Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,237 till 1,248 (av 2,315 totalt)
0
  • som svar på: Skilsmässa

    Oj, 20 år är en lång tid. Förstår att du känner stor smärta och har svårt att stå stadigt efter ett sådant besked. Önskar det vore annorlunda. Om du har ekonomisk möjlighet är det absolut bästa att gå i privat terapi om du vill få hjälp/stöd snabbt. Man kan oftast maila och sedan komma dit mer eller mindre omgående. Tror det finns flera inriktningar som t ex livskriser och så. Alltså att terapeuter är inriktade på det. Jag hoppas verkligen du hittar en plats där du kan få landa. Skriv gärna här också. Skickar en stor kram!

    Hej, tycker det var jättestarkt gjort av dig att du berättade direkt för din pojkvän vad som hade hänt, alltså när du varit otrogen. I ljuset av det var tanken inte att bedra honom utan du var full och mådde psykiskt dåligt, som jag förstår det. Det kan nästan hända alla? Jag menar på riktigt att ibland kan man göra sådant som man ångrar djupt och har svårt att förlåta sig själv för. Och om man ser på situationen ur ett större perspektiv kanske man kan se där att tanken var aldrig att skada eller försätta sig i den. Tanken var heller inte att detta skulle ske. Men så hände det iaf. Lite där hade jag försökt nysta om jag vore dig och försökt gå in i en mer förlåtande fas emot sig själv. Kanske mantra för dig själv: Det var inte meningen. Det blev fel. Jag gjorde det inte med flit. Jag har också bett om ursäkt. Det var inte tänkt att det skulle bli såhär. Jag är ledsen för det. 

    som svar på: Min gräns

    Stor kram till dig <3 Ja gud, förstår verkligen att du tar illa vid dig av det beteendet <3 Stackars dig. Det är både gränslöst och respektlöst att den bekanta där inte respekterar gränsen du satt utan fortsätter höra av sig. Är också ett supertydligt exempel på att det den säger då indirekt är att henoms behov som ska gå före? Förstår att du blir less och får social ångest!

    som svar på: Sexuell läggning
    Trådstartaren

    Tack Olive Cukuro för din kommentar <3

    Det var tidigt som jag förstod att jag drogs till tjejer, minns inte exakt ålder, men kan det varit 12 års åldern? Jag kommer inte ihåg. Det var sån tabu på den tiden att jag släckte ner de känslorna. Minns det inte som att jag var kär i någon tjej, utan det var bara killar, men jag attraherades egentligen av tjejer, också. Växte även upp i en homofob familj. Under en semester sa min storasyster att hon var bisexuell och blev hårt kritiserad för det, för att ge ett banalt exempel. Jag lärde mig då att det inte var någon ide för mig att göra samma sak.

    Det var absolut så också att pga. dåliga erfarenheter har jag svårt för fysisk lite ofrivillig kontakt. Har PTSD så rycker till av sånt. Var också något om den här stämningen när man är runt en grupp män som är liksom upphetsade och det är en själv de vill ha. Mådde förskräckligt av det också. Ännu mer PTSD som började blomma upp i den stunden (timmarna) pga. tidigare dåliga erfarenheter. Sammanfattningsvis är det objektivt inte de här killarna det ”egentligen” är något fel på. Att de skulle vara äckliga. Så är det definitivt inte. Men i min kropp reagerar jag så och upplevde det gränslöst. Jamen precis som vilken ”fest” eller möte som helst där killar står och är för nära. Det är obehagligt.

    Skulle jag visa de den här texten skulle de bli h-e-l-t chockade. Som om jag anklagade de för typ ”me too”. Så är det inte. De har inte gjort något direkt fel. Vill bara förtydliga det.

    Fina människa på andra sidan skärmen – jag hör din ångest. Jag hör din smärta. Snälla, ge inte upp. Stanna hos oss <3

    Du kanske är arg för att du ett tag där tyckte genuint om honom och sedan blev rejält besviken när de andra sidorna visade sig? Tänker att det kanske också kändes extra jobbigt eftersom han ändå verkar ”sett dig” och liksom att det ju hade varit oerhört fantastiskt om han också varit en person som är vettig att ha i sin närhet? Istället är han nu mest till besvär och någon som trakasserar dig genom samtal?

    Jag förstår. Kan det vara fasaden som du önskar rämnar för honom? Liksom att det är extremt svårt att stå vid sidan om och se hur han beter sig på det här sättet? Låter ju som att han också är ganska väldigt manipulativ? Inte konstigt att du reagerar!

    Stor kram till dig <3 Det låter som att du är lösningsorienterad medan han vill vidmakthålla att det inte ska ske någon förändring? Tänker att den personen som inte vill förändra varken sig själv eller relationen oftast har vinster man inte vill förlora? Så kanske en tanke är att fundera på varför sambon inte vill lösa det här och vad det kan bero på? Jag menar om det t ex är så att du på olika sätt bidrar mer i relationen och h-n mindre kan det vara så att motparten inte vill att det ska förändras? Om man ska nå en person som vägrar förändras tror jag på att medvetandegöra för denne hur skev relationen är. Kanske även påminna om hur det skulle vara om båda två betedde sig på det sättet? Peka på att logiken brister. Tror också på att vissa kan behöva smaka på sin egen medicin, om du förstår vad jag menar.

    Vad jobbigt! Det är tungt verkligen att bära runt på hatkänslor <3 Påminner han om någon som du sedan innan föraktar djupt, eller tycker väldigt illa om generellt som fenomen?

    Trådstartaren

    Vad fint med affektskolan! <3 Jamen så är det ju att skam och värdering oftast hör ihop 🙂 Fick beskriva några tillfällen för terapeuten där skam och känslan av förnedring eller att vara bortgjord infunnit sig och så gjorde vi ögonrörelser på det. Efter det har jag plötsligt kunnat zooma ut lite mer, det bad hon mig också att göra, för att inte få tunnelseende eller att det låser sig när jag ska genomföra något och känner prestationsångest. Jag tycker det är ett oerhört spännande ämne, komplext och mångfacetterat.

    som svar på: Sedd eller förstådd
    Trådstartaren

    Det här är väl att ha konturer, är det inte det? Någon motpart fyller i och berättar vad den ser. Du har en personlighet som är på det här sättet. Ditt tilltal till världen är såhär. När du möter andra ser jag det här djupt inne hos dig. Din blick säger detta om vad du känner och hur du upplever situationer, håller du med? Sådär kan det ju vara i relationer – att man speglar varandra. Jag kom på nu att anledningen kan vara enkel varför detta saknats eller överlag uteblivit i mitt liv.

    Det kanske är detta man just gör i kärleksrelationer? Man ringar in varandra? Den lilla erfarenheten jag har av kärleksrelationer är just att faktiskt bli sedd på det där sättet i själen som jag saknar. Jag menar finns det i någon annan relation man bokstavligen stirrar in i varandra på det där faktiskt nästan gränslösa sättet? Man läser av varandra och scannar känslor, reaktioner och försöker förstå sig på den andra – försöker se så många sidor man bara, bara kan. För man är s-å kär och så intresserad av att få veta mer. Det är ju oerhört intimt att ha kärleksrelationer.

    Tidigare pojkvänner har faktiskt sett delar av mig, det måste jag säga. Även riktigt tajta vänskapsrelationer där man också stirrat på varandra. Tonat in varandra. Berättat vad man ser. Jag saknar det. Saknar själsliga band. Saknar att själen blir lyssnad på och sedd.

    Man kanske ska vara lite tuffare emot folk och ställa flera frågor kring dennes bild av en. Vad är din bild av mig? Och så kan man avgöra efter det om den övh verkar tagit in ens själ eller om det bara är en ytlig koppling. Alternativt att man inte känner att man blir sedd av själen och det visar sig vara befogat. Är det vad man gör, eller vem man är?

    som svar på: På väg mot skilsmässa

    Låter som att han är ambivalent? Det kanske inte handlar om er relation utan står han lite ostadigt i livet i övrigt och då kanaliserar den ”gungningen” på er istället? Min erfarenhet av män som beter sig sådär är att de inte har koll på sina känslor så de spretar iväg åt tusen håll samtidigt. Helt ärligt tror jag på att börja i den delen att bara försöka lugna ner honom generellt? Det hade jag gjort. Och sedan därefter kollat av vad han då tycker – i ett mer balanserat tillstånd.

Visar 12 inlägg - 1,237 till 1,248 (av 2,315 totalt)
0