Skapade svar

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0
  • Med all respekt så hoppas jag aldrig att du hamnar i samma situation som mig där partnern är otrogen och blev gravid med min bästa kompis, familj sparkat bort mig från familjetillhörigheten samtidigt som jag blev av med mitt arbete och huset tigs av fogden. Jag hade ingenting. Jag anser mig veta vad trygghet och ensamhet betyder. Jag vet vad ensam innebär och kan jag så minsta chans att förklara vad ensamhet är och att vara krossad och förintad som människa för att inte andra ska tvingas till detta är jag glad. Jag ber dig att känna efter vad du har nu, ensam är inget trevligt.

     

     

    fast det var väl verkligen inte den sitsen jag sitter i? Förstår faktiskt inte varför du svarade på inlägget när du inte har någon erfarenhet av det.

    Vad är problemet? Gör slut och dra. Men tro mig i att det vackra är ”den grå vardagen”. Är du redo att totalt kasta bort det finaste ngn kan ge dig, trygghet kärlek och stöd mot att du vill vara ensam och ”leka av dig”? Vissa misstag måste man göra själv oavsett vad andra säger. Välj ensamheten då men känn efter nu hur allt vackert tryggt det är, för den känslan när du inte har ngt utan är ensam är hemsk. Tro mig att dina tårar över känslan som äter dig inifrån att du förstört det vackra du har nu nör du kommer till insikt blir tuff. Jag säger inte hur du ska göra, men förbered dig det värsta ensamheten och det är en skön beskrivning vad som väntar. Stanna kvar eller gå. Men ta konsekvenserna av din handling

     

     

     

    oj, du har uppenbarligen aldrig suttit i samma situation som mig.

    som svar på: Sexliv

    Sällan, varit tsm med min partner i över fem år och vi har samlag 1-3 gånger i månaden…

    Jag har pratat med han om det och han vet hur jag känner, han säger att han är 100% säker på att det är mig han vill spendera resten av sitt liv med och har inte alls några planer på att bli singel. Vilket gör mitt beslut ännu svårare.. stämningen mellan oss efter att jag berättade det har varit bra men ändå lite frånvarande, vi umgås inte på samma sätt som vi gjorde innan då vi mer eller mindre satt ihop och inte gjorde något utan varandra. Hur ska jag kunna avgöra om jag ska avbryta allt, hela min framtid är ju planerad ihop med honom. Vi är verkligen menade att vara med varandra, kanske kommer vi att hitta tillbaka till varandra om vi verkligen är gjorda för varandra, men tänk om det inte blir så, tänk om han träffar någon annan. Så extremt kluven

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0