Skapade svar

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0
  • som svar på: Nu är jag där igen!
    Trådstartaren

    I was in Hospital just a few days ago from OD on Tablets. Apparently, I also started a small fire in the house as well Now I am thinking about it again …

    I know how you feel. Sometimes it is so hard…. I don’t know why it’s so difficult to choose between life and death

    som svar på: Nu är jag där igen!
    Trådstartaren

    Även om jag aldrig någonsin önskar att någon annan ska behöva tampas med panik, ångest, känslor o tankar som drar iväg fortare än blixten så känns det skönt att veta att jag inte är ensam ❤️

    förstår dig precis❤️

    som svar på: Nu är jag där igen!
    Trådstartaren

    åh, att drabbas av psykisk ohälsa är tillräckligt jobbigt men att komma tillbaka till jobbet och träffa kollegor som inte förstår ens situation är ännu jobbigare. Jag har haft några kollegor som stressad upp mig och visade ingen förståelse, däremot var de väldigt duktiga på att snacka bakom ens rygg. Jag förstår dig.

    Vilket jobbigt sits med din chef, så oprofessionellt och dumt. Förstår att du inte mådde så bra. Usch, så får man inte bete dig.

    Jag förstår dig det här med kompisar. Man blir rädd att de som är kvar ska också lämna en. Jag försöker verkligen att vara positivt men ibland blir känslorna så stora och jobbiga så att man  tappar kontrollen 🌷

    som svar på: Nu är jag där igen!
    Trådstartaren

    Hej! Jag förstår precis hur du menar 🙁 Tog också X antal tabletter för ca 1 år sedan men misslyckades. Känner samma konflikter dra i mig och det började igår efter en mycket stressig tid på jobbet efter semestern. Idag är första dagen på mycket länge jag varit tvungen att ta lugnande. Vill inte ner i det där kaninhålet igen men samtidigt känns det mycket lockande…

     

     

    Idag var min andra dag på jobbet efter 4v semester och andra dagen jag jobbar heltid( har varit sjuk i 3år) idag fick jag jobba med f.d bästa vän som lämnade mig och sa ifrån all kontakt pga att jag är ”sjuk” och få hen att må dåligt. Det gjorde så ont och jobba nära varann men ändå långt ifrån varann. Det gjorde ont att inte kunna titta hen i ögon och le. Det gjorde så ont så att det  pushade mig till den hårfina linjen där det finns död på ena sidan och livet på andra sidan.

    Jag var vaken hela natten med hjärtklappningar och en vilopuls på 110 pga ångest, för första gången på länge drabbades jag av panikångest attack och kunde inte andas! Det vore bättre om jag inte var vid liv, men frågan är om jag vågar gå hela vägen den här gången? Vad ska jag välja? Livet med lidande och smärta eller döden?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0