Red Negara
Skapade svar
-
Hej
Beklagar
Men det är väl sånt här som gör att jag inte tar mitt liv, för dom efterlevandes skull, inte för min skull.
Jag är en man på 66 år. Jag har varit somatiskt sjuk sedan 2010 då jag fick diagnosen spinal stenos (för trångt i ryggmärgskanalen). Jävulska smärtor. Fick till slut morfintabletter som hjälpte bra mot smärtan men förstörde mitt psyke. 2013 stelopererades jag i ryggen som jag inte blev ett dugg bättre av, snarare sämre. 2015 opererades jag i nacken med lika dåligt resultat, värre egentligen. Efter operationen kunde jag inte räta på nacken och har sedan dess gått och tittat ner i marken. Försöker jag räta på nacken inte en matvarubutik får jag väldigt ont. Efter dessa operationer säger läkarna att det inte finns nåt mer att göra. Jag gick på en smärtmottagning där jag bla fick pröva Fentanylplåster och en dela andra opiater. Jag blev som en pundare. Min sambo gjorde slut och köpte ut mig ur vår lägenhet. Fortsatte på smärtmottagningen där en läkare bl a skrattar e åt mig och åt dom behandlingsform-kan som jag genomgått. Jag har gjort enstaka misslyckade självmordsförsök och varit intagen på psyk pga av det och även gått på Rosenlunds ångestmottagning. Där fick jag mor bra hjälp men nu har jag fått tillbaks min JÄVLA FÖRBANNADE ÅNGEST och depression TROTS läkemedel mot detta. Det sista jag fick av smärtmottagningen var Metadon som i börja hjälpte bra, men inte längre. Jag har ätit Metadon i drygt 7 år nu. Jag har försökt att trappa ner men inte nått ända fram s.a.s. För 2,5 år sedan fick jag väldigt besvärligt med min andning i samband med ansträngning och jag fick diagnosen KOL. Det blev flera ambulans utryckningar och inläggning på sjukhus På psyk upptäckte jag att jag hade gått upp 8 kilo. Efter lite utredningar kom man fram till att jag hade en grav aortastenos som behöves opereras inom 1 vecka. Alltså akut enligt thoraxkirurgerna. Operationen skulle ta ca 2 timmar och jag skulls ligga på thoraxintensiven över natten och sedan till vårdavdelning och rehab. Av detta blev det inget. Operationen tog ca 9 timmar och dom hade mkt svårt att få igång mitt hjärta pga av ett slags retlednings block som heter AV block 3. Jag fick pacemaker för att hjärtat skulle fungera. Jag blev kvar på thorax intensiven i nästan 3 veckor. Flera av mina organ hade nästan slutat fungera; hjärtat, njurarna och levern. Som tur var fick läkarna ordning på det och jag fick åka på rehab hem i 3 veckor där jag bl a fick lära mig att gå igen och att använda händerna. Dom funktionerna hade slutat fungera. Jag var ansluten till ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) i ca 1 år efter operationen pga av att jag hade hjärtsvikt efter op som det tog tid att få bukt med. Närmare bestämt 1,5 år.
Nu har jag fått besked ang min rygg. De visar sig att det har blivit en försening på flera ställen i ryggmärgskanalen, vilket i sig orsakar smärtor. Men det går inte att göra nåt åt. Detta ledde till att jag återigen har hamnat i depression och suicid tankar. Jag vet precis hur jag ska göra men är för feg att göra det. Men nån gång kanske har jag repat mod till att avsluta mitt sk liv.
Jag är en man som har en svår ryggsjukdom, Spinal Stenos. Man vill inte operera pga att jag är hjärtsjuk och bedöms inte att klara operationen. Jag är beredd att ta den risken att dö pga operationen. Får jag ingen hjälp snart så kommer jag att ta mitt liv ändå.
Jag är 61 och skär mig oxå när jag mår sämst. Det är inte enbart unga människor som gör det tydligen