Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 32 totalt)
0
  • som svar på: Ihållande dödslängtan

    Försök ge dig utrymme att andas, försök ge dina tankar tid att bara få vara. Det är okej att tycka allt är meningslöst, så länge du fortsätter leva i den meningslösheten tills du hittar en mening.

    Gör det inte, ofta är tonåren det jobbigaste man behöver gå genom. Man försöker finna sig själv men förlorar sig mer än man tror hitta sig. Ens kropp är inte färdigutvecklad men man lämnas i ett samhälle som ser en som en vuxen, men samtidigt ett barn. Håll ut, finns anledningar att fortsätta. Kanske hitta ett intresse, något du kan göra när dina tankar blir som värst – som en anledning att fortsätta till nästa dag, för att få göra det mer.

    som svar på: Inget går rätt

    Ge inte upp, jag tycker du ska skriva den boken du faktiskt talar om. Jag kan relatera till att bli våldtagen och sedan försöka inbilla sig att man tycker om personen för att situationen ska vara mindre hemsk. Din berättelse hade jag behövt höra för fem år sedan när jag kände mig ensam och inte förstod mina känslor, det är förmodligen någon mer som behöver höra det nu. Därför är ditt inlägg här också väldigt bra.

    Det vackra i att dina vänner märker av en skillnad är att dem bryr sig, dem är uppmärksammade på ditt mående. Du har folk som bryr sig om dig i din närhet.

    Saknad efter någon att älska delar många, det vackra i det är också att när du minst anar det kommer kärleken komma. Allt du kan göra nu är att göra dig redo för den, fokusera så mycket som möjligt på dig själv så att när kärleken väl kommer tar du inte med dig ohälsosamma beteenden eller tankar. Du får mer tid till dig själv nu och har förmåga att utnyttja det.

    Att må dåligt men inte kunna förklara varför är enormt vanligt, jag delar den känslan. Man mår dåligt och känner hopplöshet och meningslöshet, men man kan inte riktigt förstå anledning till dem känslorna.

    Det är bra att du är rädd, det betyder att du faktiskt vill leva. Men tankarna är fortfarande smärtsamma och kan innebära stor risk. Samtalar du med någon om dessa tankar? Vet dina anhöriga om dem?

    som svar på: Venlafaxin

    Insättningar är fruktansvärda, fortsätt med din medicin tills din läkare säger att du kanske ska byta och testa annan. Om du dock känner att du inte alls kan hålla ut, be om en akuttid för att samtala med din läkare om det – jag mådde också fruktansvärt i insättning (och utsättning)

    som svar på: Ångestdämpande

    Om du precis börjat på det kommer det högst troligen innebära, i början, att du kan må sämre eller inte riktigt märka av det alls och därför det känns hopplöst. Fortsätt med det så kommer du märka av skillnad, och gör du inte det kan ni byta medicin för att hitta rätt till dig!

    som svar på: kombinera Venlafaxin?

    Hej!

    Det bästa (och mest säkra) är att kontakta din vårdklinik, eller den som gett dig medicinen. Enligt min uppfattning kan man kombinera dessa då jag har för mig Venlafaxin är främst för ångest, och kombinationen kan ske positivt genom att biverkningarna av SSRI inte är lika starka.

    Jag känner igen känslan av att ingen tar en seriöst, jag tror alla människor enbart har förmåga att förstå en till deras grad dem kan relatera. Har ingen varit i din situation är det högst sannolikt att dem inte heller kan förstå hur det känns.

    Det är väl både ”a blessing and a curse” att jag har folk som förstår mig, eftersom det tyvärr innebär att dem också mår lika dåligt som mig.

    Jag tror också det är svårt att förstå någons psykiska ohälsa när dem utåt visar något annat, trots anledningarna till detta kan vara väldigt mörka som att man är rädd att påverka andra negativt eller vill leva i en falsk bubbla.

    Att dö är aldrig bättre, påminn dig själv om det. Livet är komplicerat och därför är det ofta jobbigt att inte förstå varför man mår som man mår, eller hoppas och tro att man borde börja må bättre snart. Om det fortfarande finns kvar i dig kanske du kan fortsätta bearbeta det med en psykolog, för att fortsätta din resa mot lycka?

    som svar på: Så här ser det ut

    Det gör mig ont ditt inlägg. När man mår dåligt får man inte samma vilja eller ork till vardagssysslor, jag kan gå flera veckor utan att tvätta mitt hår när det är som värst. Försök göra upp en rutin till dig själv, där du en gång i veckan tvättar håret på en specifik dag. Kanske försöka börja rita eller liknande för att finna ett intresse som ger mening till livet?

    som svar på: Apatisk

    Ofta är insättning av antidepressiva väldigt jobbig period, man kanske inte märker något förrän om en månad, eller så mår man oerhört sämre en period för att sedan må bättre för varje dag. Har du kontakt med din vårdcentral som gav dig medicinen?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 32 totalt)
0