Skapade svar

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
0
  • som svar på: Barnlängtan och kärlek

    De finns ingen perfekt snubbe, eller tjej att vara med. Så länge de inte misshandlar dig, så var med dom. Så länge som möjligt, eller var själv. De finns bara dom 2 valen.

    Jag levde med min alkoholiserade pappa i många år, som var så elak mot mig. Men en dag kom jag på att jag tror jag kommer sakna honom en dag, så därför även fast han är så här jobbig så måste jag försöka hitta tacksamhet med han för att klara av att stå ut med honom, å vet du vad? Jag lyckades..

    Sök efter något som gör dig tacksam med att bo med honom. Sök tills du hittar! Å ju mer du gör detta, desto bättre kommer de bli 🙂

    Nu 4-5 år senare sen jag flytta ut hos min pappa så hade jag rätt. Jag saknar faktiskt honom.. Fast de var så jävla jobbigt att bo med honom. Så hade han mkt fina sidor. De är ju såklart lättare att se dom nu när jag inte är där. Men de finns alltid 🙂

    Jag var väldigt rädd för fysisk kontakt i många år. I min familj så uttryckte vi bara fysisk kontakt via våld, vilket såklart gjorde mig rädd för fysisk kontakt. Vad som hjälpte mig var att vidröra en hund. Kanske du borde skaffa en katt eller liknande 🙂

    som svar på: 10 år i pojkrummet

    Hade samma problem i många år.. Jag var livrädd att prata med människor, å börja prata med en kamera för hjälp ut ur den rädslan. Sen flera år senare började med stå upp komedi, och de var min absolut högsta rädsla någonsin.

    Vilket var nice, de drog mig helt ut ur rädslan av att prata med människor. Men de tog inte bort min ensamhet, eller känslan av ensamhet iaf. Träffa en flickvän, å mista oskulden när jag var 28.. Trodde de skulle få mig att sluta va ensam. Men nej.. Absolut inte..

    Sen fann jag en samhörighet, å trodde de skulle ta bort mina känslor av ensamhet, å de gjorde de pytte lite.. Men sen så börja jag gymma, och plugga. Jag blev en del av samhället, å vips så var mina känslor av ensamhet mkt mer borta. Även fast mkt av de var kvar.

    Bli av med ensamhet är en livslång resa. Men hej. Tiden kommer ändå passera, så vad ska man göra? 🙂 Om alla är ensam, så är vi de tillsammans iaf 🙂

    som svar på: Jag får aldrig leva

    Även fast du inte får vara med dina barn, så kan du ju ge de allt du har. Om du får ha nån kontakt med de. Så skriv brev, hur mkt du älskar dom, och ge de komplimanger. Ge de ALL kärlek som du har kvar inom dig. För jag vet att du har kvar kärlek. Annars hade du inte levt å läst de här.

    Njut av de. En dag kommer du sakna att må så. De är riktigt nice å bli dumpad. De är då man känner den riktiga kärleken. I saknaden. Den är vacker, poetisk. Livet är ingen romantisk komedi broder. De här! Vad du upplever nu är livet! De är nu du blir medveten om att du får leva!

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
0