Jag är så ensam nu. Jag har kngen att prata med. Jag har autism och är deprimerad och har ångest och tänker ofta på självmord, på sidan av det har jag nu förlorat en nära vän (hon lever) men det gör så ont att inte kunna prata med henne längre. Och det gör mig ännu värre iom depression. Hon var min bästa vän. Hon var den enda som någorlunda förstod mig även om vi inte var lika till sättet eller psykiskt. Jag kunde prata med henne om nästan allt. Även mitt mörker. Jag förstår inte varför heller, så det tär ännu mer på mitt psyke. Vi bråkade lite men det var inte om något större det var bara lite tjafs, sånt som vi kommer över snabbt.. jag försökte kontakta henne men fick inget svar på 3 dagar det var då jag insåg att hon blockerat mitt nummer. Jag har försökt kontakta henne överallt men hon har nu blockerat mig på andra ställen också. Jag skrev om djupa saker också och försökte förklara vad hon gör mot mig gör mig värre psykiskt. Hon läste all det jag skrivit och sen blockerade mig. Hon är så kall och elak. ”Min bästa vän” jag förstår inte vad som hände. Jag är så ensam nu och har ingen att prata med. Detta är långt ifrån allt vad jag går igenom men det här gör allt så fruktansvärt mycket svårare. När jag hade dåliga dagar kunde jag vända mig till henne om jag kände nog ork för det. Nu har jag ingen. Jag försår inte varför och jag tror det är det svåraste. Jag vet inte orsaken till det här. Jag har inte gjort något fel. (Förutom lilla tjafset) Det är väl fel på mig som vanligt. Jag kanske är orsaken och hon inte vill ha mig längre. Jag försår inte hur sin bästa vän kan göra såhär. Hon vet hur jag mår. Och hon vet vad hon gör mot mig. Hon vet att hon gör mig värre. Jag har tänkt väldigt mycket på självmord sedan vår relation bröts. Jag känner mig ännu mer hopplös. Det gör så ont i själen. Jag har ju liksom inget att leva för nu. Det händer nog snart att jag tar mitt liv.
