Skapade svar

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
0
  • Det låter inte alls, om du inte sökt hjälp så tycker jag att du ska göra det nu! Än fast jag har samma tankar som dig så tycker jag du verkligen ska tänka till innan du gör nånting dumt.. har du någon familj som du kan prata med och kanske få stöd av? Jag går på psykiatrin och pratar en gång i veckan ungefär, det är skönt att få prata av sig hos någon och vi har pratat om att jag kanske borde åka iväg och bli inlagd ett tag och få hjälp.. då det gått lite för långt. Kanske vore något för dig med? Kram

     

    jag har ingen att prata med längre! Gick hos en psykolog ett tag men bröt den kontakten! Går till en ssk på psyk en gång i veckan för att hämta mediciner, får inte ha förmåga hemma pga tidigare överdoser! Jag har avsagt mig all hjälp från de och inlagd vill jag verkligen inte bli även om de föreslagit de senaste månaden pga att jsg går ner i vilt o inte äter något typ! Men jag vill mest bara bli lämnad ifred! Vissa dagar vill jag bara skrika att kan någon hjälpa mig !! Men de inre i mig säger nej du är inte värd nån hjälp så därför säger jag inget om hur jag mår och tackar nej till alla förslag de kommer med! Om jag får ha mina mediciner själv vilket jag hoppas jag får snart kommer jag inte gå dit överhuvudettaget och då slipper jag nånsin frågar någonting

    Jag har så mycket ångest hela tiden och självmordstankar jämt. Vad kan man göra för att slippa dessa tankar? Snart känns det som att det kommer bli verklighet av allt jag tänker, jag orkar snart inte mer..

    jag är på precis samma plats! Jag har planerat allt, samlat piller och det finns snart inga alternativ för mig! För din del: pratar du med någon, har du kontakt med någon psykolog? Nån att prata med så kanske dina tankar lättar? Kram till dig

    Jag fick tidigare under våren en uppgift i skolan som handlade om att man skulle beskriva sin syn på -meningen med livet- Fick mig att fundera extremt mycket? vad är meningen med livet egentligen? varför får vissa må bra och vissa så dåligt och var beror allt på i grund och botten? Jag är en tjej på snart 21 år och har levt med psykiskt ohälsa sedan 13 års ålder och inte fått hjälp förens jag var 19 och då var det nästan försent, blev inlagd efter ett dåligt beslut. De 2 år efter det har jag kämpat varje dag till att försöka må bättre men av psykiatrin har jag bara fått medicin och 3 samtal, så har under 2 år själv med familj och vänner försökt ställa saker rätt. Jag är less på att må dåligt jag är less att varje natt vara så stressad och inte kunna slappna av så man ej kan sova, jag är så less att få panik så fort någon tar i mig eller när någon tittar på mig, jag är less att vara orolig att det syns på utsidan på mig. Innerst inne vet jag om att ingen ser det på mig, jag vet att jag är stark och jag är fruktansvärt stolt över mig själv att jag sitter här idag och att jag ens sitter och skriver här. Jag önskar bara att jag slapp kämpa på så mycket själv jag önskar att det fanns mer hjälp att få, jag önskar att alla får den hjälp de behöver. Min senaste vecka har bestått av sömnlösa nätter och flera panikattaker per dag. Självmordstankar som börjar komma tillbaka och blir bara starkare varje dag men jag tänker fortsätta kämpa. Jag känner mig väldigt ensam och undrar om någon vet av någonstans där man typ kan skaffa sig online vän som också har det jobbigt. Jag älskar att lyssna på andra och hjälpa, och det är även dom ända jag kan öppna mig till för att jag vet att dom på något plan förstår hur jag känner. Jag har suttit på detta inlägg väldigt länge just nu och vet inte om jag skriver rätt eller fel saker eller vad jag egentligen skriver och vad jag ska skriva men jag antar att man måste försöka och en viktig sak är väl att vara ärlig med sig själv åtminstone försöka vara så ärlig man kan.

    jag känner igen mig så mycket! Jag kan chatta om du vill, har du messenger ? Eller Kik eller något annat?

    Förstår dig fullt ut. Ibland är man bara klar.

     

    visst är man! Varför är det inte okej att känna sig klar och få bestämma själv när man vill lämna.

     

    Om det inte finns botmedel till ens mående varför inte bara dö? Om man testat en masa läkemedel och terapier men inget fungerar vad är vitsen med att leva kvar och kosta samhället en massa pengar? Varje morgon vaknar jag med känslan, tanken och förhoppningen att idag blir min sista dag vid liv. Jag kommer att börja knarka ganska snart för att döva bort min smärta, mina känslor och tankar och förhoppningsvis kan överdos någon gång få mig att vila i frid och ro för all framtid. Jag har inget värde som människa och bidrar inte till något. Jag borde aldrig ha fötts. Mina föräldrar borde ha gjort abort.

     

    känner precis såhär! Vill bara hitta någpt som kan ta dö på mig! Jag är bara en belastning för allt och alla! Pallar inte mer

    Jag känner precis likadant! Inte samma situation men jag känner mig klar med livet, finns ingen som verkar kunna hjälpa mig

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
0