Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,261 till 1,272 (av 1,867 totalt)
0
  • Jag förstår vad du menar! Det där med att öppna upp sig är allt annat än enkelt. Kan även känna igen mig i att börja formulera ett sms till en kompis som är ganska sårbart och sedan känna att herregud jag kan inte skicka det här, det är ett för känsligt innehåll. Håller med om att skriva och läsa på såna här forum faktiskt kan hjälpa en oerhört mycket framåt. Ibland kan jag känna att ju ärligare man är, desto mer hjälp får man, tänker då inte på responsen utan på att det kan vara så skönt att bara sätta något i ord och som andra kan läsa. Liksom att dela sina innersta tankar. Själv är jag uppvuxen med mycket fasadbeteenden i min ursprungsfamilj och att man absolut inte fick klaga och så, därför tror jag också på att hela tiden utmana sig själv där och våga lite i taget <3 Du är bra som tagit klivet här!! <3 Blev glad av att läsa om din fina kompis också, håll fast vid henne!

    Absolut, det är väl normer, uppfostran och kulturer som spelar in där? Håller med om att kulturen i Sverige under högtider definitivt är att umgås med familjen. Eller? Blir lite osäker nu. Annars hade det ju erbjudits fler alternativ nu när vi är inne i 2020-talet, väl? Undrar om det finns något land där man kan få vara en självständig individ?

    Kan säga att jag ”firat” alla möjliga högtider helt ensam och ibland har det varit smått fantastiskt. Första julafton var inte så rolig men nästa var harmonisk. Ingen stress inför att träffa familjen, ingen gråt efter man träffat dem, och så bara satt jag hemma och njöt av stillheten. Kan rekommendera att pröva det faktiskt.

    Om du vill ta det i etapper kanske du kan åka till familjen under påsk under en väldigt kort tid? Typ en timme eller så? Sedan säga att du har huvudvärk eller liknande. Liksom bryta ner det i mindre dos?

    Ett tips kan vara att du försöker hitta ett annat gym eller träningsform så du slipper se ditt ex då och då? Jag tycker det låter olidligt att se honom där med en annan tjej. Tänker också att relationer kanske kan vara lite som ett beroende och när man ska bli av med det beroende kan man ofta behöva sluta helt med det som man är beroende av? Inte se det, inte ha det i sin närhet, för då kickar abstinensen in ännu hårdare och påminner en?

    Tänker du att flytten till dina föräldrar är ett sätt för att få lite distraktion och slippa vara ensam med dina tankar och känslor mest hela tiden? Och så även det där att slippa vara i lägenheten som ni tidigare delade och då slippa minnas den tiden? Har du någon kompis som du kan försöka bli lite närmare polare med nu när du är singel igen och som skulle kunna bidra med positiv energi? Tänker att det nog är bra om du får input av andra och inte ska vara ensam och isolerad med dina känslor. Eller hur känner du?

    <3

    Usch känner igen mig! Kan det vara så att det är som en nästan posttraumatisk stress symtom som blossar upp vid högtider? Dels för att man kanske har en hel del negativa upplevelser just dessa perioder med sig från förr, men också att det är oerhört stressigt att tvingas umgås lite sådär tvångsmässigt med sin ursprungsfamilj, som man vet att man helst behöver hålla minst en kilometers avstånd till – alltid? No matter what.

    Vissa brukar väl säga att man kan hålla till i kyrkan och så vid högtider om man inte har alternativ men det skulle jag inte klara av att genomföra. Skulle du?

    Har en kompis som velat erövra högtiderna att göra den till sin egen och numera pyntar järnet hemma och tackar därmed ödmjukt nej till ursprungsfamiljen. Skulle du gilla den idéen? Att tex köpa hem din favoritmat, kolla på dina favoritserier, ha spa i badrummet, lägga ansiktsmask osv? Skämma bort sig själv.

    Jag förstår, så orättvist att det ska påverka ditt psykiska mående när du redan har jobbigt nog som det är. Gjorde likadant själv när det hände mig att jag analyserade mig själv sönder och samman nästan. Mådde fruktansvärt dåligt så känner verkligen med dig.

    Kan du känna någonting sånt redan nu, att du iaf varit den mer mogna i det här? Och som ju också varit ärlig i ditt uppsåt att lära känna varandra?

    Tänker att det ju oftare blir knepigare för den som ghostat att sedan kanske springa på personen i fråga. Det hände faktiskt mig sedan att killen och jag råkade på varandra ute på stan efter några veckor, ganska genant möte.

    Den här killen har ju en del att förklara sig med. Jag tror inte på att försöka gå under jorden som han har gjort, det kan nog skapa massor av problem för honom längre fram sedan. Inte minst för att det finns personer då därute som har en negativ bild av honom, så han riskerar ju att få ett dåligt rykte också med sitt struts beteende.

    Stort tack för svaret! Jaha, det förklarar saken. Låter tryggt också att det vilar på forskning att människor kan bli hjälpta på det sättet. För mig personligen hjälper det också att ha lättare att navigera när jag nu får reda på hur ni tänker och har byggt upp forumet. Tack igen för det!

    Stor kram till dig! Usch, det låter smärtsamt att inte få veta vad anledningen till tystnaden är. Tror verkligen att när man blir sådär ghostad (om det nu är så) kan det oftast vara en mänsklig reaktion att inte kunna släppa det hela? Kanske eftersom det är så onaturligt att någon ena dagen beter sig på ett visst sätt (är väldigt kärleksfull) och nästa dag försvinner spårlöst? (vilket ju kan kännas oerhört kallt och kyligt)

    Tydligen är det jättevanligt nuförtiden med ghostning. Kommer inte ihåg varför, om det är något med samtiden vi lever i eller så. Har själv blivit ghostad ett par gånger och känt ett djupt, djupt obehag varje gång. Är väl skam och mindrevärdeskänslor som skapas allra oftast kanske hos många? Jag vet inte, säkert individuellt.

    Hur mår du nu då? Känns det som att du kan skaka av dig det här relativt fort, eller är det färskt känslomässigt och kommer vara en tid framöver, tror du?

    Kanske var han just en sådan person där ord och handling inte riktigt stämmer överens? Att beskriva i ord att man är eller tycker på ett visst sätt är ju ganska lätt (framställa sig själv i goda dager) men sedan är det inte sällan personen i handling inte alls levereras samma fantastiska beteenden som utlovats tänker jag? En relationscoach som jag tvingades kontakta en gång efter blivit brutalt dumpad och ghostad sa att jag hädanefter kan hålla utskick på om handling och ord stämmer med det motparten utlovar. Det tycker jag hjälpt lite. Kanske kan bli samma för dig?

    Låter iofs som att den här killen var gullig i sitt beteende när ni sågs? Så kanske mer tvivelaktigt då om vad han utlovade att han ville ha för relation men sedan fick kalla fötter när han insåg att ni inte var på samma våglängd där – trots allt? Jag vet inte, spekulerar nu. Ledsen hur som helst att han gjorde så! Du förtjänar oerhört mycket bättre <3

    Bra att du lyfter detta! Så fruktansvärt det du varit med om. Förstår nog kanske din frustration över ”alla män” och så tillhör man just kategorin som blir osynliggjord i detta. Relaterar lite till att ”alla mammor” och föräldrar vill sina barn väl. Nope. Inte precis. Och vi barn till dessa finns också och vill göra våra röster hörda. Tycker verkligen det är bra att du skriver här iaf om det du varit utsatt för. Har du fått motstånd på nätet när du pratat om vad du varit med om eller vad är det som har hänt där – om du vill säga?

    som svar på: Ensam?

    Absolut! Med vissa personer fungerar ju det hur bra som helst.

    Känner med dig! Kan du testa stödstrumpor? För mig har det varit hjälpsamt för att få bättre blodcirkulation. Också haft domningar till och från i kanske 10 år. Haft så halva ansiktet domnat bort, även armar som jag inte kunnat röra, fötter och jag vet inte allt – nattetid framförallt. När ångesten blev bättre försvann nog domningarna också. Jag tänker inte så mycket på det längre. Sömnutredning har jag gjort men det visade inget direkt.

    Skickar kramar

    som svar på: Ensam?

    Yellow Horaka,

    Om man läser mina inlägg här på forumet kan man nog se att jag ställer oerhört mycket frågor, hehe.  Speciellt försöker jag vara försiktig med att anta något som kanske inte stämmer så tittar man noga är det mycket frågetecken i mina inlägg. Jag tycker generellt väldigt mycket om personer som ställer följdfrågor för att kolla om man förstått rätt eller ifall det är något som man gärna vill fördjupa sig med. Därav gör jag även likadant själv.

    För mig är det motsatsen till en sk. groda. En groda menar min kompis och jag lever väldigt mycket i ”jag-form”. Där ställs mindre frågor angående motparten, alltså själva empatin, att förstå den andra så det inte blir påträngande. T ex om jag dejtar en kille och inte är intresserad längre kan man ju fundera över om man borde gjort annorlunda själv (alltså framförallt kanske killen då som blir dumpad), samt kanske minnas något om att den personen sagt något och som man varit mindre lyhörd inför.

    Ofta tror jag man hittar svaret själv, utan att nödvändigtvis behöva kräva motparten på en lång förklaring. Men det tänker jag hör ihop då med att man ställt mycket frågor innan i relationen och därför lärt känna personen någorlunda. Har man missat att ställa frågor så tror jag grodan är helt clueless och då blir sådär påstridande och gränslös för den ”fattar ingenting” osv. Det här tycker jag oftast är väldigt vanligt hos framförallt män mer än kvinnor. Så ett tips till män därute skulle jag säga är just att lära känna er omgivning. Visa intresse och sett er själva på andra plats i högre utsträckning. Ställ följdfrågor.

    Ju mer jag tänker på det här desto mer landar jag i att man nog inte ska ta det här forumet så seriöst trots allt? Tänker även på självmordschatten där det verkar sitta mycket unga personer som ställer lite halvmärkliga frågor till en när man vill dö. Känns också som att det saknas den där lilla extra pusselbiten av kompetens? Kanske är det så att Mind lagt ribban på en nivå som är lite svår att lira med? Så känner jag iaf just nu. Det är för slappt och nonchalant för min smak? I ett ämne då som ju är ganska så väldigt viktig. Där man inte får slarva. Har svårt att få ihop det ärligt talat. Stabilitet var väl också ledordet för att vara volontär. Men hur är det då med engagemanget?

Visar 12 inlägg - 1,261 till 1,272 (av 1,867 totalt)
0