Skapade svar

Visar 12 inlägg - 49 till 60 (av 125 totalt)
0
  • Hej! Finns många som känner som du, hjärnan kräver många saker tex kärlek, social acceptans, ärlighet och förtroende för att man inte ska känna sig ensam.

    Hatar personligen när jag känner mig ensam i förhållanden, men det blir så om man inte vårdar dem. Då är det dags att gå vidare eller försöka få det att fungera igen. Att inte göra något kommer bara att göra det värre.

    Men det är bara mina personliga åsikter 🙂

    Hmm snabb skiftning i humör/mood kan var jobbigt, låter bipolärt..

    Då låter din historia helt normal, konstigt att fria och ångra sig så snabbt annars, eufori till dysfori.

    Kan du be hans familj att hålla koll? Försök Reda ut frågor med han direkt, lite informativ måste man ju vara även om man bryter, kan vara övergående.

    Haft bekanta som gjort liknande för att de vill ”försvinna”, något som oftast inte är positivt.

    ”Fire and forget” – Som jag alltid fick höra när jag velade och inte bara gjorde ;D

    Testa att äta mer magnesium, naturligt sätt saknar alla det i det moderna samhället. man blir mer knäpp av värme då, eftersom låg magnesium halt ledar till värmekänslighet – och flesta mentala extremiteter underlättas av det, speciellt ångest/nervositet.

    RDI ligger på 350mg(man får i sig ca 250mg om man äter normalt, men svenskt RDI är för lågt)

    en 700-900mg är mer normalt.(vissa säger 1100mg)

     

     

    Det är alltid så när man varit avskärmad:) 2-3 månader i ett mindre socialt läge gör en lite konstig, jag brukar bara gå ut och sätta mig någonstans. Kolla på människor och trappa upp det, sedan sköter jobb oftast det sista, eller umgänge:)

    rekommenderar typ sitta på ett kafé eller nått. Då verkar man inte så galen 🙂 i början kan de vara smart att inte storhandla, bara handla för dagen, så man kommer ut varje dag:)

    Värmen gör en lite extra knäpp.

    som svar på: Tackat nej

    Jag har massa intelligenta människor runt mig som ville bli proffessorer, läkare och civil ingenjörer. Men alla gav upp lite, testade annat för att sedan ge sig på drömmarna igen, ibland de som dom hade från barndom, ibland helt nya, några började vid 25, några vid 30, några gav upp för de tyckte dem var för gamla(det är larvigt, man är aldrig för gammal!!)

    Jag höll mig till det jag gillar, tjänar mer än många, hjälper andra, lär mig allt jag behöver för att stödja och hjälpa andra. Lärt mig många områden inom IT, läst det mesta kring psykologi, neurologi, auto immuna sjukdomar, kemi, medicin, biologi, rymden, odlingsteknik, elektronik, fysik, kvantfysik, matematik, konstruktion/produktionstekniker och samhällsfrågor. Älskar att bygga saker, och att inte vara begränsad av konceptet ”specialist”. Ångrade lite att jag inte gick gymnasiet fullt ut, att jag inte pluggade vidare, för jag har hoppat av allt pga tristess :3

    Dog nästan av prestationsångest då alla kallade mig ”geni”, ”typ ett geni”, ”smart”, ”tursam”. men bryr mig inte så mycket längre, dömmer inte mig själv heller. Inte lika hårt i alla fall. Men detta gjorde mig groteskt deprimerad och sjuk en gång i tiden. Idag får folk tycka vad dom vill, så länge jag får göra det jag trivs med 🙂

    har alltid velat ta mitt liv, men varje gång något nytt lyckligt dyker upp så glömmer jag tankarna – Att följa mitt hjärta får mig alltid att glömma 🙂

    tid har vi mycket av. Finns alltid tid att göra om och göra rätt! 🙂

    som svar på: Orkar fan inte längre

    Ingen kan hjälpa någon annan, bara personen själv kan hjälpa sig själv.

    Andra kan bara komma med verktyg, sen måste man ta de verktyg man fått och bygga en lösning.

    positiv attityd brukar man komma långt med, jag är positiv alltid, oavsett hur dåligt jag mår, och jag är ärlig med mina känslor.

    om andra uppfattar en att må dåligt är det för att man saknar en positiv utstrålning, är man inte positiv ibland så dränerar man allas energi i sin närhet. Oavsett hur man ser ut eller beter sig. Det gör att folk bara lägger tid på en när de själva mår bra. För ingen vill bli neddragen i någon annans negativitet. Alla ger upp efter ett tag.

    prova att agera positivt, till slut blir du positiv själv på riktigt, och andra uppfattar dig som en energikälla istället för en energitjuv.

    Du är inte ensam, men man måste jobba på sin personlighet, det är den andra gillar. Ditt utseende är inte vad andra bryr sig om, det är din personlighet andra gillar. Och din personlighet är något du själv skapar.

    Trivs du med dig själv så trivs andra med dig. Och självmordstankar lär bli mindre frekventa. Alla har dem, vissa mer än andra.

    Jag ändrade om mitt fokus i livet att ligga på mina handlingar inte resultaten av dem, det löste mesta av min rädsla för misstag.

    min separations ångest löstes genom att tänka ”allt som hänt gjorde mig till den jag är idag, och imorgon blir det bättre, ödet fixar resten” (tror inte på ödet, eller något egentligen..:)) men allt verkar alltid bli bättre, ju längre jag lever 😀

    största problemet jag hade var perfektionism, allt blir för mycket, tränar därför att vara lagom och acceptera att saker inte alltid är perfekta.

    allt är lättare sagt än gjort. Idag känns allt bra dock 🙂

    jag är överkänslig, men bipolär och adhd/ASD 🙂

    Hej! Känner igen nästan allt.

    Sömnsvårigheter och ångesten var egebtligen aldrig pågrund utav mitt förflutna, bara mitt genetiska arv. Bipolär och ADHD/ASD, typiskt när man har ett hög risk beteende. Har du övervägt att gå en utredning?

    För mig var det en viktig faktor i att korrigera mitt liv – Psykopat hade man nog kunnat kalla mig tidigare i livet. Det var aldrig sant dock, stängde bara av alla känslor, fick hantera livets alla förtryckta känslor på engång samtidigt som jag bröt med mitt gamla liv.

    paranoida tankar du får är vad jag skulle kalla sömn/stress-relaterade. Kanske lite schizo/HPPD relaterade, möjliga att komma ifrån, går medicinera med sömn/mat/rutin och rätt medicin för mig i alla fall. Stress är trigger ofta.

    Är idag 30, har inga problem förutom med de brister jag föddes med, men dem medicinerar jag 🙂

    som svar på: vad är det med mig?

    (Svar till Red Pirecy) Satt och läste lite om det du skrev nu och känner igen det mesta, är redan diagnostiserad med ADD och har autistiska drag. Går hos BUP nu så tror jag ska ta upp detta där och se om de kan hjälpa mig på något sätt. Tack för svaret 🙂

    Viktigaste för mig var att börja vara ärlig och prioritera rätt vänner – Med medicin för adhd så försvann de värsta impulserna, lätt att man modifierar sina historier när man agerar för snabbt 🙂

    idag äter jag medicin för adhd och anti psykotiskt för bipolär. Är man bipolär är sömnen det viktigaste, kan vara vaken i dagar annars 🙂 (har lågt till inget naturligt sömnbehov pga bipolär)

    annars hade adhd medicin varit nog(Attentin).

    Om du får någon fundering skriv här, är 100% ”frisk” idag, så lärt mig en del knep 🙂

    men för alla så är sömn och regelbunden mat och rutin viktigast för välmående, och att vara ärlig mot sig själv och sina känslor!:) (diagnoser är inte mentala sjukdomar, det är biologiska brister som kan medicineras så inget att skämmas över!)

    som svar på: Alkhol.

    Hej! Alla som lever med missbrukare går mellan hopp och misär, men man måste alltid komma ihåg att det är när personen är berusad de vågar vara sig själva, inte tvärtom.

    Hoppas det går bra med lägenheten!

    Men för din skull ge upp på personen, om personen inte kan bevisa en nykterhet på flera år! Men tror inte det gör personen till en bättre person. Alkohol visar vår riktiga insida trots allt 🙂

    I min värld var lögner naturligt, idag har jag erkänt alla lögner. Är alltid sexuellt på, vilket leder till sexuell frustration konstant. Kräver att min partner matchar det.

    För att skona någon en hemsk lögn kan det vara lättare att erkänna lögnen i en annan form.

    T.ex otrohet i 7 dagar eller 7 år är irrelevant poängen är att du varit otrogen med en person, inte längden eller hur många ggr. Men man borde berätta, om din fru älskar dig och du älskar henne kanske det är värt att erkänna allt och bygga om relationen från grunden. Kanske öppet förhållande eller annat icke standard.

    Det är så jag tänker i alla fall, tycker otrohet avskyvärt, hade hellre lidit av sexuell frustration. Men det är mest för jag vet att jag skulle lida personligen av att utsättta någon annan för det. 🙂

    kanske är din otrohet vad som skapar en barriär mellan er? Och varför det inte blir bättre.

    som svar på: vad är det med mig?

    Du låter som en social kameleont vilket oftast är biologiskt bipolär och/eller adhd/ASD i olika grader. Med drag av Kluster B personlighetsstörningar. (Anti social etc)

    jag var väldigt lik dig tills jag lärde mig känslor, matematiskt för mig, precis som all interaktion med andra. Alla hade ett syfte då jag inte har några sociala behov, är för att jag har lite ”schizofreni”-drag. (Spenderar mer tid inom mig än externt)

    Lögnerna slutade när jag började med adhd medicin och accepterade mig själv. Nu är jag bara ärlig, så att jag inte börjar leva en lögn igen. 🙂

    var övertygad att jag var psykopat/sociopat tills diagnoserna ramlade in, nu vet jag att jag lider massivt av empati. Därför stängde av den i många år.

Visar 12 inlägg - 49 till 60 (av 125 totalt)
0