[Purple Vagapi]

Tack så mycket för svar! Jag känner ju att det är väldigt svårt att uppnå det vi båda vill ha. Han är en sån person som ogärna vill gå utanför dörren, även där har jag försökt säga till han att jag saknar att vi hittar på nåt annat. Bara en promenad eller ett biobesök någon gång men han tycker sånt är tråkigt, dyrt och onödigt. Och jag vet inte om jag kan dela mitt liv och försöka vara “sexgalning” åt han hemma och uppleva världen och livet utanför lägenheten på egen hand. Jag vill ha båda världarna. Han ger mig hela tiden komplimanger om hur sexig och snygg jag är och det är kul att höra men det känns mer och mer som att det bara är kropp och sex som gäller. Han förväntar sig att bli tillfredsställd varje gång han blir sugen eftersom han själv hade gjort det om rollerna va ombytta. Det han inte förstår är att vi är olika på det sättet och jag försöker säga att inget av dom är fel, men från hans sida så är det inte riktigt kärlek om båda inte vill ligga lika ofta typ. Han säger att jag är tillräcklig när jag säger att jag känner mig otillräcklig. Han säger att han har det bästa sexlivet nånsin med mig och att han aldrig trodde att nåt sånt fanns men samtidigt kommer det här bråket upp hela tiden om att jag inte är sugen tillräckligt ofta. Mycket är motsägelsefullt. Och vi har gjort mer saker inom sex än vad jag tror många andra gjort och han håller med om att vi testat nästan allt. Jag tyckte det va okej och bra också innan han tog upp att han känner sig oattraktiv och oälskad när jag inte flyger på han, jag gör det ibland (när jag hinner, han är alltid på mig). Jag skriver mysiga lappar om hur mycket jag älskar han, jag har gjort en bok om oss två från när vi träffades med bilder och personliga texter. Jag försöker få med han på mysiga aktiviteter som inte är för dyra. Typ minigolf, middag ute. Jag vet inte vad jag mer ska göra för att bekräfta att jag verkligen älskar han. Det enda som verkar räknas är att jag nästan måste dyrka hans snopp, han har sagt saker om det och jag blir nästan äcklad istället. Speciellt när jag varit med om så mycket skit från tidigare i livet. Jag känner mig så kluven för jag vill lösa det här, han är en bra kille annars. Jag tror han har problem med depressioner, jag har haft det förut och känner igen det. Men han tror inte på att söka hjälp. Han använder rökningen när han tänker för mycket för att slippa ha så mycket i huvudet och han har sagt att sex har samma effekt. Problemet då blir ju att jag blir stressreducerande för han, och jag kan inte hela tiden ställa upp på sex för att han ska slippa tänka på alla problem. Han tycker världen är värdelös och är pessimistisk till att hamna i “ekorrhjulet” med jobb han inte vill ha. Jag har tagit mig ur min djupa depression jag hade för tre år sen och ser världen mer i färg. Han vill inte planera in saker eller åka nånstans för han kan inte koppla av förrän vi har ordnat med allt. Det är så himla svårt att älska någon och vilja ha ett liv med den personen och vara villig att försöka hitta lösningar till problem men sen får man inte riktigt gensvar. Det känns som jag kämpar ihjäl mig för låt jag vill ha men som jag innerst inne börjar förstå att det nog inte kommer fungera. Sen är det ju det där med cannabisen som jag tycker gett han mer humörsvängningar och jag har sakt att vi måste lägga ner den saken om vi ska ha en framtid men han är inte på samma spår som jag. Ush jag vet vad jag borde göra men jag vill inte, eller samtidigt vill jag för jag orkar inte det här som vi håller på med nu.. Tack igen för att någon lyssnat och svarat.