Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,717 till 1,728 (av 2,187 totalt)
0
  • som svar på: Till alla oavsett

    Blue Bidoga <3

    Läste precis det här och kom att tänka på dig då. Kanske det kan vara hjälpsamt för dig nu? Inga supernyheter men skönt med lite punkter och konkreta tips kanske? Minns att du sagt att du känt extra mycket stress på morgonen.

    https://apohem.se/tips-rad/stress-morgonrutin

    Hej igen Olive Tetyny!

    Tycker det låter lovande att du blir arg när du ser orättvisor. Det tyder ju på att du har ett rättspatos. När du beskrev folk som pratar mycket skit om andra och så tänker jag också att det är ganska vanligt att just falla in i ett grupptänk. Det tycker jag mig också se på t ex arbetsplatser. Min storasyster och jag har pratat ganska mycket om att man först på universitetet för typ 10 år sedan lärde sig att tänka kritiskt och självständigt och sedan kom man ut i arbetslivet och fick då smäll på fingrarna direkt av inte minst arbetsgivare ifall man ifrågasätta något. Eller där arbetsplatsen hade sina ”normer” bland kollegorna av t ex förutfattade meningar om veganer och liknande. Själv fick jag ”kriga” för sådant som laktosfri mjölk på min fd. arbetsplats. Något så banalt men tydligen för mycket begärt. Blev inget av det. Sedan tyckte jag även det verkade vettigt med en diskussion om miljötänk på kontoret men då blev jag fnyst åt istället. När jag inte ville bryta mot en lag – var det jag som var fel. Vad gör man?

    Hur som helst om man tänker på andra världskriget och hur majoriteten föll in i en masspsykos så har det ju också visat sig att några vägrade. Där det brann inifrån att det var fel. Jag tycker du känns som en sådan person. Som bara inte klarar av det.

    som svar på: Hur ska jag göra?

    Kanske kan du säga att du upplever att ni är för olika? Inte tillräckligt kompatibla? Om det är så du känner alltså. Kan nog vara bra att förbereda som ett manus på vad du ska säga så det känns genomtänkt? Att du får med allt det du vill säga. Tänker att den här stunden framöver kommer nog varken du eller din kompis glömma så försök göra det ”snyggt”? Tror även det kan vara bra att behandla den här vännen ”som vanligt” (givetvis inte gå med på att bli utnyttjad, men ja, du fattar säkert vad jag menar) i andra sociala sammanhang med eventuella gemensamma kompisar, för att inte skapa någon friktion och så du får vara i fred ordentligt framöver också?

    Usch, mår lite illa när jag läser det här och vad du tvingas kämpa med.

    Vad är det din mamma tror att din pojkvän ska göra? Röva bort dig? Tror du hon skulle få en mer nyanserad bild av personer med annan bakgrund om hon träffade honom sporadiskt och bildade sig en egen uppfattning? Jag vet inte om det stämmer men min bild kan vara att personer som är främlingsfientliga sällan har kompisar, eller träffar, andra med skilda bakgrunder än sin egen och därför känner någon darrande skräck för det ”främmande”?

    Hade en bästa kompis under uppväxten som hade en kille från Sydamerika, det var mycket kamp där kan jag säga från hennes föräldrar. Det knasiga var ju att ju mer de höll på och förbjöd henne desto mer kämpade hon emot så de fick ju en usel kontakt tillslut. Föräldrarna (+ bonusföräldrarna) och deras dotter. Minns att jag fick sitta och medla i timmar mellan dem i vardagsrummet. Det var helt sjukt. Lite förvånad att det finns föräldrar som är såhär än idag, 20 år senare (trodde vi kommit längre i samhället). Fy fan. Känner med dig!

    Vet ju inget om din mamma, men kanske måste hon träffa honom och att han gör ett ovanligt bra intryck på henne?

    Kram

    Ja, har också problem med hjärtklappning. Vaknar på nätterna av det. För mig blir det värre av sådant som stress och ångest. Försöker att tänka på att inte dricka kaffe så sent på kvällarna. Även äta mycket sallad och undvika halvfabrikat är sådant jag märkt hjälper en del för mig.

    Har du haft hjärtklappning under en längre tid? Vet du om det hör ihop med psykiska tillstånd? Hört att det är vanligt när man mår dåligt att det kan bli så. Andra har blivit av med det när de börjat må bättre igen.

    Kram

    som svar på: Ensam utan dig

    Huu, vad sorgligt! Tycker du ska få behålla hunden när den ger dig så mycket glädje? Antar att det inte går att kanske flytta för att få lite bättre möjligheter till att grannarna inte störs och större ytor? Hitta på nya äventyr där hunden kan vara med? Kan man sätta en hund på kollo då och då? Tänker så hunden får ett roligare liv genom det?

     

    Lyssnade på en programserie om civilkurage en gång och där sa de att personer som av olika anledningar varit ett svart får eller på andra sätt kommit från en bakgrund där man varit utanför gruppen, är oftast mer benägna att rycka in t ex när det ser andra fara illa. De sa också att så som flera personer som man studerat resonerar (kanske omedvetet) är att de inte är så oroliga över att hamna utanför flocken, och därför kan t ex bryta in ifall någon håller på att bli knivrånad (ett exempel från programmet). Tänker alltså att ett tips för att våga är att ifrågasätta varför man inte skulle säga något? Vad det är som gör att man blir rädd och fryser fast? För att slippa frysta fast tror jag på att röra kroppen, försöka komma loss ur ”bubblan” så snabbt det går, frigöra sig från att vara i ett typ av chocktillstånd?

    Kram

    som svar på: Jag måste finnas.

    Yellow Desycy <3

    som svar på: Komma ut?
    Trådstartaren

    Hade helt missat det som sker i Polen så läste på. Wow, är lite chockad.

    Vad starkt att du stod på dig mot familjen och gjorde det som kändes bäst för dig.

    <3

    Hej fina Purple Qequmi! Jo jag känner igen mig i nästan allt det som du skriver, tror jag. Det är kanske just det där med avstånd som jag inte riktigt kan relatera till eventuellt. Hur som helst just att bli oerhört knepig och konstig när man väl insett att man har jättestarka känslor för någon har jag också förlorat mycket på. Lidit av. Har hänt att personer frågat om jag är full pga. betett mig så osäkert. Någon gång snubblade jag. Andra gånger har jag otäckt nog blivit på gränsen till dryg och otrevlig, som en kompensation för att inte visa hur intresserad jag egentligen är. Det är hemskt. Skapar ju givetvis mycket förvirring hos motparten.

    Har även växt i min ”sexuella roll” eller vad tusan man kan kalla det för ju äldre jag blivit. Detta har jag märkt innebär att istället för att gilla någon på avstånd så har jag blivit sådär nästan översexuell precis bredvid denna människa jag åtrår. Det blir liksom inte heller riktigt bra. Menar att jag dras in i en sensuell stämning på ett sätt jag absolut inte gjorde för bara ett par år sedan. Tror detta har lett till att jag omöjligt kan titta vissa killar jag är intresserad av i ögonen, eftersom det blir sån otrolig spänning. Hade faktiskt sjukt nog det här problemet med en tidigare psykolog som jag upplevde som så sexig. Det värsta var att ett av våra ”teman” i terapin var just detta med anknytning, inte ”spåra ur” när man blir intresserad av någon osv. Psykologen frågade alltså mig om killar jag gillat och relationer jag haft samtidigt som jag var sådär oerhört knepig och svår eftersom jag fått känslor för just honom. Var då tvungen att gå hem och maila, avsluta terapin omedelbart. Förklarade givetvis inte varför. Kände mig olycklig också eftersom det var just honom som jag ville ha. Herregud. Han var en fantastisk fin person. Och hade gudomliga ögon.

    Nu kanske det jag skriver handlade mer om sexuell åtrå ser jag. Ville mest bara skriva lite ärligt att jag också har problem med att gilla någon och att det kan mynna ut i lite alla möjliga konstellationer.

    Absolut, varje kväll och natt samma sak. Svårt att andas, eller oro för att ha svårt att få luft. Kan inte skilja mellan ångest och inbillad andnöd. Under sommar och våren går jag upp och öppnar fönstret. Har jag balkong öppnar jag den mitt i natten. Försöker använda näskanna varje dag för då känns det som att ha badat i havsvatten pga. saltet och jag upplever att jag får mer luft. Testat det?

    Det är hemskt med ångest och inbillad andnöd. Fattar inte hur det kan bli så.

    Jag hör vad du säger. Känner du att det är skadad du är mer än sjuk så är det så givetvis. Det om att inte klara av beröring känner jag dock igen, det kan bli så av PTSD. Menar alltså sjuk som att må sämre i sin psykiska ohälsa. Och ”skadad” som i att det inte går att göra något åt, riktigt.

    Förstår att du inte orkar byta igen och börja om. Hoppas det lugnar ner sig och du får sova bättre. Också att du slipper uppleva så mycket flashbacks och annat otäckt. Tänker på dig <3

Visar 12 inlägg - 1,717 till 1,728 (av 2,187 totalt)
0