Skapade svar

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0
  • som svar på: Hjälp!
    Trådstartaren

    om du chattar med dom så är det ju precis samma som att skriva här. Du är anonym också. Men om du vill så kan dom tillsammans med dig ringa ambulans. Det innebär då att dom behöver lite av din information. Anonymiteten bryts, men enbart mellan dig och den mindvolontär du skriver med. Nu vet jag inte vart du bor, men jag har hört att det finns en egen typ av ambulans fast som enbart kommer till patienter med psykisk ohälsa i Stockholm.

    Jaha, någon ambulans tror jag inte är vad som behövs. Jag har snarare dragit mig med att uppsöka vård via vårdcentralen sedan oktober/november då den här omgången av panikångest började. Men nu har det eskalerat och min vardag är inte hållbar. Men jag kan inte söka hjälp för att jag får panikattack utav att söka hjälp. Tanken av att åka till vårdcentralen, prata om hur jag mår, försöka bevisa att jag behöver hjälp. Jag får fysiskt ont utav tanken och blir helt orkeslös och känner mig febrig. Det är väl en släng av mer än panikångest inblandat också skulle jag tro typ GAD och social ångest. Jag vet att jag behöver hjälp men jag är samtidigt en sån som växt upp med att ”psykisk ohälsa är inget som existerar” och därför kan inte riktigt ta mig själv eller det här på allvar. Jag hade kontakt med en kurator på umo men jag hade sån grov panik på insidan då jag var där senast så jag slutade gå dit.

    som svar på: Hjälp!
    Trådstartaren

    känner du lika stor ångest/ panik av att be om hjälp via minds chatt? Om du vill så kan dom via chatten larma åt dig, så behöver du inte ringa om du tycker att det är jobbigt. Jag har iaf fått det alternativet förut.

    Vad innebär det?

    Trådstartaren

    Usch, så där ska du ju inte ha det! Det kanske låter hårt, men jag tycker att det första du ska göra är att sluta känna ansvar för din mamma. Hon har ett eget ansvar för sitt liv och sitt förhållande, det låter som om hon lägger väldigt mycket på dig, eller har jag fel? Att du får vara den hon anförtror sig till när hon tycker att det är jobbigt? Du kanske skulle prova att söka till en folkhögskola till hösten? En med internatboende – då kommer du iväg hemifrån automatiskt, och får något vettigt att göra. Folkhögskolor brukar ha fokus på personlig utveckling, förutom att det finns hur mycket som helst att välja på att läsa. Kolla här: https://www.folkhogskola.nu/

     

    Det är helt korrekt. Både hon och min storasyster dumpar rätt mycket av sin ”skit” på mig. Menar inte att tycka synd om mig själv men det tar verkligen på krafterna i och med att jag sitter ju på noll lösningar. Så är mest en levande komposthög, haha.

    Ska absolut kolla in det. Tack!

    Trådstartaren

    God kväll här på Mind Forumet. * Har läst hela ditt inlägg / tråd och hör VERKLIGEN att Du behöver ABSOLUT någon form av HJÄLP som passar dig. * Har du haft kontakt i din barn eller ungdomstid/period med BUP (= Barn och Ungdomspsykiatrin.) och träffat en leg. Barn- och Ungdomspsykolog eller läkare/ Överläkare inom Psykiatrivården ? * Jag personligen tycker Du borde pröva att se möjligheterna att ”Lufta lungorna” / en form av ”prat-Ventil” för jag hör att Du bär på mycket inom dig som behöver komma ut och jag kan varmt rekommendera dig att Du provar att söka dig direkt till en Öppenvårdsmottagning och om de kräver remiss ifrån Vårdcentral / Hudläkarmottagning / Allmänläkarmottagning så försök kräva en remiss så att Du skyndsamt kan bli patient hos en Öppenvårdsmottagning. * När Du sedan har kommit in i systemet som ”NY” patient hos Öppenvårdsmottagning så är det viktigt att Du får bra vårdkontakter med t.ex. en psykiatrisk sjuksköterska eller leg. psykolog eller Specilist läkare / överläkare inom Psykiatrivården. * Var inte RÄDD att ta emot hjälp ifrån vården, försök med ovanstående tips/råd ifrån mig, Du får mer än gärna återkomma till mig här på Mind Forum:et och berätta hur det går för dig… * Har Du en bra ”mamma och dotter relation” med din mamma? Kan ni prata med varandra om olika slags livshistorier eller livskriser i ditt liv eller tvärtom om din mamma mår dåligt av något kan hon prata med dig om det ? * Min Underbara Söta mormor som gick bort i obotlig smärtsam cancersjukdom och var min mamma, saknaden är tyngst och sååå OERHÖRT SMÄRTSAM… Ångrar varje dag som går att jag inte fick MER tid att vara hos min sjuka mormor innan hon gick bort… Snälla, försök att ta kontakt med din mamma och sätt er ned kommunicera med varandra när ni båda har mer tid till varandra t.ex. en Lördag / Söndag. Man vet ALDRIG vad som kan hända i sitt liv, därför är det oerhört VIKTIGT att kunna ha tid till sina anhöriga (om man har en bra relation till dem förstås.) och kunna konversera ihop med dem. * Jag hoppas nu att detta ovanstående kan vara till någon form av ”HJÄLP” och vägledning för dig. Var rädd om dig och ta hand dig också… På återseende…

    Hej! Angående om jag pratat med någon på BUP, nej det har jag aldrig gjort. Har endast pratat med en kurator på UMO ett fåtal ggr angående ångest, men det rann ut i sanden för att jag kände att jag mådde bra tillslut. Detta var förra hösten. Hade ett möte med samma kurator några år innan då jag precis hade börjat i 8an och hade varit ensam i stort sett hela sommarlovet och mådde inge bra. Men då sökte jag mig dit för att jag trodde att jag var bipolär eller något. Hade ingen koll på ångest, depression eller något sånt då. Men då togs jag inte på allvar, så struntade i att boka ett till möte.

    Jag och mamma har en väldigt bra relation tycker jag. Men det är inte på ett djupt plan eller vad man ska säga. Jag känner mig trygg i hennes sällskap men känner inte tryggheten till att kunna berätta om sånt som jag har skrivit om ovanför. Jag har aldrig pratat om hela helheten med någon. Bara den där dumma googlingen med min bästa vän och min storasyster. Men dagen efter hade jag väldigt stora skuldkänslor. Min syster är väldigt dålig på att lyssna. Min bästa vän uppfattar jag som en som inte tror på psykisk ohälsa och har svårt för att känna med andra. I alla fall så som hon pratar om vår gemensamma vän. Plus att jag känner inte att jag har tillåtelse till att gråta för då blir hon obekväm.

    Hade tänkt att ge det en chans att ringa till vårdcentralen imorgon. Tack så mycket för tipsen, ska verkligen ta med mig dom.

    Ska absolut återkomma med hur det går för mig. Tack!

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0