Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,273 till 1,284 (av 2,152 totalt)
0
  • Hej,

    Åh, vill tipsa om ett program om ensamhet som iaf jag fann viss tröst i. Kände en gemenskap att andra också upplever den här ensamheten. Är precis som du Olive Byvivy singel (varit i åratal) och kanske heller inte riktigt redo för ett förhållande (är 37 år och har inga barn). Testa lyssna på det här avsnittet nedan. Hoppas du finner tröst i det. Jag gjorde det. Även en hel del humor. Var så befriande att skratta åt eländet också. Det tog faktiskt bort udden över ”allvaret” man stundom kan känna och fastna i.

    P3 Hemligheter. ”Charlotta: Jag tänker inte låta min ensamhet hindra mig”

    https://sverigesradio.se/avsnitt/1686191 

    Kram!!!

     

    som svar på: Till alla oavsett

    Blue Fehygo <3 Gud så fruktansvärt! Så mycket du tvingats uppleva. Vi är flera här på forumet som har trauman i bagaget. Vet inte om det är någon tröst men vi sitter iaf i samma båt när det gäller det. Jag har också blivit mobbad (av familj och på en arbetsplats) så känner till hur vidrigt man kan må av det. Blir hemskt upprörd att du råkar ut för det av även personal på gruppboendet. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur onda människor kan vara emot personer i utsatta lägen.

    Jag är glad att du hittade hit och hoppas du kan känna dig trygg här åtminstone. En oas i allt det andra.

    Ok, då förstår jag bättre. Det låter som att det just är inledningsfasen som då är problemet? Eller om det är på Tinder och då bli ratad direkt utan att hunnit prata med varandra? Jag har svårt att se hur man skulle kunna få till det på Tinder eftersom det ju är uppbyggt att man ska utgå från endast bild i princip. Är det inte just precis det du skulle behöva komma bort ifrån? Det där snabba avvisandet/intressebeteendet?

    Jag säger det igen och står nog fast vid att det handlar om övning. Man behöver öva på alla möjliga grejer här i livet. Öva på att gå på fest, öva på att konversera på fester, öva upp att kunna klä sig snyggt, öva på att fånga andras intressen. Öva på att flörta, vara rolig, listan kan göras lång! Sedan vet jag att ett motargument kan vara att man inte ska förställa sig själv eller bli någon annan, och det håller jag med om. Tycker inte det behöver vara motpoler till varandra alls. En blyg person kan ju t ex öva sig i att våga lite utan att hela identiteten liksom går förlorad. Dra skämt är väl också en övningssak för att hitta tajmning osv. Att fånga någons intresse (t ex kvinnors) tror jag går att bli bättre på. Och man behöver inte förvandlas till ett svin, istället. Om det är dem alternativen som erbjuds.

    Känner mig lite korkad för är inte säker på att jag förstår skillnaden riktigt. Jag får skylla på värmen. Menar du alltså att prata om konkreta lösningar, alltså att någon lever sig in i ens exakta problem, mer än att bara prata lite löst om hur man mår eller väder och vind, liksom?

    Prata för pratandets skull är absolut inte vad som hjälper en ju? För vissa tror jag det är hjälpsamt att sätta ord på sina problem, men jag håller definitivt med om att det ibland behövs idéer och uppslag rent praktiskt hur man ska få ordning på sitt liv.

    Det blir verkligen knäppt när man bollas runt mellan olika som tycker man ska ”prata” med någon annan – typ hela tiden. Man behöver nog konkretisera vad detta ”prat” innefattar för gemeneman? Var går gränserna för vem som passar perfekt för just det man ska ”prata om”? Och hur kan man så snabbt uttala sig om att någon annan är mer lämplig när det knappt hinns med att prata ordentligt först om det man behöver hjälp med?

    Man måste väl få prata ut ordentligt först och sedan kan någon annan avgöra om den är ett bra bollblank eller ifall någon annan är bättre? Tycker också det är skumt att så säkert direkt hänvisa vidare för framtida dialoger. Det är säkert som du säger att många tror per automatik att man bara behöver ”prata ut” och så vips är problemen lösta. Folk förstår inte att man också behöver tips på lösningar, eller?

    Oj! Stor kram <3 Hur mår du idag – om du vill och orkar säga? <3

    som svar på: Fasad, varför…

    Kan det vara att du är fruktansvärt utmattad just nu och mest av allt bara skulle behöva omtanke själv för en gångs skull? Att andra tog hand om dig ett tag? Eller där det inte är vore så skevt att motparter får agera ”barn” och du själv får balansera upp det och bli den ”vuxna” för att inte konflikter ska brytas ut?

    Arbeta som chef beskrev någon är lika svårt och krävande som att ta hand om ett gäng dagisbarn. Det ageras oftast ut både det ena och det andra (inte sällan heller barndomar och inre konflikter misstänker jag väldigt starkt). Själv fick jag sluta som chef för utvecklade faktiskt en förskräcklig människosyn av allt jag fick bevittna. Blev orolig över hur negativt jag började se på sk. ”vuxna människor”.

    Med det sagt tror jag det här med fasad och att inte tillåtas bryta ihop kanske framförallt handlar om att det finns en obalans i de miljöer man befinner sig i? Alltså att själv vara den som är flexibel, medgörlig, som sprider god stämning och bjuder till, medan andra hänger de där kulorna i julgranen som du beskrev. Så fantastisk målande beskrivning.

    Jag tror på att hänga lite egna kulor på andras granar och se vilka som håller. De som håller kan du fortsätta umgås med. De som direkt avvisar är såna vars kulor gärna får ramla till marken, tänker  jag  <3

    Intellekt tror jag t ex kan uppskattas högt i politiska kretsar. Alltså att gå med i (eller om det redan är det) ett parti och där få träffa andra personer som värderar andra egenskaper än alfahanne-egenskaperna. Hänga mer med såna personer, kanske gå ut och ta några öl, och då upptäcka att det är andra värden som står i centrum. Min storasyster träffade sin man på ett medlemsmöte. De är gifta idag och har tre barn.

    Det kanske är lite tur eller otur det där också vilken sorts företagskultur man hamnar i beroende på arbetsplats och kanske framförallt vilken bransch man arbetar i. Vissa är ju mer sexistiska än andra, om man säger så. En kompis till mig träffade sin man på en myndighet de både jobbar på. Där verkar det ändå vara tjyssta ideal och arbetsvillkor. Knappast så att utseende och trånande efter ”coola män” verkar ligga i linje med vad man drömmer om, precis.

    Det jag försöker säga är att har du någon hobby och känner att det är annat man kan prata om, liksom ”mjuka värden” så tror jag på att pröva mer där att prata med kvinnor. Konst och så tror jag också på.

    Det kanske är något biologiskt som gör att kvinnor kan falla för alfahannar? Att det handlar om drifter och begär. Dock tror jag det är kortsiktiga relationer man ofta tenderar att få med de männen. Men visst kan det vara så att kvinnor kanske bara vill ha lite kul under en period och då verkar den där skitstöveln till kille ändå vara värt det? Kanske det här också är en åldersfråga. Yngre kvinnor tror jag är bra mycket mer benägna att kasta sig hals över huvud emot någon form av gudagåva till mänskligheten. Ju äldre de blir, desto mer vaknar nog den där insikten som du bär om att se igenom den personen, tidigare. Tror alltså det här kommer bli bättre ju äldre du blir och att du slipper se dessa kvinnor falla som furor kring de här männen. För mig är det oerhört avlägset (är 37 år). Ser heller som sagt inga tjejkompisar tråna efter skitstövlarna. Kan däremot känna igen det från yngre åldrar.

    Tror det handlar om att det blir ett beroende, en kemisk process som startar i kroppen. Det kan bli så om man ömsom blir behandlad väl, ömsom behandlad dåligt. Men jag vill samtidigt slå ett slag för att majoriteten kvinnor väl knappast väljer dessa skitstövlar till män? Känner på fullaste allvar inte en enda tjejkompis som har en otrogen man (vad jag känner till då). Inte är de as på andra sätt, heller. Kan det vara så att du ser dessa män på jobbet och samtidigt är i miljöer där de är väldigt ”tuffa bud”, liksom? Går det att du söker dig till lite lugnare miljöer där andra attribut uppskattas istället? Vet att du skrev dejtingappar/krogen och sånt, men det klassificerar jag som ett ”tufft klimat”.

    som svar på: Idag berättar jag.

    Gud, så fruktansvärt. Det måste vara någon försvarsmekanism som gör att hon skjuter det här ifrån sig. Förstår verkligen att det är djupt sårande. Varför i hela fridens namn skulle man hitta på en sån grej kan man ju undra. Känner hur jag blir vred emot din mamma som inte tror på dig. Har varit med om liknande själv att min mamma inte tror på mina trauman. Det är en overklig upplevelse.

    Hur ska du göra nu? Alltså har du landat känslomässigt i det som har hänt med det här icke-mottagandet?

    Du har all rätt att vara stolt över dig själv!

    som svar på: Det går för bra…

    Kan relatera! När jag haft stora lyckorus och levt ett fantastiskt liv har jag samtidigt kunna haft en inre förtvivlan – känslor av att bara vilja gråta och ”ge upp”. Ibland till och med sökt upp sammanhang där jag kunnat ventilera dessa känslor. Förr kunde jag aktivt söka upp personer som mådde jättedåligt för att förankra och spegla mig i misären. Vad är då detta? Jag misstänker att det kanske är en ”inre destruktiv del” som kanske vill plocka ner en på jorden igen? Som kanske innerst inne inte tycker man förtjänar eller platsar ”där uppe” mm.  Jag har även kunnat känna mig falsk när jag mått bra. Som att min lott i livet är ju att vara längst nere på botten så jag har haft svårt att förstå att jag ”får” vara där uppe, också. Misstänker att det kanske är som att göra en karriär eller klassresa att det är nya miljöer man liksom inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till. Vad tror du att det handlar om för dig?

    Tror kvinnor stannar i destruktiva relationer för att de även sett och blivit förälskade i en ”fantastisk person”. Alltså att destruktiva män ofta kan ha två personer i sig – samtidigt. En som är underbar och ger massor av sig själv. Och sedan en som är monstret. Inte någonsin hört en enda kvinna säga att den älskar sin partner för att den är otrogen och beter sig som ett svin mot henne. Snarare tycker jag det brukar vara att man förälskade sig i de bra sidorna och att personen även fått en att må himmelskt bra.

    När du hör kollegor skryta om otrohet tror jag alltså knappast att det finns flickvänner som trånar dessa sidor hos sina pojkvänner. Jag tror du underskattar hur en del män kan få sina flickvänner att må väldigt bra. Trots att de är svin. Du kommer med andra ord inte få fler kvinnor genom att vara ett svin själv, tror jag.

    Däremot att hela tiden öva sig på att få kvinnor att må bra (genom att göra något oväntat, dra roliga skämt, vara uppmärksamma, ge av sig själva), det tror jag en del av dem som ses som ”för snälla” skulle vinna hur mycket som helst på. Nu är det här generaliseringar men jag tror killar som inte får en chans kan behöva öva upp förmågan att underhålla kvinnorna bättre. Tjejer vill ha kul!

Visar 12 inlägg - 1,273 till 1,284 (av 2,152 totalt)
0