<3 Tror att det är så att ju mer man vågar tänja på gränserna och ge motparten frihet desto mer brukar man få tillbaka. Det gäller både vänskaps- och kärleksrelationer. Hörde en person säga en gång att ifall inte jag kan bli krossad av min partner är det ingen relation jag vill vara i ändå (han använde det som måttstock att något måste stå på spel). Tyckte det var så klokt. En man som vågar älska med allt vad det kan innebära. Visst handlar det om var man vill lägga ribban, men är inte själva poängen att man ska känna sig extremt levande i en kärleksrelation? Att älska och bli älskad bortom alla gränsen? Vad går livet annars ut på? Det är fullt naturligt också att vara avundsjuk och svartsjuk men kärleken behöver få vara fri. Så om jag hade varit dig hade jag försökt vända på dessa tankar och kanske till och med gått så långt att öva mig i att våga tänka i banor av att det är ganska fantastiskt att min partner fått uppleva dessa underbara minnen, jag unnar denne verkligen det. Erbjuda och skapa tillit. Ju räddare du känner dig desto mer ska du tänka på att ge frihet. Våga utmana dig själv där. Alltså att försöka undvika att se detta som hot utan som något snarare naturligt och positivt. Hon valde trots allt dig. Hon vill vara med dig. Hon har valt att ha sin första kärleksrelation med dig. Det är stort.
Så fint beskrivet och jag ska definitivt ta med mig detta! Jag brukar också skriva ner mina tankar i låsta anteckningar när det blir för mycket där jag istället får en chans att reflektera att inget av detta är så farligt egentligen och att det bara är naturligt. Tack så mycket <3
