Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,261 till 1,272 (av 1,737 totalt)
0
  • Hej Olive Tetyny,

    Har inte heller kunnat läsa eller svara i den andra tråden, jättekonstigt. Synd, det var många spännande svar där!

    Funderat lite mer på ämnet och då ploppade en ide upp om att man kanske kan försöka se till så man är två personer när man säger till en översittare på tex en arbetsplats? Att efter någon sagt något man reagerat på men fryst fast vid, kanske bolla det med en kollega man tycker verkar vettig och höra efter där vad den ansåg om den kommentaren? Har man tur tog den andra lika illa vid sig som man själv gjorde och kanske det gör att i nästa situation det sker så kan man byta en blick och sedan våga säga något – tillsammans?

    Jag tyckte på min förra arbetsplats att det var ofta samma individer som framförallt kastade ur sig alla möjliga konspirationsteorier, men även vad de inte förstod, djupt förolämpande kommentarer om allt ”de inte förstod”. Märkte att de ofta blev irriterade när ingen orkade riktigt varken säga bu eller bä. Folk var ju där för att jobba och inte för att diskutera. Men det som hände då var ofta att de började konfrontera andra istället och säga saker som: Tycker inte du så också? Vilket ofta gjorde de flesta ganska obekväma, här skulle tas ställning! Och inte sällan kunde alla möjliga personer nicka instämmande (även personer jag aldrig hade trott skulle göra det, eller vad jag tror tyckte så, egentligen). Rädslan vann. Kanske är det lite svenskt också att inte vilja stöta sig med någon? Slutsatsen av det här som jag drog var att  ”ledarna” i gruppen växte sig dessvärre större – fick mer mark, och om någon satte emot så fanns en överhängande risk att själv bli utsedd till syndabock. Den som skitsnacket sedan florerade om. Detta hände dessvärre mig (inte något politiskt utan det handlade om andra saker jag vägrade infinna mig i).

    Min systers man som är politiskt engagerad på ganska hög nivå (på sin fritid) har alltid sagt att man ska kunna prata och vara oense i frågor, men sedan efter det samtalet ska man kunna ta en kaffe ihop och vara sams. Det tycker jag är så himla klokt. Är väl lite det där att inte blanda ihop sak och person.

    Hej igen! Ah, förstår nu vad du menar, ursäkta, det var jag som läste väldigt bokstavligt innebörden av ”avstånd”. Kanske psykologen jag träffade var just i den kategorin att det definitivt inte var någon som jag gjort något med eller där vi var på dejt precis, haha. Har också absolut massor av såna erfarenheter av att bli intresserad av någon men där man inte riktigt är på ”rätt arena” för att kunna göra något åt det riktigt. Hade en medarbetare på jobbet jag var hemskt förtjust i, lite opassande eftersom jag var hans arbetsledare. Det var något med attraktionen mellan oss som var lite väl uppenbar. Har även varit kär eller vad jag ska kalla det för, i en chef för några år sedan. Då blev jag också extremt knepig. Det slutade inte så bra, hehe.

    Hur blir du när du blir sådär knepig – om du vill säga?

    Spännande ämne det här tycker jag! Tänker att det borde väl inte vara så ovanligt att bli kär på avstånd? Jag vet inte heller riktigt vad sk ”vanligt folk” gör och blir kära i, men ja.

    som svar på: Till alla oavsett

    Vad bra! Har inga problem att axla en svarar-roll på det viset utan det är när det som sagt kommuniceras ut att man gärna får svara för att man känner sig väldigt ensam och mår dåligt. Då behövde jag sätta en gräns att jag inte kan finnas där på det ansvarsfulla sättet. Mind chatten som sagt verkar ju fylla den funktionen? I övrigt svarar jag gärna! Så länge det är frivilligt som sagt.

    Ja, jag tror man kan få prestationsångest av att må bra/bättre. Som att man kanske delvis är rädd för att förlora det? Och sedan prestationsångest över sådant som hur man ska förvalta positiva känslor kanske?

    Hur som helst blir det kanske glesare respons här på forumet för mig då framöver – lutar åt det just nu. Har också haft det bättre senaste tiden (ungefär sedan en vecka bakåt). Haft lite vind i seglen, så med lite tur kanske min situation löser sig snart.

    Vi syns annars i sommar eller liknande! Ta hand om er <3

    Jag tror att det är att andra sätter sina egna behov framför dina? Därför tas du inte på allvar – andra förlorar på det? Tänker att omgivningen vill att du ska finnas där för dem istället för att tvingas göra ”uppoffringar” och därför finnas där för dig? Om man låtsas som att man inte hör, inte bekräftar en annan persons utsatthet tror jag man kan ursäkta sig själv med att det man gör inte är så pass illa som det egentligen är?

    Tror det är likadant på din arbetsplats, de vill att du ska sätta företagets välmående framför ditt eget. Bolaget ska rulla på. Ryktet ska bibehållas. Kan hända att även läkare kanske kör på den linjen att de vill ha ut en i arbetslivet istället för att erbjuda behandlingar, göra uppföljningar och skriva intyg osv. Detta för att göra ekonomiska besparingar.

    Kanske är det en luring när de tutar i en att man är så otrolig vettig och därför inte behöver någon vidare hjälp? Tänker på det de sa om att du har ”rätt synsätt”. Det var väl inte inställningen/tankarna som är huvudproblemet för dig, utan det är väl snarare att få vila och chans till återhämtning?

    som svar på: Till alla oavsett

    Indigo Qugugo <3

    Råkade skriva precis när du hade skrivit.

    72 länder, det är helt sinnessjukt.

    Förstår vad du menar med hopplöshetskänslorna och att härda sig fram. Det är så orättvist! Önskar det vore annorlunda fina du.

    som svar på: Till alla oavsett

    Yellow Horaka,

    Ja, alltså, förmodligen är jag ibland ”för snäll” och detta kan ligga mig i fatet i mellan åt. Det är tyvärr så att jag har en ovanligt påfrestande livssituation och därför kan inte jag ha krav på mig nu att jag ”måste svara” på mail eller skriva här. Det blir för mycket för mig. Om du mår superdåligt över att jag inte svarar får jag hänvisa till Mind chatten. Jag kan tyvärr inte finnas där för dig. Ber om ursäkt för det.

    Ska nog ta en paus från forumet ett par månader. Det är lite för triggande för mig att vara här förtillfället.

    Kram

    som svar på: Till alla oavsett

    Blue Bidoga <3

    Läste precis det här och kom att tänka på dig då. Kanske det kan vara hjälpsamt för dig nu? Inga supernyheter men skönt med lite punkter och konkreta tips kanske? Minns att du sagt att du känt extra mycket stress på morgonen.

    https://apohem.se/tips-rad/stress-morgonrutin

    Hej igen Olive Tetyny!

    Tycker det låter lovande att du blir arg när du ser orättvisor. Det tyder ju på att du har ett rättspatos. När du beskrev folk som pratar mycket skit om andra och så tänker jag också att det är ganska vanligt att just falla in i ett grupptänk. Det tycker jag mig också se på t ex arbetsplatser. Min storasyster och jag har pratat ganska mycket om att man först på universitetet för typ 10 år sedan lärde sig att tänka kritiskt och självständigt och sedan kom man ut i arbetslivet och fick då smäll på fingrarna direkt av inte minst arbetsgivare ifall man ifrågasätta något. Eller där arbetsplatsen hade sina ”normer” bland kollegorna av t ex förutfattade meningar om veganer och liknande. Själv fick jag ”kriga” för sådant som laktosfri mjölk på min fd. arbetsplats. Något så banalt men tydligen för mycket begärt. Blev inget av det. Sedan tyckte jag även det verkade vettigt med en diskussion om miljötänk på kontoret men då blev jag fnyst åt istället. När jag inte ville bryta mot en lag – var det jag som var fel. Vad gör man?

    Hur som helst om man tänker på andra världskriget och hur majoriteten föll in i en masspsykos så har det ju också visat sig att några vägrade. Där det brann inifrån att det var fel. Jag tycker du känns som en sådan person. Som bara inte klarar av det.

    som svar på: Hur ska jag göra?

    Kanske kan du säga att du upplever att ni är för olika? Inte tillräckligt kompatibla? Om det är så du känner alltså. Kan nog vara bra att förbereda som ett manus på vad du ska säga så det känns genomtänkt? Att du får med allt det du vill säga. Tänker att den här stunden framöver kommer nog varken du eller din kompis glömma så försök göra det ”snyggt”? Tror även det kan vara bra att behandla den här vännen ”som vanligt” (givetvis inte gå med på att bli utnyttjad, men ja, du fattar säkert vad jag menar) i andra sociala sammanhang med eventuella gemensamma kompisar, för att inte skapa någon friktion och så du får vara i fred ordentligt framöver också?

    Usch, mår lite illa när jag läser det här och vad du tvingas kämpa med.

    Vad är det din mamma tror att din pojkvän ska göra? Röva bort dig? Tror du hon skulle få en mer nyanserad bild av personer med annan bakgrund om hon träffade honom sporadiskt och bildade sig en egen uppfattning? Jag vet inte om det stämmer men min bild kan vara att personer som är främlingsfientliga sällan har kompisar, eller träffar, andra med skilda bakgrunder än sin egen och därför känner någon darrande skräck för det ”främmande”?

    Hade en bästa kompis under uppväxten som hade en kille från Sydamerika, det var mycket kamp där kan jag säga från hennes föräldrar. Det knasiga var ju att ju mer de höll på och förbjöd henne desto mer kämpade hon emot så de fick ju en usel kontakt tillslut. Föräldrarna (+ bonusföräldrarna) och deras dotter. Minns att jag fick sitta och medla i timmar mellan dem i vardagsrummet. Det var helt sjukt. Lite förvånad att det finns föräldrar som är såhär än idag, 20 år senare (trodde vi kommit längre i samhället). Fy fan. Känner med dig!

    Vet ju inget om din mamma, men kanske måste hon träffa honom och att han gör ett ovanligt bra intryck på henne?

    Kram

    Ja, har också problem med hjärtklappning. Vaknar på nätterna av det. För mig blir det värre av sådant som stress och ångest. Försöker att tänka på att inte dricka kaffe så sent på kvällarna. Även äta mycket sallad och undvika halvfabrikat är sådant jag märkt hjälper en del för mig.

    Har du haft hjärtklappning under en längre tid? Vet du om det hör ihop med psykiska tillstånd? Hört att det är vanligt när man mår dåligt att det kan bli så. Andra har blivit av med det när de börjat må bättre igen.

    Kram

    som svar på: Ensam utan dig

    Huu, vad sorgligt! Tycker du ska få behålla hunden när den ger dig så mycket glädje? Antar att det inte går att kanske flytta för att få lite bättre möjligheter till att grannarna inte störs och större ytor? Hitta på nya äventyr där hunden kan vara med? Kan man sätta en hund på kollo då och då? Tänker så hunden får ett roligare liv genom det?

     

Visar 12 inlägg - 1,261 till 1,272 (av 1,737 totalt)
0