Svar skapade

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 363 totalt)
0
  • Hej jag är lite yngre än dig oxå medelålders. Jag har inte och har aldrig haft vänner. Någon bekant som hört av sig då och då har funnits, men de har snart glömt mig. Det är så förnedrande att vara den enda som ringer, så efter några försök att träffas brukar jag låta det vara.Och då händer det ingenting. Det har varit lite lättare att hitta killar som vill träffas. Killar brukar iaf höra av sig om dom är intresserade. Och då fortsätter jag att ha kontakt med dom. Att ha relationer med killar är det närmaste vänskap jag har kommit.  Förutom det ingenting. Och sedan tar det slut med killarna och så är jag ensam igen…Jag är ensam på självaste julafton i år. Jag orkar inte längre ha så många aktiviteter men de få jag har leder inte till att jag får vänner. Man pratar lite med folk, men det är allt. Liksom dig har jag dålig ekonomi. Det gör att jag inte heller kan göra allt jag vill, och det inkluderar även saker där man kan träffa nytt folk.

    som svar till: Alkhol.

    Ja det är trist med män som gör så. Har oxå haft kontakt med män på nätet och det är inte lätt att hitta någon som är nyfiken på vem man är, det är mest sexprat tyvärr 🙁

    Tror du inte att du kan drar ner på lite av det du gör så att du kan ägna dig mer åt dig själv ?Om du kommer må bättre av det är det inte värt att kämpa för då?

    Låter ju fint med spontana kärleksförklaringar! Men trist att du inte får någon uppvaktning tillbaka. Känner igen det så väl…i mina relationer har det alltid varit jag som gjort sånt. Och tänkt att en dag kanske jag kan få något tillbaka. Men så blev det aldrig . Förstår det inte. Själv älskar jag att göra min partner glad. Varför är det s svårt att hitta någon annan som oxå vill och kan ge…Hör hela tiden att all lyckoforskning visar att man blir som lyckligast när man ger. Ändå är det så få som gör det, iaf i relationer.

    som svar till: Alkhol.

    Vad är det som gör att du mår dåligt just nu? Det låter som att du är väldigt aktiv, går på olika aktiviteter, arbetsträning osv av vad jag har läst här. Träffar du inga trevliga människor där som du kan umgås med?Jag mår oxå dåligt främst för att jag är så ensam nu när min partner och jag tagit en paus. Kunde inte föreställa mig hur jobbigt det skulle vara. Ensam varje helg.Förut var jag oxå ensam för han jobbade eller hade barn. Men då sågs vi iaf ett par helger i månaden…nu är det ingenting. Har inget att se fram emot. Är även ensam hela julhelgen..

    som svar till: Nyfunnen kärlek backar

    Jag har frågat min partner den frågan många gånger, vad han anser att en relation ska innehålla.Det verkar som han inte kan koppla ihop det med praktisk handling. Han går ofta iväg eller är tyst när jag blir upprörd. Han verkar inte kunna ta in andras känslor och känna dem i sig själv.Det märker jag även med hans barn, när han har dom hos sig. När de råkat göra något farligt/olämpligt skäller han på dom istället för att vara där och trösta. Jag brukar trösta barnen om det händer dom något, tycker det är självklart även om det inte är mina barn.Nu har jag inte sett barnen på typ två månader eftersom vi har en paus.. Jag skulle  bara vilja vara där med dom någon dag, trots att jag inte är särskilt barnkär. Men jag känner dom här pojkarna sedan de var småbarn.Jag tycker synd om dem, de kan ju inte förstå hans ångest och dåliga mående.Jag skulle vilja träffa dom men det går ju inte, då måste jag åka till honom.

    som svar till: Nyfunnen kärlek backar

    Ja det var ett gemensamt beslut. Han märkte oxå att han inte var närvarande med mig när vi sågs.Han kan sitta o kolla mobilen den lilla tiden vi hade och han glömmer av vad jag sagt så jag måste upprepa allt flera ggr. Det blir gräl till slut…jag mådde skit varje gång vi sågs. Längtade efter samtal.  Längtade efter att höra ”hur mår du, kan jag hjälpa dig med något?” Sa aldrig att maten jag hade lagat var god. Fast jag vet att den var det, för han åt den. Men han sa aldrig något sånt.Frågade inget om mig. Det är bara jag som gör allt det, Hjälper honom. Frågar honom. Är närvarande. Det är bara det att jag inte kan sluta längta efter honom ändå…Efter att han ska ändra sig, som han sagt så många ggr att han ska göra. Och jag har trott på honom. Investerat allt i honom.Detta måste ha med barndomen att göra, även med din partner. Dom söker avstånd när dom kommer för nära. läste i boken ”hemligheten”  att det är otrygg undvikande anknytning. Jag gav honom testet en gång och det visade mkt riktigt att han var just det! Tråkigt….Vi har varit ifrån varandra i en månad.Vi ska ses nästa helg pga  en aktivitet som är bestämd sedan tidigare Då bryts pausen och då vet jag inte vad som händer. Men vi har pratat om att han ska sova hos mig den helgen. vet inte om det blir båda dagarna,förmodligen inte. Han kommer säga att han inte hinner eller något ditåt..

    som svar till: Alkhol.

    Hej, jag yogar oxå, här hemma.  Det är skönt och jag kan oxå en del svårare positioner trots min mkt ömmande, svaga kropp! jag har mkt smärtor i kroppen som inte försvinner av motion och rörelse. Rör mig ca två tim per dag. Men utan rörelse får jag ångest, så jag försöker ändå.Har du någon vän att prata med? Det kanske blir lättare då när du saknar barnen?

    Känner igen det när jag jobbade…dom ”glömde” fråga mig om jag kan hänga på AW eller lunch.Gör mitt bästa för att passa in men det hjälper inte.Men ge inte upp! En dag kanske någon vill hänga med just dig! Även om det inte är så nu. Jag avvaktar själv om det kan hända något framöver, typ till våren när man blir piggare, när det blir  ljusare. Men du har en sambo? Menar du att hon aldrig gör något tsm med dig, utan bara med andra? Har du bjudit ut henne på något och fått nej? Om inte gör det, hitta på något trevligt och överraska!

    som svar till: Nyfunnen kärlek backar

    Det är stressande när man inte vet vart man har den man tycker om. Jag känner samma sak med en man jag varit tsm med i 6 år…Han ville alltid träffa mig stod inte ut en dag utan mig. Men nu är det bara jobbet som prioriteras(eller barnen när han har dom ) jag får oxå hjärta, en emoji och ett godnatt men inga frågor om hur jag mår eller att han längtar efter att se mig, bara saker som hänt på jobbet .Vi har iofs sagt att vi har en paus nu men det är ändå väldigt sorgligt att det har blivit så.En person som man står så nära bara glider en ur händerna.När jag vet hur trevligt vi skulle kunna ha det men så sitter jag ensam med allt mitt fina julpynt, nystädade hem och mysiga adventsbelysning  utan honom. Bara jag som ser det. Det gör mig ledsen.Jag får sitta ensam på advent och äta mina hembakta saffransbullar oxå.

    Hej vad roligt att du orkar renovera. Jag bor i hyreshus så det blir inte samma sak. Man betalar ju för att de ska renovera, tyvärr har de dragit ner på nästan all renovering men man betalar fortfarande för det. Det är otroligt trist. Önskar jag hade eget, då kanske lusten skulle vara större att fixa oxå.Jag är ganska  opraktisk med hantverks saker. Jag har gjort det mysigt hemma med ljusstakar, olika sorters mjuk belysning som jag trivs med.Sånt är jag bra på att fixa.Jag har dock väldigt dålig ekonomi så jag har ofta inte råd att köpa allt det jag vill ha.Mitt problem är inte att jag har tid över, det har jag sällan. Jag har alltid någon tid att passa varje vecka. Jag går och handlar i flera affärer för att köpa det som är på extrapris.Har inte råd med mat till ord pris. För min del handlar det om att jag inte har någon ork för så mkt mer.. sen  har jag smärtor i kroppen. Det kan kännas övermäktigt att bara klä på sig, ta på skor osv.Jag gör ofta saker ändå, tex tränar. Men det är långt i från en stark/normal persons förmåga. Sånt förstår ofta inte de som själva inte har kroppsliga problem. Jag har lite sociala kontakter då jag besöker en verksamhet någon gång per vecka. Men jag har inte fått vänner därifrån.Det krävs att man trivs ihop oxå. Det är svårt att hitta personer som vill umgås regelbundet, som vill ringa osv Jag är alltid den som tar kontakt när jag tycker bra om någon. Har inga större problem med sånt.  Men andra har tydligen  det och då blir det inte en  jämbördig bekantskap.

    som svar till: Så trött

    Vad jobbigt det måste vara att ingen förstår dig i din närhet. Jag tänker att vänner borde kunna sätta sig in i din situation, om de känner dig? Eller familjemedlemmar? Jag går till en diakon i kyrkan och pratar, ett par ggr i månaden. Det ger mig perspektiv även om jag fortfarande är väldigt ensam och har mkt ångest. Men det känns iaf bättre! Synd bara att hon har så få tider lediga.Du borde få annan hjälp än KBT nu. Efter så många år med KBT måste vården förstå att du behöver annan typ av hjälp.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 363 totalt)
0