Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,285 till 1,296 (av 2,171 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Om två veckor ska jag börja i terapi igen. Ska inleda det samarbetet med att informera psykologen om att jag kan vara en riktigt svår nöt att knäcka. ”Här har du något att bita i, liksom”.

    Vad lustigt. Jag som fått så mycket komplimanger av psykologer tidigare. Och också fått höra att jag klarat mig ovanligt bra efter min uppväxt. Att jag är en stark person i grund och botten. Och klok. ”Du har så många styrkor”, sa en psykolog jag hade. Som att hon var förvånad att vi med traumabakgrund kan tänka själva.

    Nu är jag plötsligt bortom räddning.

    Jag tar till mig det han säger om att vara jobbig och ”gnälla”, jag tror han menar älta. Behöver justera mig där.

    Är väl mer svårigheten att höra just den ”kritiken” från en person som utan konkurrens är den mest gnälliga personen jag träffat i hela mitt liv. Och också att tanken slagit mig att psykologer måste ha ett helvete att ha honom som patient. Brukar tycka synd om folk i hans omgivning som tvingas lyssna på honom. Det är det som framförallt provocerar mig. När man anklagas för något man gör till kanske 30 procent, medan personen själv är liksom den bristen personifierad. Blir så absurt och svårt att ta på allvar utan att gå i försvar. Får ju lust att säga: Och det ska komma från dig?

    Kan inte prata med honom ikväll heller (han hörde av sig igår). Känner mig arg fortfarande och vill be honom dra åt helvete.

    som svar på: Var är alla ensamma?

    Låter som ett tecken på att vi verkligen lever i ett individualistiskt samhälle där vi hänvisar både varandra men kanske även oss själva till institutioner, istället för till kollektiva lösningar. Förundras också ständigt över det. Verkar som att vi bara blir ensammare och ensammare och samtidigt har oerhört svårt att nå varandra i det.

    När jag varit som ensammast har jag iofs kunnat haft skyhöga krav på andra eftersom mina behov varit gigantiska i de stunderna. Mår man sedan lite bättre kanske det är lättare att ”ta in” främmande personer och ha ett ömsesidigt utbyte?

    Menar lite att kanske det också beror på att när man känner sig så sjukt ensam att man till och med behöver hjälplinjer är det kanske inte ”bara lite ensamhet” man känner utan då mår man ordentligt dåligt och kanske snarare lider av svår depression? Vad tror du det beror på att du inte får napp där på facebook?

    Jag förstår. Det borde gå att lösa på något sätt! Mår du speciellt dåligt pga. avsaknaden av rutiner och struktur, eller är det snarare tvärtom att du mår så dåligt att du inte klarar av det därför?

    Kram <3

    som svar på: Parallella världar
    Trådstartaren

    Tack för att du ville svara <3 Ja, hoppas forskare studerar det här fenomenet noggrant.

    Likadant med klimatet att det är skygglappar på. Läst någonstans att det med klimatet kan handla om en mekanism som kan göra folk paralyserade. Att folk kan omöjligt ta in att mänskligheten står på spel och därför fortsätter leva i förnekelse – det är för skrämmande. Det kallas kognitiv dissonans att ha svårigheter att ta in komplexiteten och agera därefter. Får lust att säga lite till folk jag känner: Vakna

    Likadant med corona, satan vad läskigt det är att människor är så avstängda på det här sättet. Som att man avhumaniserar varandra.

     

    Neeej. Fina du <3 Gör det inte. Jag förstår att du tycker det är helt outhärdligt att leva. Det tycker jag med. Orkar du säga vad som inte går att lösa i ditt liv? Vad är det som du känner är omöjligt att förändra och göra så det blir bättre?

    Jag förstår. Kram till dig! Funderar på det du skriver och visst är det väl oftast just det sociala som gör att man ”vaknar till” och känner någon form av mening med tillvaron och ens grundläggande existens? Om man inte har det så är det så lätt att bli dränerad på livskraft, ork och motivation att ta tag i saker som behöver göras. Kanske du kan kolla på Volontärbyrån efter uppdrag där du kommer till din rätt och får ingå i ett givande sammanhang igen? Här är deras hemsida: https://www.volontarbyran.org/ . Om du har någon fråga du brinner för har jag hört att lyckoforskning säger att det är bra för ens välmående. Att fokusera på en större uppgift med sitt liv. Själv är jag aktiv när det gäller klimat och hållbarhetsfrågor. Även politiskt aktiv.

    Jag hittade det här:

    Är du 65+ och nyfiken på ideellt engagemang?
    Har du lite tid över och känner att du vill göra skillnad, bidra med din livserfarenhet, få nya erfarenheter och träffa nya bekanta?

    På Volontärbyrån hittar du hundratals uppdrag från ideella organisationer som söker fler till sina verksamheter. Till exempel kan du hjälpa skolungdomar med läxor, vara mentor, stötta upp på en stödjour, sitta i en styrelse, hjälpa andra seniorer stärka sin digitala kunskap eller hjälpa till på ett event och mycket mer.

    Vi på Volontärbyrån vill bjuda in dig till vår digitala (via zoom) inspirationsträff. Vi kommer att berätta mer om vad det ideella engagemanget kan bidra till, hur du lätt kan söka uppdrag via vår helt nya uppdaterade hemsida och svara på dina frågor. Du får även träffa inspirerande senior som berättar om hur de själva engagerar sig samt att de ger dig tips och råd.

    För vem? Du som är 65+ och känner dig nyfiken på
    ideellt engagemang.

    När? Samma inspirationsträff sker vid två olika tillfällen.
    Tisdag 14 september 10.00-11.00
    Torsdag 16 september 15.00-16.00

    Var: Via digitala verktyget Zoom

    https://www.volontarbyran.org/inspirationstraff

    Hej,

    Vad jobbigt! Stackars dig. Är du säker på att du förstör de här personerna genom att prata om det som tynger dig? Tänker att det är så lätt att vara superempatisk och därför dra sig för att ”bli jobbig” och när man ser hur andra påverkas i sina känslor när man berättar om hur dåligt man mår. Samtidigt har jag jättesvårt att se hur relationer kan se ut om man hela tiden vill försumma det man känner och inte lufta det tillsammans med andra. Är inte tanken att finnas där för varandra – i lagom doser – och så byts man av att vara ett stöd?

    Har själv träffat på ett par personer som ”blir så tyngda” av andras problem och de är såna personlighetstyper som i mina ögon är ganska egoistiska och själva har svårt att reglera sina lyckonivåer. Är med andra ord inga man bör vända sig till i första taget. Och faktiskt inte själv heller hjälpa, eftersom den inte är ömsesidig. Men eftersom du skriver att dina kompisar får dra ut information ur dig tolkar jag det som att du tillhör kategorin som verkligen ställer upp för dina kompisar. Som känner supermycket empati med andra. Och därför borde du ha hur mycket som helst på ditt konto att få ”vara tung” och så vidare, och säkert att kompisarna snarare blir lugnade av just det. Att veta hur du mår. Och att ni kan tala ut ordentligt?

    Hej,

    Åh, vill tipsa om ett program om ensamhet som iaf jag fann viss tröst i. Kände en gemenskap att andra också upplever den här ensamheten. Är precis som du Olive Byvivy singel (varit i åratal) och kanske heller inte riktigt redo för ett förhållande (är 37 år och har inga barn). Testa lyssna på det här avsnittet nedan. Hoppas du finner tröst i det. Jag gjorde det. Även en hel del humor. Var så befriande att skratta åt eländet också. Det tog faktiskt bort udden över ”allvaret” man stundom kan känna och fastna i.

    P3 Hemligheter. ”Charlotta: Jag tänker inte låta min ensamhet hindra mig”

    https://sverigesradio.se/avsnitt/1686191 

    Kram!!!

     

    som svar på: Till alla oavsett

    Blue Fehygo <3 Gud så fruktansvärt! Så mycket du tvingats uppleva. Vi är flera här på forumet som har trauman i bagaget. Vet inte om det är någon tröst men vi sitter iaf i samma båt när det gäller det. Jag har också blivit mobbad (av familj och på en arbetsplats) så känner till hur vidrigt man kan må av det. Blir hemskt upprörd att du råkar ut för det av även personal på gruppboendet. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur onda människor kan vara emot personer i utsatta lägen.

    Jag är glad att du hittade hit och hoppas du kan känna dig trygg här åtminstone. En oas i allt det andra.

    Ok, då förstår jag bättre. Det låter som att det just är inledningsfasen som då är problemet? Eller om det är på Tinder och då bli ratad direkt utan att hunnit prata med varandra? Jag har svårt att se hur man skulle kunna få till det på Tinder eftersom det ju är uppbyggt att man ska utgå från endast bild i princip. Är det inte just precis det du skulle behöva komma bort ifrån? Det där snabba avvisandet/intressebeteendet?

    Jag säger det igen och står nog fast vid att det handlar om övning. Man behöver öva på alla möjliga grejer här i livet. Öva på att gå på fest, öva på att konversera på fester, öva upp att kunna klä sig snyggt, öva på att fånga andras intressen. Öva på att flörta, vara rolig, listan kan göras lång! Sedan vet jag att ett motargument kan vara att man inte ska förställa sig själv eller bli någon annan, och det håller jag med om. Tycker inte det behöver vara motpoler till varandra alls. En blyg person kan ju t ex öva sig i att våga lite utan att hela identiteten liksom går förlorad. Dra skämt är väl också en övningssak för att hitta tajmning osv. Att fånga någons intresse (t ex kvinnors) tror jag går att bli bättre på. Och man behöver inte förvandlas till ett svin, istället. Om det är dem alternativen som erbjuds.

    Känner mig lite korkad för är inte säker på att jag förstår skillnaden riktigt. Jag får skylla på värmen. Menar du alltså att prata om konkreta lösningar, alltså att någon lever sig in i ens exakta problem, mer än att bara prata lite löst om hur man mår eller väder och vind, liksom?

    Prata för pratandets skull är absolut inte vad som hjälper en ju? För vissa tror jag det är hjälpsamt att sätta ord på sina problem, men jag håller definitivt med om att det ibland behövs idéer och uppslag rent praktiskt hur man ska få ordning på sitt liv.

    Det blir verkligen knäppt när man bollas runt mellan olika som tycker man ska ”prata” med någon annan – typ hela tiden. Man behöver nog konkretisera vad detta ”prat” innefattar för gemeneman? Var går gränserna för vem som passar perfekt för just det man ska ”prata om”? Och hur kan man så snabbt uttala sig om att någon annan är mer lämplig när det knappt hinns med att prata ordentligt först om det man behöver hjälp med?

    Man måste väl få prata ut ordentligt först och sedan kan någon annan avgöra om den är ett bra bollblank eller ifall någon annan är bättre? Tycker också det är skumt att så säkert direkt hänvisa vidare för framtida dialoger. Det är säkert som du säger att många tror per automatik att man bara behöver ”prata ut” och så vips är problemen lösta. Folk förstår inte att man också behöver tips på lösningar, eller?

    Oj! Stor kram <3 Hur mår du idag – om du vill och orkar säga? <3

Visar 12 inlägg - 1,285 till 1,296 (av 2,171 totalt)
0