Pink Tyduke
Skapade svar
-
Duktig du är! Vilka framsteg vi båda gör. Du förtjänar att må bra. Tack för dina ryggdunkningar, hoppas du känner mina. Jättebra att du har hittat en gyllene medelväg och något du kan få i dig även när det känns som nu. Jag har hittat min i frukt. Speciellt bananer. Efter helgens synder så kände jag direkt hur hjärnan ville fortsätta med hög-kalori käk. Men jag stod emot och handlade en klase istället. Till vardags så dricker jag proteindryck med chokladsmak för att lura hjärnan. Har svårt att få i mig vätska, så har det och mjölk som knep. Tänker nu att jag ska fortsätta med det i veckan som kommer och tvinga i mig så mycket vatten jag kan. Började med vattnet redan i morse. Tänker att abstinensen går över fortare om jag får ut allt gift. Har tryckt i mig så mycket den senaste tiden att jag är ganska säker på att jag har en del deponerat. Pupillerna är fortfarande ganska dåliga på anpassa sig efter ljus. Även om du är fysiskt ensam, känner du dig känslomässigt ensam just nu?
Nej, jag känner mig ganska trygg i min mentala ensamhet. Mycket för att vi skriver också så det känns verkligen inte som att jag behöver bedöva mig. Istället för att bli trubba av känslorna med droger så pratar vi om det istället.
Det är ofta jag känner mig ensam i sällskap med andra också. Tror det handlar om den där fasaden som måste upprätthållas. Alla vill passa in. Så även jag men aldrig känt att jag kan göra det riktigt. Det är nog mina hjärnmonster som spökar.
Jag kom faktiskt precis på att jag har droger hemma men som jag inte varit på på ett år. Det är egentligen en annan som har dem här. Eftersom jag förut kunde hålla mig så har jag inte känt ett behov. Men jag ska faktiskt slänga det. På en gång! Min vän bor inte ens kvar i Sverige så det kommer inte saknas. Shit vad stark jag känner mig nu! Det är helt galet. Tack! Du är verkligen guld värd!!!
Det du skriver betyder jättemycket. Tack för att du kan förlåta mig och känner igen problematiken. Har länge ursäktat mig med att det är normalt i dagens samhälle och att det är skammen som är boven. Vet innerst inne att det varit den lögn jag behövt dra. när du beskriver att det blivit normaliserat för dig efter vad du varit med om så stärker du bara min känsla av att det inte hälsosamt. Börjar verkligen kännas vilken junkie jag är. Trodde aldrig jag skulle vara så beroende att det skulle kännas fysiskt. Och inte heller att det skulle märkas i vart min hjärna tar vägen.Men det pirrar i mig och jag tänker ofrivilligt på sex. Jag står på mig emot mitt beroende. Hade nog behållit den här kryckan med ursäkter, men som du beskriver med din rökning. Det är dags att jag slutar. Jag vill sluta.
Låter fel men jag blir glad när jag hör att vårat samtal verkar få dig till vissa insikter. Det är så starkt jobbat! Det enda du kan göra är att försöka ta det steg för steg. Att tänka på sex är inget fel i sig men jag tror att just nu behöver vi fokusera på att jobba på att bli våra bästa jag. Om vi ramlar kan vi också resa oss igen. Det lärde vi ju oss redan som barn. 🙂
Och någonstans är det också den där känslan av att verkligen vilja sluta som behövs för att lyckas. Det tror jag på.
Vad glad jag blir av att du inte känner dig så ensam. Cigg är bra att trösta och sysselsätta sig med, så det är väl kanske lite bra att dina meck-cigg kom till en bättre nytta än att bli just knaster? Envisheten kommer du komma långt med. Jag tänker också vara envis som synden. Är redan nu lite nervig och skakis bara vid tanken på fullständig abstinens. Men en behöver bara ta sig genom den värsta perioden, sen blir det lättare och lättare. Det vet jag! Var bara så länge sedan jag visade styrkan senast. Men kan du så kan jag. Jag tackade faktiskt nej till efterrätt precis. Jättebra att din dag gått bra. Och stort att du kämpar på med maten. Heja dig! Går det, så går det. Annars finns jag här. Du är bra oavsett. Sitter snart på tåget och då är jag med oavbrutet.
Det kommer att gå bra även om du blir absad. Kolla ändå vilka framsteg du gör! Det som är svårt att ta till sig när en hamnar där är dock vetskapen att det kommer att släppa. Så många tillfällen när jag själv dukat under av känslan att det kommer vara för evigt men det gör det ju inte. Går väldigt fort för kroppen att sluta eftersträva ruset. Om vi tar abstinensen nu så kommer vi att må bättre om någon vecka. Så jag frågar nu mig själv om jag vill må bra just nu men fortsätta ner i detta svarta hål eller om jag vill må dåligt några dagar för att sedan må bra långsiktigt. Jag väljer alternativ 2 även om det är väldigt svårt. Men det är för att jag måste våga blicka framåt. Leva här och nu men ha ett stadigt sikte om en framtid.
Det är jättestarkt jobbat av dig att välja bort efterrätten!!! Jag blir så grymt imponerad! Själv har jag tillslut fått i mig en smörgås och nu ska jag unna mig att äta lite gurkstavar. Istället för drogerna. Jag är duktig på att dricka men inte äta. Gurka är min gyllene medelväg vid sådana tillfällen. Har du något särskilt som du tycker om att äta när du får sug?
Jag är hemma. Ensam. Så finns här om du behöver 🙂
Kom på mig själv med att ljuga nu. Både för dig och mig. Har alltid möjlighet till drogen porr i fickan och på min dator där hemma. Skäms bara av ordet, men det visar tydligt hur mycket jag måste sluta med det! Ärligt talat så kollade jag senast i torsdags. Är tre dagar utan och vill att det ska vara sista gången. Ville bara säga det. För jag vill vara sann mot dig!
Tack för din uppriktighet! Uppskattas verkligen! Framför allt att det också var till dig själv du pekade på det. Jag sätter inga pekfingrar i vädret. Jag har haft min beskärda del av konsumtion också. Mycket pga att ett ex för några år sedan var gravt beroende av porr men också att jag upplevt så många saker i mitt liv att det känns som en naturlig del många tar till. Där ett vanligt kollande lätt kan tippa över och bli ett beroende. Du är förlåten så förlåt dig själv också 🙂
Tror som du. Gör väldigt ont när det går bra för dem som skadat en, men det är ännu bättre när de förlorar allt. Personligen tappar jag förtroendet för omgivningen när de andra åkte dit först efter att de gjort ännu en person illa. Men bra att de åkte dit iaf! Tror du kommer bli en fantastisk psykolog. Flera av mina vänner jobbar inom sektorn och har fått höra att den bästa lämpligheten kommer av förståelse för dem man har som klienter. Blir glad av att du beskriver mål. Det är hoppfullt. Jag går en terapi i sorgearbete just nu faktiskt. Tror du har helt rätt i vad förlusten av våra ex innebär. Längtar mest efter att ha genomfört uppgifterna så jag kan lägga henne bakom mig. Ordade mig lite dåligt tror jag. Jag flyttade över halva landet när mitt ex och jag träffades. För att kunna vara med henne. Jag flyttade in hos henne. Så blev att jag är fast i hennes stad ett tag till. Det är mina vänner jag ska flytta närmare sedan. Besöker dem nu på västkusten. Är fortfarande kvar men ska åka hemåt idag. Blev väl en lång resa för ett kort besök men jag kände att jag måste bort, om än bara för en stund. Vill, som du beskriver, använda min isolation till att utvecklas och vända på allt. Har all möjlighet att lägga fokus på det. Tack! Känns bra om än jobbigt att jag inte har fallit av banan ännu. Jag snusar så har den trösten åtminstone. Har inga droger hemma och ska inte ta med heller. Så kan som värst köpa cigg. Är en början tänker jag. Var snäll mot dig själv om du röker några cigg. Är väldigt stora förändringar vi gör och om vi lägger ner allt samtidigt så tror jag det är för stort. Vi jobbar ju på mer än våra missbruk. Känner att vi har ett enormt berg att bestiga. Behöver inte göra det högre. Har du klarat dagen bra? Jag klarar den bättre och bättre med ditt stöd och din förståelse.
Ah! Då förstår jag! Det är i staden du bor i nu som du flyttade till. Inte ifrån. Tur att du har dina vänner och vad skönt att du fick ta sig iväg. Som sagt. Tror alla kan behöva komma ifrån lite nu och då. Miljöombyte för att ladda batterierna.
Har som du min familj i en annan del av Sverige och har inte varit hemma sedan julledigheten. Saknar det men det tar 16h att resa dit så kommer inte bli inom en överkomlig framtid skulle jag tro.
Snus har ju en fördel att det inte sätter lukt på allt en vidrör iaf. En liten tröst. Men jag vill sluta röka. När de slutade sälja mina cigaretter denna vecka så såg jag det som ett bra tillfälle. Men trillade dit. Rökt upp mina meck-cigg istället.
Men jag försöker skära ner allt eftersom. Jag kommer fixa det! Gäller att vara envis som synden!
Hittills har dagen fungerat bra för min del. Inte ätit dock. Men det är en tröskel jag ska försöka ta mig över nu. Och jag känner också att det gått lättare av att läsa dina svar här. Även om vi inte känner varandra så känner jag mig inte lika ensam. 🙂
Jag vet att det är illa omtyckt med skadeglädje och jag skulle inte säga det högt. Men jag är glad för att monstret är dött. Hoppas det går lika illa för resten som gjorde dig illa. Jag har också haft psykologer som gråter när jag berättat om mitt liv. Tyckte det var jobbigt. Har ju varit vardag för mig så började undra hur rubbad jag egentligen var. Avslutade de kontakterna jag med. De fick mig att undra hur jag skulle få hjälp när mina problem tyngde dem så. Förstår att du känner att du var strulig men jag tror det hängde mer på dem än dig. Fy fan för otrohet. Även om en del av mig hatar henne för vad hon gjorde så har jag inte slutat älska henne. Hon och jag kommer aldrig ha med varandra att göra igen, ändå så undrar jag vad hon gör flera gånger om dagen. Blir arg på mig själv för att jag blir svartsjuk av tanken på att hon ligger med andra. Har sanerat mycket som påminner om henne. Men jag kämpar för att inte ta bort allt. Har sanerat så mycket som varit jobbigt i mitt liv istället för att hantera det jobbiga och gå vidare. Måste få ett slut nu känner jag. Äger inga bilder på mig själv och jag vill inte ens veta hur många tusenlappar av prylar och möbler jag slängt. Har haft ett uppehåll på 5 år från spelandet. Känner att det var hälsosammare när jag spelade än som jag varit utan. Spelen har inte samma grepp om mig heller. Så är nog okej att jag spelar igen. Spelade faktiskt wow för första gången nyligen med hoppet att det ska ta mycket tid från mig. Går sådär när en är äldre känner jag. Nöjet är inte där på samma sätt. Men det ger mig möjlighet att vara med i gemenskapen lite och jag mår bra av det. Flyttade till en storstad över halva landet för mitt ex. Är där jag bor nu. Lyckades hitta ett boende samma dag det tog slut. Vantrivs här så du har helt rätt. Kommer vara kvar ett tag för att det är bra för min karriär, men kommer flytta senast inom 6 månader. Du har helt rätt i din glöd! 2020 ska inte få varken dig eller mig. Jag lovar att inte ge upp jag heller. Ska verkligen göra vad jag kan för att detta ska bli året allt vänder. Är helt nykter nu. Fanns öl kvar i kylen men jag lät dem vara. Känner dock att suget efter att döva är där. Men tänker inte bli svagare än att jag köper cigg. Har inte kommit till butiken ännu. Väl där inne ska jag försöka stå emot även det. Heja oss! Nu kör vi nyktert en dag i taget. Gör det jättegärna med dig som stöd. Kommer vara där för dig så mycket du önskar och jag kan. Lät bli ciggen nu t.o.m.
Jag brukar tycka att döden är ett för lindrigt straff för män(niskor) som är så taffliga att de ger sig på andra. 2 av de andra fick straff efter att de hade gjort samma sak med en annan tjej några år senare. Nu är det en man kvar och en kvinna (som jag trodde var min bästa vän sedan vi var 1 år gamla) som inte karma har bitit dem i arslet. Det går väldigt bra för dem båda. Läskigt bra. Men ju högre upp desto större fall?
Jag vill själv läsa till psykolog när jag fått göra mina utredningar. Jag tror det handlar om att de måste bita ihop genom samtal med människor som är trasiga på många sätt för att det ska fungera yrkesmässigt. Jag kan stänga av utåt. Blivit expert. Men såklart blir en väldigt berörd av vad andra väljer att anförtro sig till en.
Jag förstår att du fortfarande älskar henne trots att hon var otrogen men jag måste säga att det helt enkelt låter som att hon inte förtjänade dig. Jag kommer alltid att älska mitt senaste ex men det blir lättare att hantera för var dag som går. Även utan rus. Men det är viktigt att tillåta sig själv att sörja. Förhållandet är ju som ett dödsfall på många sätt.
Helt galet att du flyttade halva landet för att komma ifrån men tur att du lyckades hitta boende och att du har ett jobb där. Något av en trygghet. Även om det bara blir ett halvår till så kan det ju suga energin ur en när en inte känner människor på samma sätt. Att du är långt ifrån dina vänner. Samtidigt är det kanske just detta som kommer göra att du kan vända ditt liv? Få ordning på dig själv och dina finanser/skulder? Jag tror att du klarar det!
För övrigt väldigt bra jobbat med att du inte drack upp ölen eller rökte! Jag håller på att sluta röka cigaretter men det går sisådär. Om jag inte har andra rus så tröstar de mitt hjärta lite. Tiden går lite snabbare. Men jag ska sluta till veckan. Faktiskt. Det räcker nu! 🙂
Men är du redan hemma igen? Det var en väldigt lång resa för kort tid?
Jag är väldigt glad över att ha ditt stöd och du har mitt! Vi kommer fixa detta.
Kan inte ens föreställa mig vad en gruppvåldtäkt gör med ens sinne och tillit. Känner väldigt starkt med dig. Tror inte någon klandrar dig för att du gjort vad du kan för att överleva ett sådant trauma. Du visar tydligt att du kan ta ansvar när du sökt hjälp. Jag är på många sätt glad att jag inte är kvinna. Mitt ex brukade säga att jag ska vara det för att det hade slutat så illa. Tyvärr har hon rätt för jag har gjort mig själv så illa jag kan rent sexuellt som man. Har andra grunder till mitt agerande men förstår rädslan för att släppa någon nära och hur illa det gör när någon övertalar en att släppa dem nära för att sedan krossa en. När jag träffade mitt ex så hade jag gett upp tanken om monogamt förhållande av rädsla för att bli bedragen. Efter en tid hade hon övertygat mig om att jag kunde lita på henne och att hon skulle vara mig trogen. Hade aldrig varit med om att någon av mina partners varit otrogen, hon var den första. Gör så ont i mig fortfarande. Känner mig värdelös och tänker att jag förtjänade det. Kan inte slå bort känslan av att jag inte förtjänar kärlek och aldrig någonsin kommer kunna lita på en partner igen. Samtidigt så lider jag i min ensamhet. Hatar att sova själv och inte ha någon att lägga armen om när jag ska sova. Något jag älskar är att se på min partner när det spelas romantisk musik, och fjärilar dansar i min mage. Är kanske extra känslig nu men blev mer och mer ledsen ju fler låtar som spelades under kvällen. Kämpade emot lusten att kväva ångesten med mat när kvällsmaten dukades fram för en stund sedan. Om du riskerar att förlora kontakten med din bästa vän och dennes barn som det är nu så tycker jag du gör rätt i att vara försiktig. Du vet vad som är viktigt och skyddar det. Tycker inte att du är en hycklare. Dessutom så kommer du ju berätta en dag. Jättebra att du har ett intresse som ockuperar din tid. Spel är väldigt tacksamt. Nu spelar jag visserligen inte pokemon men jag har nyligen skaffat en bättre dator för att kunna spela mer med mina vänner. Gjorde det väldigt medvetet, för då lägger jag mindre tid på drogerna och den bekantskapen. Har inga nära vänner där jag bor nu. Ska jag umgås med någon så är alltid minst en drog inblandad, så försöker umgås med mina nära över nätet så mycket jag kan. Det känns jättebra i själen när du bekräftar mig. Du får mig att vara ärlig. Riktigt ärlig! Uppskattar att du vågar öppna dig. Det gör ont i mitt hjärta när jag läser allt du fått utstå, men det betyder jätte-mycket att jag får ta del av ditt inre. Hoppas du är trygg där du är och att du mår okej. Snart har vi överlevt även denna helg.
Grejen är att jag kände mina förövare. Det är nog det som tagit hårdast. Och att polisen litade mer på dem än mig och mina föräldrar. En av dem är död idag. Han dog när han var 25 år. Något med hjärtat. Jag kallar det karma. För kan någon göra en sådan sak och komma undan med det så ska det inkasseras.
Jag är en så strulig person, trasig. Jag fick t o m en av mina första psykologer att börja gråta när jag berättade en bråkdel om vad jag varit med om. Hon fick utlopp för sina känslor på ett sätt jag inte kunde. Fantastisk kvinna men kunde såklart inte fortsätta träffa henne.
Det är komiskt att du nämner det där med otrohet. Din rädsla för att bli bedragen. Att ditt ex var den första som också gjorde det efter att ha vunnit ditt förtroende känns som ett slag i ansiktet. Jag hatar otrohet. Har blivit bedragen i alla mina relationer fram till just den senaste. Har alltid känt att då måste det vara mig det är fel på. Att jag har för stora tankar om mänskligheten. Denna gången önskar jag att han hade varit otrogen. Då hade det varit lättare att bara hata människan.
Låter som att du har det ganska tufft med umgänget om de flesta knarkar? Bor du i en lite mindre stad eller samhälle? Då kan det vara väldigt hälsosamt med miljöombyte tänkte jag. Men att fly in i dataspel är också ett alternativ såklart! Har själv varit beroende av World of Warcraft en gång i tiden. Hela mitt liv kretsade bara runt att spela och att gå och jobba 8h. Sov 1-2h på sin höjd. Framför datorn. Men det gick över styr så jag vågar inte börja spela just dataspel igen. För jag vet hur jag är. Beroendepersonligheten tar över.
Det jag lärde mig uppskatta var att ligga och lukta på en annan människa när den sov så förstår det där med att kunna lägga armen om någon. Låter kanske stört men just att hålla om någon och snusa på halsen saknar jag nu. Jag har sanerat hela min lägenhet för att inget ska lukta honom. För att skydda mig själv. Som att jag kramar det gråtandes barnet inombords och gör vad jag kan för att skydda den om att bli påmind. För om jag blir påmind så kommer tankarna på droger direkt över mig. Att bedöva smärtan. Och självmordstankarna tar över. Men jag ska inte ta mitt liv. Inte i år iaf. 2020 är året jag tänker vinna över drogerna och styra upp mitt liv igen. Vi kanske kan försöka ta denna resa tillsammans? Resan mot ett nyktert liv? Känn dig inte pressad! Men vi kanske kan stödja oss mot varandra för att göra resan lite lättare?
Och ja, snart är även denna helg över. En dag i taget. En helg i taget. Men vi klarade det! En stor klapp på axeln för oss båda!
Nä. De är inte helt insatta. Är ingen som är det egentligen. Några vet delar av problematiken jag har. Men jag har inte erkänt allt för någon. Du vet nog mest. Jag smakar på ordet missbrukare när det gäller mig själv fortfarande. Åkte bil med en i gänget som också har drogproblematik igår. Då erkände jag en del och vi pratade lite om det. Men det är svårt att vara ärlig med hur vi känner om oss själva. Vi skrattade mest åt oss själva och hur vi ger efter. Kanske är så jag behöver göra nu i början. Har aldrig varit inne på klinik för det, men äter definitivt för mycket nu när jag inte har tunga droger nära. Får ta i allt jag kan för att inte ta oförskämda storlekar på portionerna. Åt en alldeles för stor pizza igår i en sittning. Kände redan då skam. Har inte tryckt i mig en hel pizza på månader. Svek mig själv efter månader av diet redan i onsdags och har sedan bara trappat upp. Tack för att du säger rätt saker om och om igen. Jag kan göra andra val vid nästa tillfälle. Tråkigt att du vek från banan lite. Men bra att du förlåter dig själv. Du är värd alla chanser du kan få! Det där monstret du ser i spegeln är inte där. Det lilla jag lärt känna är en jättevacker människa. Snedstegen gör vi båda två, men vi jobbar på det. Ärligt talat så försöker jag dunka mig själv på ryggen för att jag inte sexual-missbrukat iaf. Tänker att jag får ge mig beröm för det jag gör bra. Var kanske onödigt att du rökte, men det kunde ju ha varit mer. Jag är stolt över att du inte föll tillbaka helt. Känns som du gör snabba framsteg. Jag tar dina råd till mig, dricker varannan vatten. Är svårt när en jobbar på flera problem-beteenden samtidigt. Blir en sån otrolig kamp med mycket att tänka på. Du får en enorm styrkekram tillbaka! Det förtjänar du. Tack för att du finns <3
Skrämmande men ibland är det lättare att prata med någon som inte känner en. Att våga öppna upp sig om det. Men jag tycker ändå det är bra att du tar små steg framåt och nämner lite för dem. Det är ett bra sätt att komma varandra närmare också och en får verkligen se vilka som är ens riktiga vänner och vilka som vänder en ryggen. Men det låter ju ganska mycket som jag hycklar när jag säger så eftersom jag håller fasaden inför de flesta. Min absolut bästa vän vet inte om att jag lever såhär. Då skulle jag inte få träffa hennes dotter mer är jag rädd. Och den barnet är en stor anledning till att jag står kvar på denna jord. När jag har kommit bort från skiten på riktigt så ska jag öppna upp mig även för henne. För även om jag aldrig brukat i samband med att jag träffat dem så kan jag inte vara helt ärlig ännu. Om jag förlorar dem så snart inpå att jag förlorat min relation så vet jag inte om jag kommer orka.
Mat är så otroligt jobbigt. Det är inte en drog som en bara kan sluta med för alla måste vi äta. Själv har jag både levt med anorexi, bulimi och hetsätning. Jag har vägt 32kg och jag har vägt 106kg. Som en jojo upp ner, upp ner.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde säga samma sak ang sex men jag gick som sagt i SLAA för flera år sedan. Detta hade mycket att göra med det destruktiva liv jag levt efter en gruppvåldtäkt i mina tonår. Djupa ärr och jag har letat bekräftelse. Alltid undvikit att bli kär för om en släpper in någon för djupt så är jag så rädd för att bli lämnad. Vilket jag ändå blev nu när jag för första gången verkligen vågade tillåta mig att älska. Väldigt obehagligt. Jag kan få panik om någon kramar mig utan att förvarna men han fick göra det med mig. Jag känner mig alltid svältfödd på kärlek men har förstått att det nog ligger mer i att jag faktiskt behöver min egen kärlek till mig själv.
Det låter jättebra om du försöker hålla dig till varannan vatten, förstår att det kanske känns lite segt också men om du aldrig kommer att nå upp till ditt rus på alkohol är det mest onödigt att spendera pengarna i sjön så att säga.
Ikväll har jag sett till att ockupera huvudet med att spela Pokémon för att inte tänka så mycket. Och det är väldigt bra med distraktion just nu.
Du är en otroligt fin människa som öppnat dig så inför mig. Känner mig väldigt glad över att du vågar skriva om det. Jag vill bara att du ska veta det. Jag ser att det finns hopp för oss båda att ta oss förbi våra problem med missbruk. Att ordna upp våra liv 🙂
Tack! Resan har varit väldigt bra. Är väldigt lite fokus på ruset i gruppen så umgänget eskalerar inte till fest. Märker att jag är den som dricker mest och fyller på glaset oftast. Märker också tydligt att jag är den som har mest vana och att alkoholen fungerar annorlunda på mig. När jag var yngre så kunde jag bli riktigt full och göra dumma saker för att hämningarna släppte. Idag spelar det inte riktigt någon roll hur mycket jag hinkar i mig. Alkoholen har inget att sätta emot de tyngre drogerna. Dricker jag mycket så jagar jag bara draken. Så försöker hålla det någorlunda hämmat. De första ölen tröstar men sen är det bara pengar i sjön. Är inte stark nog att säga nej när de andra dricker ännu. Uppskattar dig och dina ord. Var snäll mot dig själv även du. Att ha en vän som du, som ställer upp och lyssnar, är ovärdeligt. Förstår hela grejen med cannabis. Har varit med för att jag och vänner ska kunna hantera många svåra samtal. Du är jätteduktig som inte dragit ladd. Heja dig!
Jag antar att de kanske inte är lika insatta hur ditt liv ser ut när det kommer till rus? Att du inte släppt in dem helt på den biten? Allt har sin tid. Faktiskt.
Själv tycker jag att det var ett ganska oansvarigt val av mig att röka igår. Det gör inte så mycket för mig men för henne så behövs det för att hon ska kunna öppna sig för sina vänner. Hon är som mig på många sätt. Många ser en fasad. Men jag vet också vad som bubblar under ytan.
Något som var mindre bra vad att jag fick ett bakslag med ätstörning inatt. Har gått på ätatörningsklinik för mina besvär men ångesten kom lagom till morgonen och jag valde det destruktiva sättet att hantera det. Idag ska jag dock inte röra något alls. Så jag känner nu iaf. Vågar knappt äta. Blir rädd för mig själv när jag ser den personen i spegeln för det är ett monster i mina ögon.
har ganska många problematiker jag måste jobba med samtidigt. Men jag försöker att förlåta mig för de snedsteg som tas. Det är liksom inte värt att älta och hata sig själv för det. Acceptera, förlåta och gå vidare. Varje dag bjuder ju på nya val.
jag hoppas att du får en jättefin kväll och att du tar hand om dig. Testa ta en varannan vatten om du dricker. Inte pga fyllan men hastigheten. Då kanske du håller jämna steg med dina vänner istället?
Skickar en stor stöttande kram och jag finns här om du behöver skriva.
Du är så bra! Som den jag är, så lyckades jag självklart glömma min laddare. Men nu är jag tillbaka. Lite iaf. Har lyckats hålla mig från det tyngre men hamnade med öl i handen likt förbannat. Antar att det här en del av problemet. Behöver lära mig att hantera alkohol i grupp eller bara strunta i det helt. Känns som jag klarar mig rätt bra. Har inte möjlighet till självskade-beteende men dränker självklart mina sorger till viss del. Hur har du klarat dig?
Alkoholen blir ju dessvärre en flykt i sig. Den dämpar känslan av att en söker rus. Av samvetet som en drar runt på. Jag vet alltför väl strategierna ens hjärna har för att överleva dagarna. När en inte vill vara här och nu och det dämpar vissa känslor. Men jag hoppas som sagt att du har en fin resa ändå och inte sparkar för hårt på dig själv för att du drack öl. Finn styrkan i att se det som bevis för att du har problem
Med laddet har det gått bra men rökte såklart lite cannabis inatt. Har inget eget (och blockat de nummer jag kunde ringa förut) men en vän hade en jäkligt tuff och ångestfylld kväll så det blev en med henne. Kände mig dock inte så avtrubbad utan det blev en öppning för att hon skulle våga lätta sitt hjärta. Sen önskar jag att hon kunde vara nykter för att våga men hon är inte där ännu.
Laddare brukar jag alltid glömma själv när jag reser. Tänker en sak och så fastnar en och blir halvfärdig. Men det som är bra är att ibland är mobilen inte ens enda prioritering.
Hoppas att återstoden av er resa blir bra och att du får det trevligt. Att du hanterar abstinensen på bästa sätt. <3
Förstår känslan av att bara brumma på. Känns som att jag gjort det hela livet. Har så mycket jag vill skriva till dig. Tur i oturen så är jag i ett nyktert sällskap som njuter av intensivt sällskap i ord och skratt. Så är ohyffsat av mig att sitta med telefonen för mycket. Vill jättegärna skriva mer i exempelvis wordfeud med dig. Blir tyvärr mer passande för mig först senare.Helt super att du har att göra, men jättetrist att du inte kan vara med din familj och dina nära. Tänker på dig ska du veta. Kämpa vidare och klappa dig själv på ryggen. Du är jätteduktig! Och du är en källa till ork för min del. Kommer titta in senare och skriva lite. Ta hand om dig ikväll.
Känn inte att du gör något fel som är med sådant fint sällskap utan njut av umgänget! Jag känner att jag hittat lite mer pepp i mig själv och hanteringen av mitt missbruk när jag skriver här. Vi verkar vara inne på samma linje någonstans. Vi behöver bara lite stöttning för att orka med.
Så ingen stress med att svara, ta till vara på tiden och så finns jag här när du har lite mer tid.
Jag ska börja med att unna mig en dusch nu och sedan blir det kanske att öppna ett 1000-bitars pussel här hemma. Då är det definitivt något som suger mitt fokus om tankarna börjar drifta.
ha en jättefin kväll!
Jag känner så igen mig i dina tankar. Du vet massor. När du skriver det så känner jag att vi kommer klara det här. Lära älska oss själva och bygga det som raserats. Väldigt bra att du vill förlåta dig själv! Behövde bli påmind om att jag behöver göra det jag också. Har fått sagt till mig att återfall är en del av resan och att man måste förlåta sig själv för att komma vidare. Blev som tur är ingen öl på tåget, fastnade här och i tankarna som det rör upp. Ibland är det bra att vara lätt-distraherad! Jag har inte kommit iväg till NA ännu. De gamla visdomsord jag fick när jag besökte dem för flera år sedan har jag kommit ihåg en del. Många jag glömd säger du faktiskt nu. Min gruppterapi är jag rädd för likaså. Har tagit upp saker som min familj, men inte det som tynger mig på riktigt. Kan inte släppa på känslorna i grupp. Mina tankar om självmord vet ingen, att du har pratat med din familj om det är otroligt starkt. Du är väldigt modig! Blir stolt över dig för att du tagit bort dina nummer. Kräver mycket av en. Blir förbannad över att även du tampats med vården. Undrar hur många oss som hamnade i träsket för att vi inte fick vård. Jag började bruka cannabis dagligen för att klara vardagen när jag var som värst i min sjukdom. Eller ja, så berättigade jag det då. Blir glad av att du ändå kämpar på efter så lång tid av dålig behandling. Det märks att du har en krigare i dig. Den känslomässiga hycklaren i mig är stark. Är kanske lätt att ha hopp om andra. Jag hoppas och tror på din framgång. Tänker att du kommer finna lycka och den kärlek du förtjänar. Jag ska försöka att ha samma tankar om mig själv. Ska du göra något som aktiverar dig idag, så det inte blir så jobbigt när du kommer ner? Jag har rest till andra sidan landet och det finns ingen möjlighet för mig att köpa amfetamin. Känns rätt skönt på ett sätt.
Jag är jättestolt över att du klarade dig ifrån att köpa den där ölen på tåget! Jättebra jobbat! Varje litet val har så stor betydelse när vi är i detta skick så jag tycker verkligen att det är bra av dig att du distraherades till att grubbla över detta. Men utan att sparka på dig för hårt hoppas jag. Vill också åka iväg. Fly till min familj men de bor väldigt långt borta och då jag är sjuk för tillfället och de båda är i riskgrupper så kan jag inte.
Jag har gått KBT i så många år enskilt, fick gå i grupp men det fungerade inte. Jag kunde inte prata med andra på det sättet. Jag blev den perfekta lyssnaren. I min ungdom var jag även på möten med SLAA men kunde inte uttrycka mig fast jag ville prata om min historia. Kändes som att jag var en hycklare som lyssnade på de andras tankar och historier och sedan gå och leva destruktivt när jag lämnade dem. Har idag, tack vare mitt senaste ex, inte samma behov av bekräftelse av andra tror jag som jag haft i hela mitt liv.
Är likadan i att jag alltid tänker att det kommer lösa sig för andra men verkar inte se det själv. Därför jag tror att vi båda behöver älska oss själva igen. Att vi förtjänar den kärleken nu. Och just nu kan vi ta den tiden att göra det också.
Jag är nog den ofrivillige krigaren på många sätt. Genomlevt många fysiska problem också och inte bara de mentala. Lurat döden skulle jag väl kunna kalla det. Har en inre energi som verkligen bara brummar på fast jag egentligen inte orkar och bara vill ge upp. Försökte mitt senaste försök att dö förra sommaren. Därefter blev jag äntligen listad för utredning. 3 försök på relativt kort tid utan att läkarna ville lägga in mig. Väldigt kaos.
Jag försöker att distrahera mig med att läsa lite här, sms:a med några jag lärt känna via bloggar och twitter och spela wordfeud typ. Själv då? Nu när du rest iväg. Vad har du som kan distrahera dig från att jaga rus? Även om du inte kan finna amfetamin så finns ju alltid alkohol som dövar tänker jag.
Om du spelar wordfeud skulle vi kunna prata och spela lite där om du vill?