att jag måste på toa o går ut så jag får lite luft o får vila lite. För att inte allt ska rasa. Jag låtsas vara glad hela tiden. När jag kommer hem är jag jätte utmattad och helt slut. Det är som att jag sakta blir uppäten inneifrån. Jag mår dåligt ofta över saker jag gjort eller sagt. Eller om det är något jätte jobbigt som hänt!

    Hej Red Haleso!

    Bra att du skriver här.

    Ledsen att läsa det du skriver. Känner verkligen igen mig för det var precis likadant för mig i din ålder. (är 36 år idag). Bar som en hel värld inom mig och även kände ett enormt ansvar över mig själv – eftersom ingen annan fanns där. Känner du också så?

    Också det om att må dåligt och analysera vad man gjort och inte gjort hade jag med. Minns att jag kunde skriva i min dagbok som långa texter om hur jag skulle skärpa till mig och bli ”bättre” och ”tacksammare” mot kompisar. Har du med såna tankar eller orkar du säga vad det är som du fastnar i för tankar och som ger ångest? Är det beteenden som du själv har?

    Är det så att du inte har några i din omgivning som du kan dela de här känslorna och tankarna med? Det var så för mig, därför sa jag sällan nåt till någon.

    Värme

    Vad gulligt! Fint, tack <3

    Hej igen Pink Dusapi,

    Blev påmind om att det var väldigt länge sedan som jag grät och kom då att tänka på vilken fantastisk läkande effekt det brukar ha. Därav ploppade den ”tanken/upplevelsen” upp i huvudet och tänkte då att det kanske även var något som du skulle ha hjälp av? Djupare analys av ”varför” det blev så hade jag inte hehe. Ledsen om du upplevde det obehagligt på något sätt!

    Hoppas du får må bättre snart!

    Värme

    som svar på: Vill inte längre

    Det låter som att du är omringad av personer som är okänsliga inför dig och dina behov just nu?

    Jobbigt med den ingifta släktingen också. Förstår att det är väldigt påfrestande att tvingas parera det hemma där man ju vill ha lugn och ro – raka motsatsen till att bli utskälld eller påhoppad. Blir han klar inom några veckor eller hur lång tid talar vi om att detta ska behöva pågå? Huu.

    Skickar massa kramar

     

     

     

    Hej Pink Dusapi!

    Så fruktansvärt, känner med dig! När jag haft så starka känslor av vanmakt och egentligen behöver motivation (lever också i det vakuumet och problematiken just nu) brukar jag istället försöka tvinga mig själv att sätta mig ner och gråta. Storgråta. Bara släppa ut alla spänningar inom mig. Tycka riktigt jäkla synd om mig själv och den förskräckliga situation som man hamnat i mm. Det kan oftast kännas som ett plåster på såret, att ömma om sig själv på ett kärleksfullt sätt. Speciellt gynnsamt tycker jag detta kan vara när man upplever att ingen annan kan förbättra sin situation och man upplever stor, stor hjälplöshet i allt. Tror du att du kan pröva det? Att gråta ut all smärta och frustration? Eller känns det redan som att du gråter mycket pga. situationen?

    Har läst nånstans också att olika må-bra-känslor frigörs när man gråter, det liksom renar systemet på en så man kan må pyttelite bättre?

    Kram

    Tack för ditt inlägg, Indigo Bapine! Så intressant att ta del av din resa! En form av verklighetsflykt har jag också märkt kan hjälpa och där köpa sig tid och distrahera huvudet – vad bra uttryckt av dig! Har du någon vampyrserie som varit riktigt bra och som du varmt kan rekommendera till oss andra?

    Värme

    som svar på: Till alla oavsett

    Hoppas du kan sova bättre i natt. Skickar kramar!

    Oj! Men shit! Vad hände med Stadsmissionen eller andra härbärgen? <3

    Kram!!!

    Hej igen Purple Qequmi!

    Förstår att du inte pallar med att öppna upp dig i tid och otid om ditt inre för olika människor – när du gjort det i flera, flera år låter det som? Det är ju något gränslöst och plågsamt att behöva göra det och sedan besvikelsen det kan innebära att man ändå inte blev förstådd? Jag förstår dig till hundra procent att du fått nog. Tror det är friskt att tänka/känna så! Att värna om sin integritet.

    Tänker även att just reduceras till massa negativa grejer som att vara patient, eller sitt dåliga mående är ju också sånt som kan vara väldigt provocerande. Du är ju tusen saker mer än detta! Kanske är det det friska i dig som behöver synliggöras allt mer? Låter ju som det när du beskrev hur terapeuten pratat om det som varit motsatta. Kanske mår du dåligt pga. att du tvingas vara i sammanhang/förhålla dig till miljöer där du oftast reduceras till det där ”sjuka”?

    Orkar du säga om du mått bättre i situationer där dina styrkor tagits tillvara på och du känt dig som vilken annan människa som helst? Det lät så fint när du beskrev hur du kunnat vara dig själv, bjuda på dig själv och hur andra omfamnat det! <3

    Skickar massa kramar om du vill ha

    som svar på: Till alla oavsett

    Förstår att du vill ha ”utdelning” så det jämnar ut sig åtminstone lite efter allt hårt slit hittills och när du fått kämpa så mycket hårdare än alla andra. Inte ett dugg konstigt! Kan verkligen känna igen mig i det också. Varje ny motgång blir på något sätt som ett personligt hån nästan?

    Mår du lite bättre idag – om du vill säga?

    som svar på: Till alla oavsett

    God eftermiddag, Red Simyna Har liknande tankar en del, så de finns där en del. Var och en får finna en väg fram när tankarna kommer, en del kan vi kanske göra tillsammans, Utifrån var och ens förutsättningar. Bra du känner att du kan ta tag i saker, blir motiverad. Jo, tror att det kan komma något gott ur denna tuffa pandemi. Även om det är mycket tråkigt och tragiskt som hänt och kommer hända, vill inte man för mycket ska skylla på andra utan att försöka vara konstruktiv också, vilja hjälpa varandra att göra bättre än vad vi kunnat göra. Så känn dig inte överflödig och meningslös, vi bidrar alla efter sin förmåga. Erkänner är lite kluvet av mig när jag själv känner så en del, ibland, men innerst inne och med hjälp av andra så vet jag vi kan och ska hjälpas åt, att göra något för oss och andra. Glad för att feedback jag får av dig och andra, här och på andra forum. Saknar dina svar, när det dröjer lite, men det är också helt okej, ibland kan man inte svara på en gång.

    Ja det kanske är så också att vissa passar bäst på barrikaderna och vissa lämpar sig bättre lite i bakgrunden? Egentligen är jag en som fungerar bäst ”bakom”. Är mycket mer i kontakt med min inre styrka då. Är du likadan?

    Kanske är det lite i olika grader också detta med en förändring? Första steget är väl medvetenheten om att behöva förändra sig genom sin konsumtion, resvanor, kanske läsa på mer mm. Nästa steg är kanske att fundera kring vad man själv kan göra för att bidra ytterligare. T ex kolla över sin elleverantör, börsen, sin egna förbrukning. Därefter kommer väl detta lite mer ”större engagemanget” som ju alla definitivt inte behöver hålla på med om intresset inte finns. Att försöka påverka på ett större plan på olika sätt. Politiskt, eller på andra sätt.

    Jag blir så himla matt när jag pratar med några i min omgivning om detta för först fastnar jag liksom i en ”debatt” om klimatförändringar övh existerar, sedan efter massa tjaffs om det så är det stora, stora egon som vägrar att förändra sig ens pyttelite. Blir helt slut av det här. Sånt brukar göra mig å andra sidan mer ”aktiv” att försöka göra annorlunda eftersom jag känner behov av att kompensera för de som gör ”inget” och som lever med skygglapparna på.

    Försökte även prata med en om att jag på vissa sätt finner det mycket tillfredsställande att slippa tänka på mina egna problem, eller mitt mående/inre och istället se utanför mig själv – metaperspektivet – och där försöka göra en riktig insats. Lite som att skaffa barn kan jag tänka mig, att det är skönt att lägga över uppmärksamheten på någon annan än sig själv för ett tag. Det här förstod ingen direkt heller i min omgivning. Blev då trött igen, haha.

Visar 12 inlägg - 1,897 till 1,908 (av 2,320 totalt)
0