Skapade svar

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
0
  • som svar på: Så. Jävla. Annorlunda.

    Hej!
    Jag känner också igen mig i det som du skriver, framför allt det om att inte ha kommit längre i livet. Jag är 50 år och har aldrig lyckats få en fast anställning, bara kortare vikariat och praktikplatser via Af. Eftersom jag aldrig har haft en riktig lön utan levt mer eller mindre på existensminimum hela mitt vuxna liv så har jag inte haft råd att skaffa körkort och köpa en bil. Jag har inte kunnat resa varken inom Sverige eller utomlands. Jag har några få vänner men de har fullt upp med sina familjer så det är långt mellan gångerna vi hörs av, jag har ändå inte nåt nytt och roligt att komma med. Jag har varit singel i över 10 år och har inga förhoppningar att få uppleva kärlek igen. Jag har en vuxen son som är 25 år och som redan har kommit längre än mig i sitt liv med fast jobb, bil och resor, det glädjer jag mig mycket åt. Jag är sjukskriven sen flera pga svår social fobi med vidrig ångest och skamkänslor över att jag inte har kommit längre i livet. Jag brukar sällan svara andra men jag känner så mycket med dig att jag ville berätta att du inte är ensam. Kram

    Jag känner så väl igen mig i det du berättar. Jag har adhd (utan hyperaktivitet) och fick min diagnos som vuxen. Jag har heller aldrig lyckats få en fast anställning med en riktig lön utan bara olika praktikplatser via AF och sommarvikariat. Körkort har jag aldrig haft råd att ta. Jag har också varit fruktansvärt trött och nedstämd i perioder och inte orkat vara mamma till min son. Han har bott på heltid hos sina pappa och träffat mig då jag mått lite bättre. Jag känner mig fruktansvärt värdelös som inte har lyckats leva upp till samhällets och omgivningens förväntningar på mig. Jag har fruktansvärda skamkänslor och isolerar mig hemma i perioder då jag inte ens klarar att ta mig utan för dörren för att gå ut med soppåsen för jag från vidrig ångest. Det är en klen tröst men jag vill att du ska veta att du inte är ensam om att känna som du gör. Styrkekram

    som svar på: Inställd jul, tack

    Jag förstår till hundra procent att detta kommer göra vissa irriterade men med hela mitt hjärta önskar jag att de råder reseförbud över julen. Jag bor inte i staden jag växte upp i längre, utan flyttade fyra timmar bort, och min familj har inte förstått att de skadar mig. Jag flydde från hela min familj och flyttade till en okänd stad i hel osäkerhet för att slippa dem. Och nu med Covid-19 finns det en chans att jag kan få min första bra jul. Utan självskadande, utan ångest och panik. Bara lugn och ro i min egna lgh.. Förlåt.. men jag önskar så att det råder reseförbud över julen. Så jag slipper julen. Så jag bara får en jul. Nej jag vill helst inte vara själv, självklart skulle jag vilja fira den med familj eller vänner jag älskar och som älskar mig. Men sådana människor finns inte och jag tar gärna en lugn och ensam jul istället.

    Så starkt av dig att våga ta steget att fly ifrån din familj till en helt okänd stad långt borta. Du är en klok person som ser ditt eget värde och inte låter andra få trampa på dig, fortsätt att stå upp för dig själv och det som känns rätt för dig. Jag tog själv beslutet att fly från min familj för många år sedan och har firat jular ensam, det har varit skönt att få rå om mig själv i lugn och ro utan ångest och panikkänslor. Det är ett stort tabu att vara ensam på julen men när det är självvalt så kan det vara riktigt mysigt. Jag hoppas att du får den jul du önskar i lugn och ro. 🎅🏻🎄

    Trådstartaren

    Väldigt bra skrivet av er båda. Vi har blivit beroende av så mycket att vi glömmer att vara tacksamma för alla ”små” saker som vi har i livet som andra människor bara kan drömma om. Jag hoppas att saker och ting vänder på sig för dig och du en vacker dag kan resa utomlands. You are not able to be strong if you don’t have any difficulties. Hard times help to build a strong character.

    Tack för dina vänliga ord som värmer i hjärtat 💖 och för det tänkvärda ordspråket

    Trådstartaren

    Förstår ditt resonemang. Det är väl det man ofta kallar I- landsproblem. Och om man inte haft några större bekymmer eller kriser är det svårt att sätta sig in i hur andra mår och har det. Det pratas ju nu mycket om att människor bryr sig mer om varandra, blivit vänligare, och det har eventuellt den här pandemin bidragit till. Kanske det har blivit en ögonöppnare för många. Både när det gäller det materiella och att känna empati för dom mindre lyckligt lottade i vårt samhälle. Man har kommit långt med sig själv när man som du har fått en djup insikt och är tacksam för det ”lilla”; tak över huvudet, en säng att sova i, slippa frysa och få äta sig mätt varje dag. 💕 Tänk om alla kunde vara så tacksamma och inte ta så mycket för givet. Pandemin kan även resultera i att många blir mer bittra över vad dom har förlorat, än känner tacksamhet för vad dom har…Tiden får utvisa.

    Ja, tänk om alla kunde känna mer tacksamhet och bli mer ödmjuka inför det som möter oss i livet, då skulle det vara en mycket vackrare värld att leva i. Tack för att du tog dig tid och delade med dig av dina kloka tankar.

     

    som svar på: Frustration

    Hallå i rutan! Här är jag! medmänniskan du söker efter, som har haft det fördjävligt och kämpat med psykisk ohälsa sen jag var barn. Ångest, depressioner och fobier, som har gjort att jag har varit sjukskriven i större delan av mitt vuxna liv.  Är frustrerad över att mitt liv mest handlat om att överleva än att leva livet men det är inget som syns utan på mig. Jag har självdistans och galghumor som tur är men det är inte alla som förstår sig på den sortens humor. Det rådande världsläget oroar och skrämmer mig mer än någonsin och framför allt det osynliga mördarviruset Covid-19, eller rättare sagt de som inte tar smittan på allvar och lever som att corona aldrig existrerat. Jag delar din tro på att två skadade personer kan höja sig över det sjuka och vårda det friska och finna en sund vänskap i varandra.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
0