Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,249 till 1,260 (av 2,461 totalt)
0
  • som svar på: Så jävla ensam

    Jag känner att jag inte ens orkar känna känslan ensamhet längre. Förr brukade jag uppmärksamma min enorma och bottenlösa ensamhet men nuförtiden försöker jag ställa mig över den. T ex går jag in i böckernas värld. Där är man aldrig ensam. Jag tänker också att jag tillhör folket på gatan, tillsammans lever vi i den här verkligheten. När jag går förbi en musikant på gatan låtsas jag att jag är i Frankrike och lever ett mysigt litet bohemiskt adventskalender-liv. Jag drömmer mig bort. När jag umgås med mina syskonbarn så får jag känna gemenskap, det är faktiskt det enda stället där jag känner mig villkorslöst älskad och inkluderad. Det är en fantastisk känsla. Sedan ger jag mig ut i tillvaron igen och försöker tvinga mig själv att känna samhörighet med omvärlden. Funderar faktiskt på att skaffa en hund. Men det verkar komplicerat.

    <3 <3 <3

    som svar på: Någon dök upp
    Trådstartaren

    Jag svarade ändå. Kändes som ett antisocialt beteende att låta bli. Svarade typ kortfattat ”Tack, det är bra! Hur är det själv?”. Hon svarar då: Kul att höra! Här är det också bra =)

    Jahopp?

    Fattar fan ingenting. Antar att slutsatsen är att nu ska vi inte höras igen på ytterligare sju månader eller kanske några år? En sådan fråga också om hur typ ”läget är” är ju knappast något man svarar ärligt på utan det är ju bara slentrian att man av artighet svarar det är bra, själv då? Så det är heller inte så att… Nä.. skitsamma. Behöver inte ens analysera det här. Det kan vara så att hon typ på söndag (det kan ha dykt upp en kul helg här nu för henne) hör av sig igen istället. Jag blir inte klok på det här men det kändes nog bra att jag svarade ändå, för det tog energi att gå runt och överväga vad jag skulle göra, plus påminnas om relationen till henne. Har jag tur nu så är det tyst ytterligare ett år. Eller två. Jag orkar inte med det här fler gånger. Det finns tusen saker i den här relationen som inte fungerar.

    Det kanske ändå var så att hon inte ville något. Bara ”kolla läget”. Vad nu det betyder.

    Nä, fy fan. Jag vet ju om alla hennes issues, jag vet ju det. Herregud vad ja vet det. Hon är såhär. Och jag förstår aldrig. Jag förstås nästan aldrig. Och det är just därför vi inte ska umgås. För jag förstår inte.

    som svar på: Någon dök upp
    Trådstartaren

    Landar nog i att inte svara. Det är tredje gången hon har gjort såhär, alltså valt att avsluta vänskapen när jag mått som sämst. Det känns faktiskt helt sjukt att ha en bästis som vänt ryggen när man varit i sitt livs mest kritiska skede. Kan heller inte tolka det här meddelandet annat än att 1. hon känner sig ensam och saknar mig. 2. Hon har något eget behov av att kontakta mig – typ skryta om en graviditet eller mött sitt livs kärlek (det brukar hon säga ungefär vartannat år så skulle inte bli förvånad om det är dags igen). 3. Hon tänker sig inte för utan går bara på intuition. Tar inte in kontexten. 4. Juste, hon ersatte ju mig med en annan person. Kan vara så att hon ledsnat på honom också. ”Smekmånaden” är över.

    Gud vad bitter jag låter. Jag är nog det =) Känner nog lite som jag gjorde med en annan kompis som spårade ur: Det här var väl jävligt onödigt? Så känner jag för att säga även till henne. Nu kan vi ju liksom inte vara kompisar längre eftersom hon betett sig så dåligt och det förstört för mycket tillit. Det lyckades min andra kompis också göra. Så sjukt onödigt! Blir fan förbannad. Och sedan komma smygandes tillbaka som om ingenting har hänt gör mig upprörd. Exakt så gjorde han också.

    Är beredd att hålla med. Kan bara utgå från två jag träffat. Misstänker då att min mamma lider av borderline, och även en kollega jag haft som var mycket problematisk upplevde jag också hade stora problem med sin självinsikt. Både min mamma och den här kollegan ser sig bland annat som ovanligt trevliga individer (goda tror jag båda ser sig själva som, något grandiost) men samtidigt ständigt skadar folk – medvetet då. Och inte sällan heller genom hämndlystnad. Det är något med det där som är sjukt. Fick förklarat för mig en gång att en person med borderline har en mognadsnivå som en 3-åring. Kan hålla med om det. Det är mycket ”dumma dig” och slå typ en spade i huvudet på en ifall man gör ”fel” . Oftast också över en skitgrej. När jag pratar om rätt och fel med min mamma eller kollegan ser de mycket frågande ut. Jag tycker på fullt allvar att det påminner om en 3-årings mognadsnivå. Det är något med moralen som inte fungerar som den ska. De har fastnat i utvecklingen? Min erfarenhet är alltså att man kan bli utsatt för stora drev av personer med borderline personlighetsstörning. Även förtalskampanjer. Det mesta är svart eller vitt. Antingen är man bäst eller totalt ratad och värdelös. Det finns mycket förakt också hos de här två jag har träffat. Mig tittar de ofta på som om jag vore en insekt. Man kan få värme också, men det är bara om du är idealiserad. När min mamma beskriver sig själv finns det ingen som känner henne väl som håller med. Självinsikten är svag.

    Min mamma tycker också att det är omgivning det ständigt är fel på. Aldrig henne själv. Behöver jag nämna att hon vägrar gå i terapi och ta tag i sina problem på djupet?

    Ursäkta tonen i det här inlägget, är bara så TRÖTT på den här problematiken och vilken bedrövelse det skapar för de runtomkring.

    som svar på: Gaslightning?

    Absolut, känner igen. När det skapats kafkaliknande stämningar kan man nog koppla ihop det med gaslightning. En gång dejtade jag en kille som kanske var psykopat och fick då känningar av overklighet  (t ex försvann mina kläder vid ett tillfälle), förstod senare att obehagskänslorna när verkligheten känns overklig och förvrängd är tydliga signaler om att någon försöker lura en.

    som svar på: Rädsla för vaccin

    Ja exakt, instämmer med föregående talare. Ny teknik, och tydligen är ju den tekniken så pass bra att man börjat hitta lösningar på att bota vissa cancerformer så det är ett gigantiskt genombrott som jag förstår det. Vill också nämna att det absolut är upp till var och en att välja själva om man tar vaccinet eller inte. Själv litar jag mer på forskare än vad jag litar på ett nytt virus. Huu.

    som svar på: Mår lite bättre
    Trådstartaren

    Åh <3 Vad fina ni är! <3

    som svar på: Rädsla för vaccin

    Ja gud ja, studier har minst sagt genomförts. Det är också hur många miljoner människor som helst världen över som tagit vaccinet. Läkare säger ju också att det kan vara farligare att inte ta vaccinet. Det där långtidscovid t ex skulle inte jag vilja ha. Eller tappat luktsinne. Jag ser framemot den tredje dosen!

    Tycker det låter förskräckligt att du inte blir tagen på allvar och att du till och med höll på dö pga. det säger allt om föräldrarnas oförmåga tänker jag <3 Stor kram till dig!

    Till det andra om igenkänning: Absolut, det är något med att underreagera eller överreagera som inte känns riktigt normalt hos mina föräldrar, heller. Och definitivt också att när man själv har på fötterna att reagera så tas det inte på allvar. När man däremot inte själv är typ panikslagen för något kan det lätt eldas på alla möjliga skräckscenarium. Sådana är mina föräldrar. Det är något med inlevelseförmågan som inte lirar riktigt. Låter som att dina föräldrar har liknande problem? De kan inte värdera och läsa av när något är ”på riktigt” och när någon målar typ fan på väggen, i onödan? Det är synd att diagnoser och sånt kommit så sent, jag tror definitivt mina föräldrar hade kvalat in för diagnoser om de fötts långt, långt senare.

     

    som svar på: Om döden
    Trådstartaren

    Absolut! <3 Kom att tänka på en annat perspektiv också och det kan vara att de som saknar erfarenhet av trauma eller psykisk ohälsa kan balansera upp det genom att ha en hög empatisk förmåga istället? Sedan finns det även de med erfarenheter men som har sämre empatiska förmåga och därmed ändå inte kan leva sig in i det någon berättar om? Det slog mig nu att inget är kanske egentligen att ta för givet? <3 Hur som helst är det alltid trevligt med människor som är trevliga så att säga – som förstår =)

    som svar på: Skäms folk inte

    Instämmer! Det är så respektlöst också emot brottsoffrets anhöriga att sprida den här bilden. Så fruktansvärt om man själv hade haft en närstående som blivit mördad och så cirkulerar det runt bilder på nätet på dennes döda kropp. Var det inte liknande med flickan Ebba som blev påkörd av terroristen Akilov på Drottninggatan? Det är en sjuk värld vi lever i, förstår man. Människor borde absolut skämmas över sig själva som fotar och sprider. Hoppas de reflekterar/mognar när de växer upp.

    <3

Visar 12 inlägg - 1,249 till 1,260 (av 2,461 totalt)
0