Skapade svar

Visar 12 inlägg - 97 till 108 (av 126 totalt)
0
  • Hej! Jag har haft ett städat och kaotisk liv med en proper och glad front. Ingen såg igenom den.

    Dom som tar sitt liv dom blir stulna ifrån dig, precis som någon som blir mördad. Det är ett hat och sorg som inte är snällt – Men du borde veta, utsätt inte någon för det. Snälla, ventilera detta med någon som kan resonera med dig på telefon/sms, någon du bryr dig om.

    Jag ringde min mamma, och erkände allt –  nu har jag en allierad, någon jag kan berätta vad som helst för. Jag lovar att jag inte gjorde detta nykter, och tårarna flög över allt, var nog första gången jag grät tror jag. 25år gammal, eller nått, hårt att vara man, i vissa lägen.
    Passade på att dumpa allt skit samtidigt, knark, mentalt sjuk, det var en lång lista. Jäkligt lång, hade nog legat i mitt bakhuvud i många många år.

    Men det var också dagen jag insåg, att jag har inga vänner, min front har dem, och viktigaste är att min hjärna vill ha oxytocin – Belöningen från att vara social.  Och min oärlighet gör det omöjligt.
    För jag personlig känner inte någon social acceptans.
    Ända jag var oärlig med för mina vänner, var mina mentala problem och sinnesstämning, alltid positiv, alltid lögn. Men när jag började ta av fronten, så försvann det problemet. Tog bara lite lång tid innan jag insåg det. Jag är fortfarande alltid positiv, men det är ett tankesätt nu, inte en helhet.

    Nu ler jag bara när någon ler mot mig, men det är fine, för jag är inte alltid glad. Men mina ögon ser inte döda ut längre. Om någon undrar hur jag mår, kommer alltid säga ”jodå”, då ljuger man inte, och folk accepterar den konstigt nog.

    Helt rätt! Och vi är inte ensamma, inte ens på natten. Jag lovar 🙂 (Men natten är vad som föder mental ohälsa – gå och lägg dig!)

    Man är det trots allt, positiv framför alla. Jag mår bra, allt är fint. Jag vill inte vara en börda för någon. Jag vill inte komma med mitt last och säga, -Det är inte bra. Men tänk hur skönt det hade varit om man kunde. Jag hade en partner tidigare som inte var insatt i psykisk ohälsa. I hans ögon var det något fel på mig och slutet av allt vräkte han ut sig `Jag har bara varit tillsammans med dig för att det är synd om dig´- Det tog hårt på mig och jag är rädd att jag aldrig kommer hitta någon som förstår mig eller någon som riktigt kan acceptera hur jag faktiskt mår. Men jag hoppas att jag gör det 🙂

    Jag har alltid tyckt att jag är rätt smart. Inte ens det applicerar jag på mig själv, går inte – men för andra, jag lär mig vad som helst för att se tilll att andra har det bra.

    Mina partners har alltid sagt, shape up, skaffa bättre självförtroende och gör nått. Alltid velat, men narcissism väntar då, och maniska episoder. Hemma tar jag det lugnt av bra anledningar!

    Lika barn leka bäst, brukar jag tänka nuförtiden. Mamma säger alltid, ”du skaffar väl en normal partner nu?” Jag nickar bara och letar efter nästa psykfall, det är vad jag är trotsallt. 🙂

    Det är lätt att kritisera sig själv och det är lättare att fortsätta än att sluta. Jag som du, dömmer ingen annan i min omgivning. Jag dömmer mig själv till en gräns där jag känner mig trött, trött på mig själv.

    Jag är alltid trött, mår alltid dåligt.

    men trots det är jag alltid positiv för andra. Spelar ingen roll, jag måste vara. För jag vet att jag mår dåligt när andra mår dåligt.

    Det gör också att jag fokuserar lite mer på handling än resultat.

    Men det är svårt att hantera kvällar och helger, men jag vet att någon gång kommer jag ha en partner igen, helst en som förstår mig. Då kommer jag ännu engång må rätt hyfsat! 🙂

    dömmer man sig själv hårt, får man göra som jag gjort, skruva upp hyllor osymmetriskt.. gjorde ont, men nu kan jag skruva upp hyllor utan att spendera all min energi 🙂 (kunde ligga i koma ett par dagar efter att bara skruva upp något på väggen)

    Att planera först är viktigt också, så man har en plan på saker. Då vet man resultat innan man börjat 🙂

    Jag kan inte byta jobb tyvärr, men just nu är det så tungt att jag tänker nog ta mitt liv idag eller imorgon. Har försökt en gång förut och misslyckats så får tänka igenom det lite mer denna gången. Men jag blev glad för ditt svar.

    Jag har också trott många gånger att jag är fast. Det går alltid att göra något. Jag vet hur det är att inte ha energi, att inte ha ork, ingen motivation, en dåligt fungerande kropp.

    I perioder lever jag för mig själv, i perioder för andra, i perioder för folk jag aldrig träffat 🙂

    ta inte livet av dig, för då sprider man bara sitt lidande till andra.

    Ska man ta sitt liv, finns bara ett sätt som är OK, det är legitima självmordskliniker. Inget annat är OK. Allt annat föder lidande.

    Du är inte ensam 🙂

    som svar på: Vem är jag?

    Hej! Tror jag förstår vad du menar.

    i mina ögon har jag alltid förstått andra, ser allt som ett socialt spel, där rätt ord ska väljas och varje signal uppfattas. Kan se om någon är oärlig, eller rimligtvis vad för känsla dom döljer. Allt är matematiskt.

    Tog mig väldigt många år att förstå att jag gjorde just detta, för jag lyssnar bara på min magkänsla, men det är snarare mitt undermedvetna.

    när jag började klura ut hur jag förstod andra så kunde jag också börja förstå mig själv. Jag lärde mig allt om hur saker fungerar i huvudet. Det gjorde också att alla mina problem blev matematiska och biologiska. Men nu har dem en lösning.

    samhället beter sig fortfarande som för 150 år sedan när mentala problem var magiska.

    Allt kan förklaras logiskt och hanteras logiskt. Magi finns inte.

    Det är vad som räddar mig i slutändan. Att lära sig hur man fungerar när man inte fungerar är otroligt viktigt.

    Läkare har aldrig löst mina problem, precis som hantverkare inte löst mina problem, de jobbar bara med verktyg och efter beställning.

    Har heller aldrig gått och pratat med någon, för jag förstår vilka delar av mitt belöningssystem som programmerar mig, kan därför undvika att bli felprogrammerad.

    hade min första läkare bara förklarat för mig hur de låg till, så hade jag aldrig behövt lida i vuxen ålder 🙂

    Hej! Jag lider av perfektionism. Diagnoser spelar ingen roll.

    Jag dömmer mig själv och mina resultat som perfektionist, det är hårt, för jag är en öppen människa, jag dömmer inga andra.

    Sociala medier är ett gift för mig, för då måste jag vara perfektionist hela tiden.

    Jag läser därför bara sociala medier, jag deltar inte. Försöker jag delta vet jag att andra kommer må dåligt av mitt perfekta liv.

    Ett liv som drog mig in i väggen vid 24-25.

    Nuförtiden vet vi att sociala medier skapar trasiga belöningssystem, lmen den kunskapen fanns inte när jag började 2006.

    Jag känner igen mig i att ha problem på jobbet och att ingen gör någonting. Min chef (som var min sambo) dumpade mig och sparkade mig från min chefsroll och tvingade mig till att bli säljare igen. Min bästa vän dumpade mig samtidigt utan förklaring och hon vägrar prata om det. (Vi arbetar med ihop) Nu har hon fått min chefsroll och dem två hänger massa ihop efter arbetstid. Jag har slutat äta helt. Har typ tappat 6 kilo. Men ingen säger nått. Alla tittar bara på revbenen… men ingen säger nått. Blir lite galen med av näringsbrist.

    herregud, det där är inte okej. Det låter fan hemskt 🙁 kan du inte byta jobb? Låter inte roligt alls 🙁 (mitt problem är så mycket mindre, men jag kan relatera..)

    men ja, kan inte påstå att någon har sagt något kring min 30kg lättare form. Eller dem gångerna jag går upp 30-50kg.

    Jag försöker alltid stödja andra som mår dåligt. Eller ser bekymrade ut, andra kanske inte ser eller uppfattar detta. För mig är det väldigt tydligt när andra inte är i toppform.

    Känner igen de mesta som skrivits i denna tråd.

    För mig är det rätt tydligt att det är min publika fasad som har vänner, då jag aldrig vågat vara mig själv.

    Min publika fasad har aldrig haft några problem. Egentligen så är nog problemet att den publika fasaden kräver energi, energi som bara finns när mitt överlevnadsläge kickar in. För andra har jag inga problem, för mig själv fungerar det aldrig.

    Egentligen är det för att jag dömmer mig själv så hårt, så orimligt hårt att det är ett under att jag någonsin har energi.

    samma del av mig själv får mig att tro att jag alltid är en börda. En börda som måste dö eller förbättra sig.

    Kom till insikten för länge sedan att jag inte skulle greja att ha barn, för då måste jag också vara världens bästa pappa.

    Detta har lätt till att jag kan knappt agera som en människa. Om jag vill ha en blomma hemma, så kan jag inte bara gå och köpa en blomma. Nej jag måste bygga ett slutet kretslopp, helt automatiskt, optimal bevattning, näring, perfekta förutsättningar för min blomma, min blomma ska bli störst vackrast och bäst. Så allt måste byggas för hand. Gränsen är fin mellan utbränning och att vara delvis nöjd.

    Gav upp på stt laga mat för läge sedan, blev bara för mycket, vänner lika så, ångesten som föds genom att missa något socialt och inte vara världens bästa vän leder också till svartsjuka. En otroligt mörk svartsjuka som bara hamnar på vänner eller en partner som inte kommunicerar med mig.

    Tror att det är min prestationsångest kombinerat med att aldrig känna sig förstådd som skapar denna svartsjuka, alla andra förstår ju varandra, varför förstår ingen mig oavsett hur mycket jag ställer upp eller offrar mig.

    andra säger skaffa bättre självförtroende, hur ska man göra det, nästa stadie är narcissist, kan inte få mer självförtroende utan att göra det tilll ett socialt problem.

    som svar på: Mitt i-landsproblem
    Trådstartaren

    Intressant. Har du varit i kontakt med Mensa?

    Det har jag faktiskt tänkt på, men jag tror det skulle vara förödande för mig att ha ett publikt bevis på mitt IQ.

    Det skulle mitt ego använda helt fel. Fick för mycket ego från att maxa alla intelligens tester jag gjorde under adhd/asd utredningar(gick privat). Trots jag fallerade på kognitiva tester. Dem tyckte det var så intressant att vi la lite tid på IQ tester. Utredningarna kan jag inte använda på samma sätt, de är mina mörkaste hemligheter trots allt 🙂

    som svar på: Psykos??

    hade drogberoende förut men är numera nykter. Tog en medicin som gjorde alla symptom värre men den slutade jag ta

    jag kan förstå din verklighet, för jag har levt i min verklighet så länge, men jag sysselsätter min hjärna med logiska problem dag in och dag ut, så den inte försöker lura mig med fantasier och dylikt, den visar och berättar det man vill höra och se, men det blir lite fel ibland. Mina OCDP drag ser alltid ut dom mitt favoritdjur, vilket är också ett monster, men nuförtiden är den liten och gullig. Kommer alltid med kreativa råd och idéer. Mina interna röster har blivit att jag pratar med mig själv istället.

    känner inte igen många ansikten egentligen, men när jag mår bra så känner jag alltid igen mitt ansikte, men förstår exakt vad du menar, det är konstigt att känna sig som en tredjepart.

    Hjärnan måste kontrolleras och stimuleras, kroppen måste regleras och underhållas, när det är bra balans så smälter allt ihop. Annars är man bara en oskyldig åskådare när hjärnan och kroppen försöker sköta det själva. Vilket dem inte kan, lyssnar jag på min kropp, sex och knark löser allt, lyssnar jag på min hjärna så slutar jag sova och blir galen.

    cant trust those bitches.

    kämpa på, du kommer känna igen ditt ansikte, engång är ingen gång!

    Hej! Sexualitet är väldigt krångligt. Därför har jag personligen valt att se på det lite som lagsport, eller religon/ateism, inget jag är intresserad av välja en sida på. Det är bara låtsas val som inte spelar någon roll 🙂

    Gör det som känns rätt, om jag hade haft din frågeställning hade jag kört och tänkt sen. (OBS: lagen gäller först- haha, man vet aldrig) Du kan ju bara veta vad som är rätt genom att utvärdera resultat 🙂

    Alla har alltid trott att jag är super straight. Men det är för att det är min image, alltid gillat att visa ett yttre som inte stämmer. Så man ska inte ge upp på så ytliga faktorer.

    Man kan allltid umgås och se vad som händer! Testa!

Visar 12 inlägg - 97 till 108 (av 126 totalt)
0