Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,237 till 1,248 (av 2,317 totalt)
0
  • som svar på: Seriöst

    Kommer ihåg när jag var ny på forumet att jag tänkte lite – wow, nu är man med i ett  ”själmordsforum” på nätet också, det här kan aldrig vara ett gott tecken på ens mående. Den bilden nyanserades dock ganska snart. Kanske blir det liknande för dig? <3

    som svar på: Sömnsvårigheter

    Vad jobbigt! Känner igen – absolut.

    Ett tips är att varje kväll när du blundar ordentligt tänka ut noga tre bra saker med den här dagen som varit. Speciellt medvetandegöra vad som varit det absolut bästa. Genom att göra det vänder man lite på perspektiven och startar inte början av själva ”insomningstiden” med en obehagskänsla i kroppen. Nu talar jag enbart av egna erfarenheter, har stor förståelse att det kan vara olika. Det ”lustiga” när man gör så är att det man trodde skulle vara det bästa innan dagen startade i regel inte alls är det, upptäcker man då när man ”summerar dagen”. I positiv bemärkelse då alltså. Det här kanske är ett jättekonstigt tips. Jag har haft sömnsvårigheter i 20 år, gått i sömnen, haft paralyser och till och med varit på stora sömnutredningar, men de säger bara ”stress”. Det här lilla tipset om att tänka annorlunda när jag ligger där i sängen har gjort det mer harmoniskt än tidigare. Som att det är en härlig liten filosofisk stund där man kan få tänka ifred. Tidigare har jag bara känt ångest över att behöva gå och lägga mig. Det känner jag inte riktigt längre. Kanske värt att testa? <3

    Kamomillte, magnesium, rutiner, mörkt och tyst rum, finns ju också. Men det känns som såna självklarheter att jag valde bort dem =)

    som svar på: Skilsmässa

    Oj, 20 år är en lång tid. Förstår att du känner stor smärta och har svårt att stå stadigt efter ett sådant besked. Önskar det vore annorlunda. Om du har ekonomisk möjlighet är det absolut bästa att gå i privat terapi om du vill få hjälp/stöd snabbt. Man kan oftast maila och sedan komma dit mer eller mindre omgående. Tror det finns flera inriktningar som t ex livskriser och så. Alltså att terapeuter är inriktade på det. Jag hoppas verkligen du hittar en plats där du kan få landa. Skriv gärna här också. Skickar en stor kram!

    Hej, tycker det var jättestarkt gjort av dig att du berättade direkt för din pojkvän vad som hade hänt, alltså när du varit otrogen. I ljuset av det var tanken inte att bedra honom utan du var full och mådde psykiskt dåligt, som jag förstår det. Det kan nästan hända alla? Jag menar på riktigt att ibland kan man göra sådant som man ångrar djupt och har svårt att förlåta sig själv för. Och om man ser på situationen ur ett större perspektiv kanske man kan se där att tanken var aldrig att skada eller försätta sig i den. Tanken var heller inte att detta skulle ske. Men så hände det iaf. Lite där hade jag försökt nysta om jag vore dig och försökt gå in i en mer förlåtande fas emot sig själv. Kanske mantra för dig själv: Det var inte meningen. Det blev fel. Jag gjorde det inte med flit. Jag har också bett om ursäkt. Det var inte tänkt att det skulle bli såhär. Jag är ledsen för det. 

    som svar på: Min gräns

    Stor kram till dig <3 Ja gud, förstår verkligen att du tar illa vid dig av det beteendet <3 Stackars dig. Det är både gränslöst och respektlöst att den bekanta där inte respekterar gränsen du satt utan fortsätter höra av sig. Är också ett supertydligt exempel på att det den säger då indirekt är att henoms behov som ska gå före? Förstår att du blir less och får social ångest!

    som svar på: Sexuell läggning
    Trådstartaren

    Tack Olive Cukuro för din kommentar <3

    Det var tidigt som jag förstod att jag drogs till tjejer, minns inte exakt ålder, men kan det varit 12 års åldern? Jag kommer inte ihåg. Det var sån tabu på den tiden att jag släckte ner de känslorna. Minns det inte som att jag var kär i någon tjej, utan det var bara killar, men jag attraherades egentligen av tjejer, också. Växte även upp i en homofob familj. Under en semester sa min storasyster att hon var bisexuell och blev hårt kritiserad för det, för att ge ett banalt exempel. Jag lärde mig då att det inte var någon ide för mig att göra samma sak.

    Det var absolut så också att pga. dåliga erfarenheter har jag svårt för fysisk lite ofrivillig kontakt. Har PTSD så rycker till av sånt. Var också något om den här stämningen när man är runt en grupp män som är liksom upphetsade och det är en själv de vill ha. Mådde förskräckligt av det också. Ännu mer PTSD som började blomma upp i den stunden (timmarna) pga. tidigare dåliga erfarenheter. Sammanfattningsvis är det objektivt inte de här killarna det ”egentligen” är något fel på. Att de skulle vara äckliga. Så är det definitivt inte. Men i min kropp reagerar jag så och upplevde det gränslöst. Jamen precis som vilken ”fest” eller möte som helst där killar står och är för nära. Det är obehagligt.

    Skulle jag visa de den här texten skulle de bli h-e-l-t chockade. Som om jag anklagade de för typ ”me too”. Så är det inte. De har inte gjort något direkt fel. Vill bara förtydliga det.

    Fina människa på andra sidan skärmen – jag hör din ångest. Jag hör din smärta. Snälla, ge inte upp. Stanna hos oss <3

    Du kanske är arg för att du ett tag där tyckte genuint om honom och sedan blev rejält besviken när de andra sidorna visade sig? Tänker att det kanske också kändes extra jobbigt eftersom han ändå verkar ”sett dig” och liksom att det ju hade varit oerhört fantastiskt om han också varit en person som är vettig att ha i sin närhet? Istället är han nu mest till besvär och någon som trakasserar dig genom samtal?

    Jag förstår. Kan det vara fasaden som du önskar rämnar för honom? Liksom att det är extremt svårt att stå vid sidan om och se hur han beter sig på det här sättet? Låter ju som att han också är ganska väldigt manipulativ? Inte konstigt att du reagerar!

    Stor kram till dig <3 Det låter som att du är lösningsorienterad medan han vill vidmakthålla att det inte ska ske någon förändring? Tänker att den personen som inte vill förändra varken sig själv eller relationen oftast har vinster man inte vill förlora? Så kanske en tanke är att fundera på varför sambon inte vill lösa det här och vad det kan bero på? Jag menar om det t ex är så att du på olika sätt bidrar mer i relationen och h-n mindre kan det vara så att motparten inte vill att det ska förändras? Om man ska nå en person som vägrar förändras tror jag på att medvetandegöra för denne hur skev relationen är. Kanske även påminna om hur det skulle vara om båda två betedde sig på det sättet? Peka på att logiken brister. Tror också på att vissa kan behöva smaka på sin egen medicin, om du förstår vad jag menar.

    Vad jobbigt! Det är tungt verkligen att bära runt på hatkänslor <3 Påminner han om någon som du sedan innan föraktar djupt, eller tycker väldigt illa om generellt som fenomen?

    Trådstartaren

    Vad fint med affektskolan! <3 Jamen så är det ju att skam och värdering oftast hör ihop 🙂 Fick beskriva några tillfällen för terapeuten där skam och känslan av förnedring eller att vara bortgjord infunnit sig och så gjorde vi ögonrörelser på det. Efter det har jag plötsligt kunnat zooma ut lite mer, det bad hon mig också att göra, för att inte få tunnelseende eller att det låser sig när jag ska genomföra något och känner prestationsångest. Jag tycker det är ett oerhört spännande ämne, komplext och mångfacetterat.

Visar 12 inlägg - 1,237 till 1,248 (av 2,317 totalt)
0