Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,897 till 1,908 (av 2,315 totalt)
0
  • Hej Pink Dusapi!

    Så fruktansvärt, känner med dig! När jag haft så starka känslor av vanmakt och egentligen behöver motivation (lever också i det vakuumet och problematiken just nu) brukar jag istället försöka tvinga mig själv att sätta mig ner och gråta. Storgråta. Bara släppa ut alla spänningar inom mig. Tycka riktigt jäkla synd om mig själv och den förskräckliga situation som man hamnat i mm. Det kan oftast kännas som ett plåster på såret, att ömma om sig själv på ett kärleksfullt sätt. Speciellt gynnsamt tycker jag detta kan vara när man upplever att ingen annan kan förbättra sin situation och man upplever stor, stor hjälplöshet i allt. Tror du att du kan pröva det? Att gråta ut all smärta och frustration? Eller känns det redan som att du gråter mycket pga. situationen?

    Har läst nånstans också att olika må-bra-känslor frigörs när man gråter, det liksom renar systemet på en så man kan må pyttelite bättre?

    Kram

    Tack för ditt inlägg, Indigo Bapine! Så intressant att ta del av din resa! En form av verklighetsflykt har jag också märkt kan hjälpa och där köpa sig tid och distrahera huvudet – vad bra uttryckt av dig! Har du någon vampyrserie som varit riktigt bra och som du varmt kan rekommendera till oss andra?

    Värme

    som svar på: Till alla oavsett

    Hoppas du kan sova bättre i natt. Skickar kramar!

    Oj! Men shit! Vad hände med Stadsmissionen eller andra härbärgen? <3

    Kram!!!

    Hej igen Purple Qequmi!

    Förstår att du inte pallar med att öppna upp dig i tid och otid om ditt inre för olika människor – när du gjort det i flera, flera år låter det som? Det är ju något gränslöst och plågsamt att behöva göra det och sedan besvikelsen det kan innebära att man ändå inte blev förstådd? Jag förstår dig till hundra procent att du fått nog. Tror det är friskt att tänka/känna så! Att värna om sin integritet.

    Tänker även att just reduceras till massa negativa grejer som att vara patient, eller sitt dåliga mående är ju också sånt som kan vara väldigt provocerande. Du är ju tusen saker mer än detta! Kanske är det det friska i dig som behöver synliggöras allt mer? Låter ju som det när du beskrev hur terapeuten pratat om det som varit motsatta. Kanske mår du dåligt pga. att du tvingas vara i sammanhang/förhålla dig till miljöer där du oftast reduceras till det där ”sjuka”?

    Orkar du säga om du mått bättre i situationer där dina styrkor tagits tillvara på och du känt dig som vilken annan människa som helst? Det lät så fint när du beskrev hur du kunnat vara dig själv, bjuda på dig själv och hur andra omfamnat det! <3

    Skickar massa kramar om du vill ha

    som svar på: Till alla oavsett

    Förstår att du vill ha ”utdelning” så det jämnar ut sig åtminstone lite efter allt hårt slit hittills och när du fått kämpa så mycket hårdare än alla andra. Inte ett dugg konstigt! Kan verkligen känna igen mig i det också. Varje ny motgång blir på något sätt som ett personligt hån nästan?

    Mår du lite bättre idag – om du vill säga?

    som svar på: Till alla oavsett

    God eftermiddag, Red Simyna Har liknande tankar en del, så de finns där en del. Var och en får finna en väg fram när tankarna kommer, en del kan vi kanske göra tillsammans, Utifrån var och ens förutsättningar. Bra du känner att du kan ta tag i saker, blir motiverad. Jo, tror att det kan komma något gott ur denna tuffa pandemi. Även om det är mycket tråkigt och tragiskt som hänt och kommer hända, vill inte man för mycket ska skylla på andra utan att försöka vara konstruktiv också, vilja hjälpa varandra att göra bättre än vad vi kunnat göra. Så känn dig inte överflödig och meningslös, vi bidrar alla efter sin förmåga. Erkänner är lite kluvet av mig när jag själv känner så en del, ibland, men innerst inne och med hjälp av andra så vet jag vi kan och ska hjälpas åt, att göra något för oss och andra. Glad för att feedback jag får av dig och andra, här och på andra forum. Saknar dina svar, när det dröjer lite, men det är också helt okej, ibland kan man inte svara på en gång.

    Ja det kanske är så också att vissa passar bäst på barrikaderna och vissa lämpar sig bättre lite i bakgrunden? Egentligen är jag en som fungerar bäst ”bakom”. Är mycket mer i kontakt med min inre styrka då. Är du likadan?

    Kanske är det lite i olika grader också detta med en förändring? Första steget är väl medvetenheten om att behöva förändra sig genom sin konsumtion, resvanor, kanske läsa på mer mm. Nästa steg är kanske att fundera kring vad man själv kan göra för att bidra ytterligare. T ex kolla över sin elleverantör, börsen, sin egna förbrukning. Därefter kommer väl detta lite mer ”större engagemanget” som ju alla definitivt inte behöver hålla på med om intresset inte finns. Att försöka påverka på ett större plan på olika sätt. Politiskt, eller på andra sätt.

    Jag blir så himla matt när jag pratar med några i min omgivning om detta för först fastnar jag liksom i en ”debatt” om klimatförändringar övh existerar, sedan efter massa tjaffs om det så är det stora, stora egon som vägrar att förändra sig ens pyttelite. Blir helt slut av det här. Sånt brukar göra mig å andra sidan mer ”aktiv” att försöka göra annorlunda eftersom jag känner behov av att kompensera för de som gör ”inget” och som lever med skygglapparna på.

    Försökte även prata med en om att jag på vissa sätt finner det mycket tillfredsställande att slippa tänka på mina egna problem, eller mitt mående/inre och istället se utanför mig själv – metaperspektivet – och där försöka göra en riktig insats. Lite som att skaffa barn kan jag tänka mig, att det är skönt att lägga över uppmärksamheten på någon annan än sig själv för ett tag. Det här förstod ingen direkt heller i min omgivning. Blev då trött igen, haha.

    Vad konstigt att psykiatrin inte frågat något om trauman. Förstår faktiskt inte riktigt hur samtal utan att kartlägga det tidigt kan gå till och bli så fruktbart ärligt talat. Är hur som helst inte förvånad eftersom den frågan inom sjukvården inte brukade ställas till mig heller. Som svar på hur man vet ifall man varit med om ett trauma är en del av poängen med att ha en psykolog att man just beskriver en situation som man själv upplevt som fruktansvärd och sedan får denne avgöra hur allvarligt det är och vad det kan betecknas som?

    Ordet trauma betyder skada. Ett psykiskt trauma är ofta ett resultat av en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar så mycket stress och överväldigande känslor att de blir svåra att hantera. Svåra händelser kan framkalla både fysiska och psykiska reaktioner.

    Källa: https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/fa-hjalp/kris-och-trauma/trauma#:~:text=Ordet%20trauma%20betyder%20skada.%20Ett%20psykiskt%20trauma%20%C3%A4r,h%C3%A4ndelser%20kan%20framkalla%20b%C3%A5de%20fysiska%20och%20psykiska%20reaktioner.

    Då stryker vi det från listan! Har du varit med om olika trauman? Det är ganska vanligt att må dåligt i vuxen ålder om man inte fått hjälp med att bearbeta dessa? <3 Kan ju resultera i tex depression, nedstämdhet, dissociation och annat! Att det liksom ligger och puttrar på i bakgrunden?

    Kram

    Förstår exakt vad du menar med att inte orka fullfölja något pga. att man mår för dåligt. Varit precis likadant för mig. Blir lite haltande och som en självuppfyllande profetia att det fortgår år efter år.

    Känner du dig ensam? Får du bekräftelse och kärlek i vardagen? Någon som bryr sig om just dig och kommer t ex med en varm kopp te för att visa omtanke? Lagar en middag? Har du någon att prata med om kvällarna? Tänker att vissa mänskliga behov kan inte psykologerna ”fixa” genom ord utan det kan behövas människor i sin vardag som ger en det som man (”alla”) kan behöva för att må helt bra?

    Kanske det psykologerna ska lägga stor vikt är just att få dina känslomässiga behov tillfredsställda? Att du ska känna dig sedd och få fungerande relationer (har du det redan?) som kan ge dig allt det där som du behöver? Eller har jag fel och är helt ute och cyklar nu?

    Värme

    som svar på: Till alla oavsett

    Pink Dusapi,

    Det låter som att det just är begränsningar som påverkar dig negativt just nu? Att livsutrymmet på olika sätt och av olika anledningar har krympt och att det därför gör att du får allt svårare att navigera därifrån och i ditt liv? Att du blir fråntagen friheten och det som skulle göra att du tog dig ur detta och började må bättre?

    som svar på: Att hata sitt utseende

    Hej Pink Pidoge!

    Du skriver att det beror på familjesituationen och en viss person som gör att du känner såhär sedan barn. Kan verkligen relatera till det. Växte upp med en mamma som ofta kollade på min storasyster och mig som om vi vore insekter. Det har verkligen satt spår! Tror kanske det att andra personer just kan få en att hata sitt utseende bottnar i någon typ av ”projicering” som man blivit utsatt för? Kanske är det personen själv som fått en att känna så som fört över sitt eget självförakt på en?

    För mig har det hjälpt lite att försöka ha en klädstil som matchar med mitt inre. Försöka göra mig i ordning när jag går ut för att framkalla känslor av att vara lite fin. Fungerar det bättre för dig också att göra sånt?

    Kan samtidigt vid en ålder av 36 år fortfarande känna att det här med utseende är problematiskt. Går ofta också in i självhat. Du är inte ensam om att känna såhär!

    Undviker du att gå ut när det är som värst eller har du problem med social fobi och liknande? Om du vill säga?

    Känner med dig och blir vred mot den här familjesituationen och personen som förstört så mycket för dig.

Visar 12 inlägg - 1,897 till 1,908 (av 2,315 totalt)
0