Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1,189 till 1,200 (av 1,285 totalt)
0
  • Oj, förstår att det här är en svår situation! Känner med dig. Vad fasansfullt att han baktalat dig och sedan även att du måste ha skyddad identitet. Hoppas verkligen att omgivningen förstår att det han säger om dig är rena lögner, så du har de på ”din sida”. Stämmer det att du har det eller är du ensam i det också?

    Hur mår du nu? Var ett tag sedan du skrev det här inlägget.

    Jag tror definitivt det finns mycket, mycket goda förutsättningar och chanser till att du kan få ett bra liv igen – absolut!

    Har några gånger tagit del av livs historier där andra berättat att de haft ett helvete med psykopater men som sedan fått ett normalt liv och blivit lyckliga. Verkar som att tid, distans och skyddsnät kan spela stor roll. Skyddsnät i form av kvinnojourer och liknande. Också att ångest och rädslorna har minskat tids nog när de märker att de är tryggare och inte lever under samma hot längre. Att det är rena himmelriket att få leva i frihet efter ett tag och hur de uppskattat livet på ett sätt som de inte trodde var möjligt. För kontrasten till hur livet varit innan är så makalöst stort.

    Tror du att samtal med andra som är i liknande situation som du skulle kunna hjälpa dig? Liksom där du får känslan av att ni är fler som sitter i samma båt?

    När det gäller det där andra om att vara på botten så har jag varit där ett par gånger (tappat räkningen) då det varit nattsvart. Tänkt då ibland att jag nog inte överlever natten för mått så extremt dåligt i depression, ångest och rädslor. Det är läskigt att må så pass dåligt. I de stunderna har jag härdat ut och försökt andas, ta en sekund i taget. Sakta men säkert dag för dag har jag känt mig lite bättre. Har dock envist bestämt mig för att dö som gammal (eller en naturlig död). Att jag ska gå hela vägen in i mål. Även om det krävs att jag kryper över mållinjen hehe. Att kunna klappa sig själv på axeln och tänka: Jag gjorde det. Det är numera en av mina stora livsmål.

    Har du några såna tankar? Alltså sådant som är betydelsefullt och som du känner är viktigt att göra för din egen skull? Sådant som just du förtjänar efter allt du varit med om?

    Skickar massa kramar

    Önskar det hade varit annorlunda för dig. Så smärtsamt med förlusterna av familjemedlemmar och sedan missfallen. Förstår att du känner att livet är rejält orättvist. Det är just vad det är också! Det är åt helvete fel att detta har hänt. Känner med dig och blir faktiskt arg å dina vägnar att du tvingats genomlida så mycket.

    Jag hoppas med hela mitt hjärta att du snart blir gravid igen. Jag hoppas också att du kommer få tillbaka energi och livslust. Det lät mysigt med djuren du har omkring dig. Och sambon och sonen. Förstår att det är ljusstrimmor i det mörka och att du kämpar med all din kraft för att orka vidare. Eloge till dig för det.

    Fortsätt gärna skriva här om du tycker det hjälper något. Ibland kan man uppleva det som att man får bättre kontroll på sin tillvaro tycker jag när man skriver ner det och att andra får läsa – som att man plötsligt delar litegrann på smärtorna, det som plågar och tynger ner en.

    Skickar dig massor av kramar

    Du är värdefull. En underbar person. Snälla gör det inte!

    Jag tänker på dig.

    Intressant! Har inte funderat på att ångest kan kännas på skilda sätt. När jag läser det du skriver så förstår jag ju hur olika det kan ta sig uttryck och vad som kan behövas för att det ska lätta. Tack för det!

    Har också såna tvångsbeteenden-ångest. Oerhört likt hur du beskrev det hela!

    En annan ångest jag ofta har är nedtryckta känslor som ger ångest. Den varianten har jag nästan hela tiden. Det är som att det inom mig finns lagrade olika känslotillstånd som jag inte vill kännas vid. Kan även vara rädsla inför t ex att möta nya människor/situationer som gör mig märkbart ångestfylld. Jobbade en tid på ett bemanningsföretag och skickades ut till olika restauranger dagarna i ända. Märkte där att hade jag inte kvällen innan hunnit smälta dagens intryck så vaknade jag ofta upp och kände att det låg ”känslor flytande” och det fick jag ångest av. Det är som att jag behöver t ex jobba, komma hem, grunda mig i alla mina upplevelser och tankar, fundera, analysera och lägga känslorna ”tillrätta”. Sedan är jag redo dagen igen oftast att möta ”världen”.

    Att ha nedtryckta känslor är generellt den ångesten jag lider framförallt av. Lösningen på det är att prata med andra om vad som ”skaver” och där man tillsammans kan lista ut vad det bottnar i. Då släpper ångesten inom mig. Är väldigt förtjust i samtal där man analyserar situationer, känslor och vad som är fel. Förmodligen för att jag själv känner hur ångesten och de obehagliga och oidentifierade känslorna försvinner då. Hur ångest känns för mig är oftast obehag eller att jag får stresspåslag, blir helt överenergisk för att jag är så ångestfylld, en hemsk känsla.

    Vill du berätta vad som hänt senaste åren som gjort att stress och ångestnivån ökat?

    Värme

    som svar på: Till alla oavsett

    Blue Bidoga,

    Har också sådär att stress-systemet drar igång så fort jag öppnar ögonen på morgonen. Kan må lätt illa också ifall jag inte aktivt lugnar ner mig själv utan ”sätter igång” och börjar t ex tvätta. Har även starkast och svårast ångest och mående på mornarna, alltid haft. Ju längre tiden går på dagen desto bättre brukar jag må. Någon sa till mig för några år sedan att det kan handla om någon substans i hjärnan (kommer inte ihåg vilken) som är som lägst när man vaknar. Att det är en fysisk reaktion.

    Jag vet inte riktigt heller vad man kan göra åt detta. Kanske man ska påminna sig om ”sitt mönster” och på bästa sätt försöka göra mornar och förmiddagar så drägliga som möjligt? Kanske lägga sig under ett täcke och titta på något ”ljust” och ”lättsamt”, typ Bonde Söker fru? Bara för att känna harmoni i kroppen och avleda stress och ångestpåslaget.

    Kram

    som svar på: Känna sina känslor
    Trådstartaren

    Tack för dina ord!

    Ja, varför man har de känslorna som man har och sedan konsten att beskriva dem är intressanta områden.

    Har en kompis som pratar mycket om det här med att läka sina ursprungstrauman genom andningsövningar och hypnos. Hennes mål är att finnas  i nuet och bara vara. Inte behöva döva, förtränga, sysselsätta sig med annat för att slippa känna det man känner. Att det är frid och lugn som är normaltillståndet. Hon har tipsat mig om en kvinna jag ska gå till i januari för att pröva om jag får ordning på detta. Har redan testat terapi och pratat om mina trauman och det har väl hjälpt på sitt sätt men antar att det också sitter kvar i kroppen och inte går att ändra om det inte görs ytterligare behandlingar som är lite mer fysiska.

    Kommer du gå på hypnoterapin tror du? Känner du dig positivt inställd?

    som svar på: Slagen utan ett förlåt

    Känner med dig. Förstår att det är mycket som snurrar i huvudet nu, kanske är det inte så konstigt med tanke på att det hänt en hel del och du nu stannar upp?

    Ångrar också hur mycket som helst i mitt liv. Tänker dagligen på allt jag ångrar. Det är hemskt att känna så. Försöker förlåta mig själv. Kanske du kan försöka förlåta dig själv också bit för bit?

    Kram

    som svar på: Känna sina känslor
    Trådstartaren

    Ska göra några tafatta försök att beskriva tillstånd/känslor/emotioner. Tänker på att försöka bli mer medveten om hur man mår och hur kroppen känns och där man slutar vara så mycket i huvudet, som jag oftast är. Blir nog en typ av mindfulness.

    Tex. Just nu är jag så sömnig att det gör ont bakom ögonen. Har hela dagen gått runt och rört mig genom gyttja. När jag vaknade imorse kände jag mig som en marionettdocka.

    (Menar inte att det ska vara som en poetisk text utan ett försök att förklara hur man mår. Så man får tydligare konturer av sig själv).

    Sjukt svårt!

     

    som svar på: Till alla oavsett

    Härligt! 🙂 Starkt gjort att ge dig själv vila. Fint att du orkade städa också! Den kombon kan göra så himla mycket 🙂

    som svar på: Känna sina känslor
    Trådstartaren

    Tack för dina ord!

    Ja, att dela upp och sortera vad som skaver och vilka områden som är lite bättre har jag koll på, tror jag 🙂

    Det är mer detta med att beskriva känslor i nuet/direkt på sekunden. T ex om jag känner ett obehag så förstår jag inte instinktivt oftast vad det handlar om djupt inom mig. Det är alltså de här djupa känslorna som jag har svårt att se och beskriva för andra.

    Att säga att man har ångest men inte kunna sätta fingret på exakt vad det rör sig om. Alltså jag kan ju förstå om det t ex är något som hänt på jobbet eller jag mött en granne eller liknande, men jag förstår inte exakt på djupet varför det gett den reaktionen som den gett.

    Därför kan jag t ex börja laga mat, ringa en kompis, försöka bli av med känslan, men sanningen är ju den att jag reagerat på något och som det vore bra om jag blev mer observant på istället för att försöka mota bort det.

    Jag tror ju ett sätt är att öva! Försöka klä känslorna i ord och inte nöja sig med ”känner skam”, ”känner skuld” osv.

    som svar på: Till alla oavsett

    Vad gulliga ni är som svarar mig. Blir väldigt rörd. Tack!

    Känner verkligen igen mig i att inte klara av att säga nej till andra, eller att inte ställa upp mm. Har blivit observant på det ganska nyligen att jag behöver förändra mig där för att inte bli allt för bitter. Just detta att vara en vandrande spegel för andra är jag så otroligt trött på. En kompis skrev en kort grej idag till mig om sitt liv och bara av det blev jag utmattad och kände gud, det är alltid hon, hon, hon. Och jag är spegeln.

    Har faktiskt börjat kolla mig runt efter fler vänner hehe. Vill att det ska vara ”normalt” att man ger och tar ungefär lika mycket. Eller iaf att det inte är typ 70/30 och där jag gör avkall på mig själv.

    Hur är det med er ikväll?

    Kram!

     

    som svar på: Känna sina känslor
    Trådstartaren

    Hej Yellow Bojoto 🙂

    Tack för dina ord.

    Har du lust att dela med dig av vilka verktyg du använder dig av för att bli bättre på det här?

    Minns när jag gått i terapi och terapeuten frågat hur jag mår och jag oftast svarat: ”Jag vet inte. Det är nog bra?”

    Vet inte om det kan vara att när man har många trauman och kriser bakom sig så är man så van vid att hamna i ”överlevnadstillståndet”. Att man släcker bränder och hinner inte riktigt med att känna efter djupare än så. Därav är det också svårt att beskriva känslor mer detaljerat.

    Märker att jag lätt kan beskriva situationer för andra. Kan återge massa information enkelt. Men när det kommer till detta med mående och att nå känslor – sätta fingret – på exakt vad man känner så är jag oerhört halt. Känner du igen dig i det?

Visar 12 inlägg - 1,189 till 1,200 (av 1,285 totalt)
0