Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,249 till 1,260 (av 2,301 totalt)
0
  • Stor kram till dig <3 Är det själva nålsticket du är rädd för? Eller är det om det skulle ske någon biverkning?

    Vad fint! Grattis!!! Kan se det framför mig hur man kan bli extra generös emot sina närmaste pga. egna motgångar, absolut <3 Också det om att inte ta något för givet eftersom kontrasten är så stor att det inte krävs så mycket för att man ska tycka det är toppen att t ex inte ha skyhög ångest eller vara självmordsbenägen. Allt däremellan kan ju ses som lyx på högsta nivå.

    Ett ärligt svar är att jag inte riktigt kan uttala mig om ifall jag just lärt mig så mycket av mina motgångar eller mitt liv i övrigt. Lutar ganska starkt åt att det hade varit mycket bättre om man haft ett trevligare liv. Tror alltså jag hade blivit en bättre version och klokare av det. Kanske är dystert skrivit men vill inte förhärliga mig själv, får ångest då.

    Har däremot träffat på ett par stycken som dig och som man genuint förstår utvecklats och blivit fantastiska personer pga. det de varit med om. Alltså bättre versioner. Det är vackert! Heja er!

    som svar på: Ångest över min familj

    Stor kram till dig <3 Så sårande att de sa så. Att det inte gills att ha en åsikt i frågan ens, utifrån deras perspektiv då. Skulle också tagit väldigt illa vid mig ifall jag blev bemött på samma sätt. Låter som att det är något försvar från deras sida som kickar in? Alltså att de kanske skäms över att inte ha möjlighet att åka till veterinären? Tycker heller inte om att de tryckte ner dig på det här sättet. Du förtjänar verkligen att bli bemött oerhört mycket bättre! Hoppas du får en ursäkt under morgondagen <3

     

    Stor kram till dig. Ångest är så oerhört tungt att ha <3 Känner så väl igen att det tar ner ens motivation och ork i övrigt. Det är så plågsamt och orättvist i många fall. Hur hårt man måste kämpa för att få slippa.

    Jag duschar faktiskt när det är som värst med ångesten (ungefär var tredje dag är det lite mer akut). Sätter mig i duschen och låter mig omsvepas av varmvattnet. Blir oerhört lugn av det. När jag haft badkar har jag lagt mig där – ibland i över en timme, eller två. Det är lite som att lägga sig på vattenytan på havet och flyta. Låter som att lyssna i en snäcka och det är som att man når sina tankar då tycker jag, och stänger även ute verkligheten ett tag.  Har precis även lärt mig att göra ögonrörelser så gör det i terapin jag går i (EMDR) och har börjat visualisera samma metod hemma själv – när ångesten är för stark och även när den känns förlamande men diffus. Har du nåt sånt som är ångestdämpande på riktigt för dig?

    Kör också betablockerare vid sängdags ibland för hjärtklappning. Kan verkligen relatera till att ha hjärtklappning från helvetet när man vaknar. För mig är det jättetydligt kopplat ihop med ångest.  Är det likadant för dig?

    Har inte så nu och sedan några veckor tillbaka. Blev först väldigt förvånad över det, att det är borta. Likadant med mardrömmarna. Tror det beror på att psykiska välmåendet är lite bättre. Skriver det för att ge hopp om att det kan bli bättre för dig också, bara ångesten minskar <3

    Tror alltså att på olika sätt ”lugna ner systemet” är det bästa för att hantera ångest och för att kunna ha en dräglig vardag. Parera eventuella toppar genom att lugna. Kanske lite barnslig liknelse men tänker ungefär som att klappa en katt. Att man tar hand om sig.

    som svar på: Negativ självbild
    Trådstartaren

    Är det att du missförstår motparten eller är det så att personen faktiskt är lite nedlåtande? Vet inte om du är intresserad av psykoanalys och om ni jobbar med det i terapin? Jag kan tycka det är spännande att analysera på djupet vad det handlar om när man möter olika triggers i sin vardag. Tänker att just möta glädjespridare och själv bli placerad i motsatt fack, låter som en sån grej man kan ha mött tidigare i livet och därför får extra svårt för framöver? Eller det om att ta illa vid sig när någon tycker synd om en. Jag har lite så när det kommer till att jag upplever mig bli kritiserad att jag direkt kopplar ihop det med en nedvärdering och typ sadistisk utövning – ett hånfullt straff.  Vilket ju absolut inte stämmer allra oftast. Tror det är min mamma som spökar där. Hon är exakt så och har straffat mig mycket. Känner du att ses som ett ”offer” är något du avskyr?

    Trådstartaren

    Superintressant! Tack för att du delar med dig <3 Viktig information, ju!

    Var tvungen att googla just det om liv och död kring skam och hittade då Mindlers sida lite om prestationsångest. Det står där också att inom psykodynamisk psykoterapi talar man om överföring. Det betyder bla att man kan återskapa gamla relationer, framför allt från ursprungsfamiljen, när man möter nya människor i liknande situationer. Gud så intressant också. Det är nog att jag hamnar tillbaka i skoltiden med mina barndomskompisar när jag tänker på prestation. I huvudet jämför jag mig hela tiden med dem. De är så ubersmarta och det är faktiskt ganska jobbigt. Och högpresterande är dem också. Plus trevliga personer. Puh. Säkert är det därifrån jag en gång i tiden kände mig orolig att bli utesluten gruppen och då ”dö”. Eftersom jag inte hade stöd hemifrån generellt var mina kompisar ”den inre cirkeln”.

    Fint iaf att få syn på det tydligare. Det är alltså inte min ursprungsfamilj (lite kanske min storasyster) som spökar. Kanske för att prestation inte premierades superhögt hemma av våra föräldrar. Utan det är barndomskompisarna och uppväxten när det kretsade kring inlärning och jämförelser kring hur intelligenta alla var. Huu. Svettigt.

    Har du också så att du fått syn på ifall du jämför dig med någon du haft nära tidigare under livet – om du vill säga? <3

    Så fruktansvärt <3 Hur länge har din kompis varit sjuk? Jag tänker att du kan fråga din kompis på vilket sätt du kan hjälpa henne? Kanske kompisen mest bara vill att du ska bete dig som vanligt och bli en oas för henne? Sånt där kan ju vara så individuellt?

    Min lillasyster har haft anorexia och har beskrivit det som att den hon såg i spegeln inte alls var hur hon såg ut i verkligheten. Det är alltså en helt skruvad uppfattning man får om sig själv och det är en del i själva sjukdomen att hjärnan lurar en på det sättet.

    Tror på att din kompis behöver gå på samtal på ett anorexi-center? Det är jätteallvarligt att ha anorexia och det behövs hjälp. Akut hjälp tror jag.

    Min syster blev frisk efter några månader så det gick fort för henne. Och har sagt att det handlade om att bestämma sig för att äta och att hon blev hjälpt av att se oss andra äta och upptäcka att det inte var något farligt. Det som inte hjälpte var tvång och skäll från omgivningen.

    Trådstartaren

    Tack Olive Cukuro 🙂

    Kom på sedan att jag glömde nämna att huvudinsikten om det här var att prestation oftast handlar om skam och att bli utesluten i en grupp. En rädsla att inte leva upp till förväntningarna och då frysas ut. Det var såna situationer som jag beskrev för terapeuten och som det gjordes ögonrörelser specifikt på.

    Ja, det är intressant det där med roller och vem ens föräldrar ville att man skall vara, och sedan när man inte alls känner att man passar in i den mallen, så kan det bli sån himla tumult. Mina föräldrar har egentligen inte pressat mig att prestera (snarare tvärtom skulle jag säga), men de har varit tuffa när det gäller vem man får vara som person. Medan min bästa kompis och storasyster, skoltiden och i fotbollslaget/handbollslaget handlade det massor om prestation. Att presterade man dåligt så fick man skit för det. Som vuxen kan det istället vara på arbetsplatser.

    som svar på: Hackkyckling
    Trådstartaren

    Tycker det är svårt att komma ihåg årtal men tror det är snart två år sedan som jag slutade på den arbetsplatsen. Frågeställningen om vad man kan göra för att inte bli utsatt igen tror jag är att anpassa sig bättre och även lite ytligt men mycket hett tips är att köpa svindyra kläder. Skojar inte. Märkte ganska stor skillnad på hur de tittade på mig och även placerade mig i status beroende på hur jag klädde mig. Det var mycket det där med hierarkin. Faktum är att ett stalltips till människor som vill bli tagna på större allvar ute i samhället kan vara att köpa märkeskläder (Mulberry, Chanel), ullkläder mm. Alltså klä sig som överklassen. Speciellt att köpa en dyr handväska kan göra susen.

    Ja, Bank-ID har jag hört diskuterats ibland när man talar om att få bort kränkande kommentarer. Innan man skickar iväg ett meddelande på t ex Instagram behöver man signa. Lättare då också att polisanmäla för den som blivit utsatt. Kanske kan det komma att bli ett alternativ i framtiden.

    Nätetik kan också vara att man ska bete sig likadant på nätet som man gör om man träffat på personen ansikte emot ansikte.

    Hittade den här artikeln som var lite intressant. ”Nätetik – nyckeln till minskad mobbning”

    https://skolvarlden.se/artiklar/natetik-nyckeln-till-minskad-mobbning

    Finns en forum som heter ”We DID It” ifall du är intresserad av att läsa trådar om personer som har diagnostiserats med dissociation i olika grader. Är inte så mycket aktivitet där sedan en tid tillbaka men det finns många fantastiska trådar att läsa. Plus en hel del litteratur att hitta i ämnet.

    <3

    som svar på: Behöver hjälp.

    <3

    Vet du vad exakt som du skulle behöva för att känna livslust? Är det kärlek, uppskattning, närhet? När jag mår piss brukar jag upptäcka att jag typ skulle vilja bli kramad av en person som älskar mig (det tycker jag är en form av frihetskänsla, få släppa). Att jag vill att någon bara ska viska snälla saker i örat på mig. Och också att inte orka kämpa längre med simpla saker som tvätt, laga mat, betala räkningar. Så kärlek och stöd brukar jag upptäcka att jag behöver. Och det hittar man ju knappast hos terapeuten. Är det likadant för dig att du skulle behöva de där grundläggande mänskliga behoven av närhet?

Visar 12 inlägg - 1,249 till 1,260 (av 2,301 totalt)
0