Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 126 totalt)
0
  • som svar på: vem är jag

    Sexualitet och kön för mig är helt irrelevant, det är bara ideal som samhället tvingar på dig.

    Min hjärna matchar inte min kropp, det är jag säker på. Men för mig är det bara positivt, finns inget negativt med det. Ger mig en bredare syn och förståelse. 🙂

    Hade jag brytt mig om samhällets ideal och norm hade det dock varit hemskt, för man ska agera som man ser ut.

    Könsdysfori, ADHD/ASD och bipolär har alltid varit mina problem, men dagen jag slutade bry mig om ideal, accepterade mig själv och erkände vem jag var så slutade jag lida.

    Idag är jag stolt stolt över min diagnoser samt stolt över min kropp och hjärna.

    Och jag bryr mig inte om andras åsikter eller samhällets sjuka normer och ideal – För det är inget jag vill följa eller må dåligt över.

    Gått igenom det du beskriver många ggr, bara kämpa på, förlita dig inte på allmänvård, de gör allt värre. De kan ju knappt ställa rätt diagnoser, vi använder diagnoser och kriterier från 90-talet i Sverige. Klart de blir dåligt 🙂

    vi hoppade över DSM-5 för ”folk skulle bli sjukare” nu får vi snart ICD-11 som innehåller samma och traditionell kinesisk medicin…! Yay:)

    sömn är det ända viktiga, mat där efter. Kan du inte greja det så blir de för jävligt. Finns inga mirakelpiller eller hjälp. Man får hitta på sina egna trix.

     

     

    Så där brukar jag också känna, men heter bipolär i min bok, slutade ha den där känslan efter jag började med anti-psykotisk medicinering, kommer tillbaka utan sömn doxk. Mest för att man får sova då, och drömmarna försvinner.

    Känner fler som har den känslan, alla är bipolära, men de har oftast fått många andra diagnoser först.

    bästa medicinen är sömn, något få bipolära har lyxen att få på ett bra sätt utan medicinering. Men de gälle oavsett om man är bipolär eller ej:)

    och utan kvalitetssömn så får man för höga kortisolhalter, gör att man bränner ut.

    har nu klarar mig 5 år utan att gå in i väggen, nytt personligt rekord :3

    Ute i verkligheten gömmer de flesta sig bakom en fasad, alla vill ju verka normala. 😉

    lite som Facebook, allt ska vara perfekt och fint inför andra.

    Eftersom de flesta har de tankesättet gör de att alla ljuger för alla och för sig själva, och mår dåligt av att andra verkar må så bra.

    I Sverige äter en stor del av befolkningen ångest dämpande, medicin för sömn och smärtstillande det motbevisar verkligheten man ser online och utomhus. 750 000-ish äter opiater, 110 000-ish Amfetamin-liknande, de tidigare nämnda medicintyperna är mycket mycket vanligare 🙂

    Vart börjar man leta om man inte vill gå genom allmänvården längre? Hur vet man vilken enhet man ska kontakta för att inte bli runt skickad som ett jävla brev? Finns det överhuvudtaget någonstans i vården man kan vända sig till och få hjälp att hitta rätt mottagning? Jag söker och söker men jag börja tro att jag skriver in fel saker, jag är så förvirrad jag vet knappt vad som är upp och ner.

    jag blev behandlad som ett brev länge, sen betalade jag för en utredning, men nu går jag hos: https://www.dr-olalundin.com

    media gillar inte han, söker man på hans namn är det tydligt, dock är han den bästa jag gått till. Seriös, öppen och jäkligt duktig.

    en motsats till allmänvården, allmänvården är ett skämt 🙂 (min lista över felaktiga diagnoser är så lång)

    det går alltid att hävda till din vårdcentral att man vill ha en utredning kring neurologiska saker, adhd/asd det brukar flesta förstå idag. Även fast de gärna vill sätta generella diagnoser som kan passa på alla.

    som svar på: Besviken på mig själv.

    Genomsnitten ligger på 10-20 dagar per år ca, jag är nog hemma det dubbla:)

    men att jobba hemifrån finns ju inte i den statistiken, så att vara hemma en dag varje vecka är nog inte så hemskt 🙂

    Så länge man kan sköta de viktigaste delarna kring sitt jobb så bryr sig ingen heller, svårt att hitta folk att anställa nuförtiden 😀

    som svar på: Besviken på mig själv.

    Hej! Du är inte ensam, gjort så allt för ofta sen jag började jobba för 14-15 år sedan. Idag är ett bra exempel 🙂

    Men alla är sjuka eller jobbar hemifrån ofta nuförtiden, enligt SCB är det relativt många sjukdagar på ett år. Så inget man behöver tänka på, helt normalt 🙂

    Alla jag träffat som är lika mig lider av de problem du beskriver, blandning mellan bipolär med samsjuka HSP och adhd.

    quietiapine/seroquel har löst mina bipolära/hsp problematiker.

    dexamfetamin har löst mina dopamin/endorfin jagande beteenden.

    Om inte allmänvården kan hjälpa dig gå privat!

    som svar på: Depression

    Hej! Känner igen mig mycket i det du skrivit, jätte tråkigt att du fått få igenom så mycket.

    borderline är ”vanlig” samsjuka för min typ av diagnos, bipolär(en diagnos som oftast ställs vid 25+). ADHD är en vanlig samsjuka med bipolär. Har man omedicinerad ADHD så saknar man motivationen att göra saker, krävs otroligt intresse eller syfte för att något ska bli gjort.

    Båda diagnoserna är helt medicineringsbara, men krävs att man påbörjar utredningar mm, så viktigt att pusha för sådant. Med tanke på att bipolära har väldigt hög självmordsstatistik så skulle det inte vara helt orimligt att du har det rent genetiskt.

    Bättre att pusha för utredningar så man kan göra det man vill göra och må bra medans man gör det, sen jag började medicinera ADHD har jag utan problem kunnat slutföra studier och annat. Något som var nästan omöjligt innan. Hade aldrig motivationen.

    Och sen jag började medicinera bipolär har mitt humör och stadie varit relativt normalt utan depressioner.

    /inte-längre-förvirrad kille

    som svar på: Varje dag..

    Självmordstankar är helt normalt, man vänjer sig efter ett tag.

    – fan affären är stängd och jag glömde handla, jag är patetisk. Aja dags att dö.

    – inget internet, hur ska jag nu fördriva natten. Aja vem bryr sig dags att dö.

    – Fan sen till jobbet, så pinsamt, alla kommer kolla på mig. Aja dags att dö.

    – Dumpad, dags att dö.

    – inte perfekt längre, dags att dö.

    – finns ingen mening, dags att dö.

    – varför finns jag? Dags att dö.

    Det är helt normalt att kritisera sig själv så hårt att man vill dö.

    helt normalt att vilja fly från problem genom att dö.

    Helt normalt att bara vilja dö när man är uttråkad.

    Så hur löser man det? Medicin kanske hjälper för några, blir värre för mig. Jag sysselsätter mig själv, jag hjälper andra, då blir mina problem mindre.

    Men finns inte en lösning för alla problem, mediciner hjälper bara efter lång användning, vissa fungerar vissa gör de sämre. Viktigt att prata med sin läkare.

    viktigst är att jobba på sin lycka, sin självbild, ett syfte, några mål och någon form av social acceptans med folk man kan vara ärlig och sig själv med. Jag är ensam varg dock, klarar mig utan social acceptans. Men ibland krävs den med 🙂

     

     

    Sverige behöver inte tillåta det. EU gör, så bara att åka till ett EU-land som har den processen!

    Men oavsett problem som gör att man vill dö så går mycket lösa med kunskap och anpassning, så finns alltid alternativ i livet.

    sverige ligger ju alltid flera år efter i lösningar så.. kollar man på andra länder så har de redan löst problem Sverige fortfarande hanterar i 90-tals anda.

    som svar på: Slitsam relation

    Om du stannar kvar kommer du förlåta allt till slut och vara helt fast i hemsk relation, avbryt medans du kan. Din motpart vet nog exakt hur man får en person att stanna genom manipulation. Med tid kommer det bli värre och värre.

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 126 totalt)
0