Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,717 till 1,728 (av 1,938 totalt)
0
  • som svar på: Mår väldigt dåligt
    Trådstartaren

    Tack för dina kloka ord!

    Ja just nu känner jag egentligen mest ”kan inte” hehe. Det är snarare min chef som verkar tro jag kan alla möjliga saker! Insikten jag kommit fram till är att jag just behöver ta ett steg tillbaka socialt på jobbfronten. Saknar att gå till ett arbete och göra det jag ska, prata lite med kollegorna, sedan gå hem osv. Senaste åren har jag varit indragen i massa personalansvar och dysfunktionella arbetsplatser som pumpade ur mig livsglädjen. Vill aldrig mer hamna där igen. Där man är som en social ping-pong-kula typ. Ja det känns fint att börja följa drömmen till fotograf! Ska söka in till en professionell utbildning som startar i augusti så den här kursen som kommer pågå strax är nog en bra förberedelse inför min ansökan.

    Värme

    som svar på: Till alla oavsett

    Hej Pink Dusapi!

    Känner igen mig i en del av det du skriver. T ex det om att ha svårt för motgångar och en önskan om att inte falla ihop som ett korthus när det sker. Verkar som att det kanske kan handla något om att ha förmåga att reglera sina känslor? Det var iaf vad en KBT-terapeut sa till mig någon gång. Personer med trygga anknytningar verkar vara bättre på det där? Kan också titta på människor som klarar det med stor beundran. Jag frågade faktiskt KBT-terapeuten hur exakt han brukade göra när han reglerade sina känslor men fick inget rakt svar på det. Han svamlade mest så jag misstänker att gemene man kanske inte heller är så himla vassa på just det – när det väl gäller. Jag vet inte. Ibland tänker jag att det också kan spela större roll än vad man kanske tror om man har sociala kontakter att prata med vid kriser? Att få emotionellt stöd på djupet? Att det inte nödvändigtvis behöver handla om en brist och oförmåga hos sig själv, utan att man kanske är väldigt ensam i sin situation och saknar därför möjligheter till att reglera.

    Kram

    som svar på: Mår väldigt dåligt
    Trådstartaren

    Ja, du har rätt! Är nog lite efterdyningar. Igår var jag så utmattad att jag var på gränsen till apatisk ett tag. Tror inte jag är så kär och intresserad längre. Fått se lite fler sidor av honom och kände att det svalnade. Han blev nog egentligen mer en symbol för min längtan. Bara höra en mans röst var kanske tillräckligt? Lite löjligt. Har även kommit på att jag kanske blir för trött och att det för jobbigt att vara t ex på zoom-möten och att det säger något om mitt bagage. Jag är för trött på ansvar. Min chef vill ge mig nya ansvarsområden och personalansvar och bara tanken gör mig helt slut. Bokade därför in mig på en fotokurs istället. Har det som dröm att jobba som fotograf. Följa mina drömmar. Göra något kreativt och där jag får lugn och ro. Styra över min egen energi och miljöer.

    Tack för att du ställde lite frågor!

    Kram!

    Hej! Förstår vad du menar med att finnas där för andra är ett sätt att få kärlek. Som jag förstått det kan det vara något som man kan ha fått med sig från barndomen? Att det är så man fått själva föräldraomsorgen och därför bär med sig det mönstret senare i livet och upprepar beteendet. Kan det stämmer för dig tror du? Just att finna en mening med sitt liv genom att finnas där för andra men att sedan landa i att bli helt urholkad och känna sig ensam och med, om möjligt, ännu större behov är verkligen inte rättvist. Jag tycker det låter himla hoppfullt att du synliggjort det här för dig själv och omvärderar vad som ”på riktigt” är meningsfullt – just för dig, och dina döttrar. Kanske är det lugn och ro med kreativa inslag? Vara i naturen med barnen och njuta av stillheten och gemenskapen just ni har tillsammans?

    Kram!

    som svar på: Lmfaooo

    Hej,

    Förstår att det här inte är en enkel situation! Blir faktiskt lite orolig för dig om att tvingas giftas bort eller att du fruktar att behöva leva ensam när du så gärna vill ha en kärleksrelation.

    Funderar på det du skriver om att du varit på Tinder i någon vecka men sedan blev väldigt rädd. Kan säga att jag också liksom ”spårar ur” när jag försöker inleda någon relation. Får oerhört starka självhatiska tankar. Samtidigt tycker jag mig märka att dramatiken kring det hela kanske kan minska lite för varje gång man försöker. Tänker att du kanske kan pröva att utmana din rädsla där och testa igen? Är inte precis heller någon inre eller yttre skönhet. Men kanske kan man hitta någon som är likadan som en själv? Skitsamma om det är ”vackert” eller vad det nu är. Man kan ju dela humor eller se på världen på liknande sätt? Tycka om varandras sällskap oavsett ”kvalitéer”.

    Värme

    som svar på: Mår väldigt dåligt
    Trådstartaren

    Tack fina du! Önskar detsamma till dig <3

    Det är nog fortfarande lite mycket som ”vibrerar” i mitt liv. Inte så jag mår dåligt utan liksom att min tillvaro är så oerhört märklig. Leva på en minimal yta i månader. Blivit intresserad av någon som jag knappt känner. Förmodligen för att jag är helt upp och ner vänd och därför känner alla möjliga känslor just nu. Får nog passa mig lite där.

    Hade ett Zoom-möte med min chef och en annan kollega tidigare idag och märkte att jag fick någon social obekvämlighet mitt i allt. Kände mig liten och otrygg. Drabbades efter mötet av ganska starkt självhat. Som att jag slog på mig själv som inte kunde vara trygg nog i situationen. Blev påmind om den bristen som jag har och som jag behöver fortsätta arbeta på.

    Hur som helst: Så tacksam att slippa ha så hög ångest att man inte ens kan sova och äta.

    som svar på: Hormonell Obalans

    Förstår precis vad du menar!

    Jag är också helt slut. Har hormonella rubbningar av olika orsaker och ovan på det levt och lever ett mycket svårt liv måste jag nog medge.

    Ja, var börjar man? Tror faktiskt på att försöka få bukt på orsaken till den hormonella obalansen om det finns möjligheter till det? Att ta itu med den fysiska biten först.

    Min PMS försvann efter jag började med p-piller. Är som natt och dag i jämförelse. Kunde bli helt vansinnig innan dess. Och sedan gråta hysteriskt. Det var något fruktansvärt jobbigt. Testat p-piller?

    Sedan tar jag även betablockerare av en annan anledning men det hjälper faktiskt att hålla mig själv i någotsånär schack. Lugnar ner systemet.

    Tycker nog träning har en viss positiv påverkan också på hormonerna. Även kosten. Äta anti-inflammatoriskt kör jag på en hel del.

    Mitt tips till dig är alltså att utreda varför du har hormonell obalans. Eller har du redan gjort det kanske?

    Kram!

    Hej igen!

    Hittade en artikel som heter ”Så klarar du en livskris”. Vet inte om du har någon hjälp av den men jag klistrar in det här så får du läsa och ta med dig det som du känner är relevant för dig.

    Kristeori: Var är du just nu?

    Var medveten om att krisen ofta följer ett visst förlopp. Låt dig lugnas av att känslor av oro, förnekelse, ilska och självanklagelse faktiskt är helt normalt.

    Psykiatern Johan Cullbergs kristeori är internationellt känd och innehåller en lista på känslor som är vanliga vid alla slags kriser. I exemplet har vi valt att titta på hur det kan se ut vid en skilsmässa.

    Chock – Vad är det som händer? Känslor av overklighet och tomhet.

    Förnekelse – Vi kommer säkert att hitta tillbaka till varann. Det här är bara en fas.

    Ilska – Den idioten! Han får skylla sig själv som slänger bort vår kärlek så här. Jag ska minsann visa att jag klarar mig själv!

    Ledsnad – Men hur ska jag orka? Och hur ska jag klara mig ekonomiskt?

    Självanklagelse – Om jag bara hade varit lite mer uppmärksam och tagit hand om honom lite bättre … Att jag alltid ska vara så värdelös på relationer.

    Isolering – Nej, jag har ingen lust att följa med på bio i kväll, eller höra hur himla lätt det är att träffa någon ny på nätet i dag. Jag vill bara ligga hemma på soffan …

    Acceptans – Jaha, då är det väl så här då. Man är visst skild!

    Börjar ta emot hjälp – Vad var det den där dejtingsajten hette, sa du?

    Nyorientering – Livet är öppet. Vem vet vad som ska hända nu. Så väldigt spännande allting känns!

    Det är vanligt att man halkar lite fram och tillbaka och bara för att man har nått fram till den sista punkten så är man inte helt säkert färdig.

    Källa:  https://www.allas.se/halsa/sa-klarar-du-en-livskris–expertens-basta-tips/132558

    Serviceyrken kan verkligen trigga igång en. Förstår precis. Har själv jobbat inom det under den större delen av mitt liv och vet vad det kan innehålla för tålamodsprövningar och påverkan i humöret. Måste säga att ju tuffare och mer ignorant jag betedde mig desto mer respekt märkte jag att jag fick. Lite tråkig utveckling men en del personer måste man tydligen sätta på plats. Har du lätt för att uttrycka dig i liksom stundens hetta eller är du mer en person som backar lite men egentligen blir jättearg? Tänker annars att ett sätt kanske kan vara att visa tydligare när du blir irriterad? Få utlopp i nuet istället för en stund senare?

    som svar på: Mår väldigt dåligt
    Trådstartaren

    Tack fina du! Det har verkligen varit en pärs utöver det vanliga. Puh. Extrem oro över en nära anhörig som blivit sjuk i corona bla. Läskiga tider vi lever i. Har fått en ny kompis iaf. Han jag skrev om ovan. Det har hjälpt. Någon som frågar och vill veta hur det går för mig. Känner mig nästan lite kär. Galet.

    2021 är mitt nyårslöfte att försöka få uppleva en kärlekshistoria. Ta tag i andra delen av mitt liv. Den om att skapa sig ett eget liv. Egna traditioner. Inte vara bunden längre till min historia och ursprungsfamilj. Ska dejta och mycket annat 🙂

    Ja, det går inte att automatiskt lyfta bort sig själv från det livet som man lever nu, dessvärre! Förstår att det inte finns en enkel lösning på det här. Funderar ändå och tänker att med exet kanske du kan tänka ”jag kan inte göra något åt det där”. Att när hon triggar dig på olika sätt direkt se att ”detta är en trigger för mig, försök att inte gå igång”. Det låter i mina öron som just detta med triggers är centralt? Att du blir förbannad över saker och tings tillstånd och att de känslorna tar överhanden? Med det sagt tror jag alltså på att öva på att stå emot – inte dras med. Vet inte om jag är helt ute och cyklar? Sedan gäller det väl att sålla vad som går att göra något konkret åt och vad som man behöver acceptera. T ex vänskapsrelationer kan man kanske oftast påverka, vilka man vill ha i sin närhet.

    Nu skriver jag det här med välvilja: Kanske behöver du bestämma dig för att tränga undan de här känslorna? Tänker eftersom de påverkat dig i flera år och trots ansträngningar och förändringar i det yttre så sker ingen förbättring. Om du övar på att tillåta de själv känna de här negativa känslorna max en viss tid per dag och sedan i övrigt försöka stänga utom dem. Så har jag behövt göra med mina negativa tankar som malt i säkert tio år. Tillslut var jag tvungen att tvinga mig själv att släppa det hela, för jag märkte att det förintade hela mitt inre. Sluta tänka på allt jag önskade jag hade och alla orättvisor jag varit med om (befogade sådana, precis som för dig).

    💗

     

Visar 12 inlägg - 1,717 till 1,728 (av 1,938 totalt)
0