Svar skapade

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 78 totalt)
0
  • som svar till: Så nu är man här igen

    Hej, idag har dagen varit rätt ok, bröt ihop några gånger och skadade mig själv men jag försökte inte ta mitt liv idag, det är alltid något. Nej jag har inget sätt att hantera mina panik attacker på tyvärr. Jag har försökt öppna upp mig till skolkuratorn men jag känner mig inte trygg. Tack så mycket att du fortfarande finns här för mig❤️ Ja mitt självskadebeteende har alltid varit ett stort problem, har gjort det i ungefär 3 år. Jag har massor av ärr och nu har jag lite sår också. Jag mår inte bättre just nu, jag kan inte sova förresten. Kram tillbaks❤️ Vi får hoppas att 2020 blir ett bättre år.

    Hej igen, vad ledsen jag blir att du skadat dig idag. Hur känner du innan du gör detta, vad är det som gör att du gör det? Önskar jag kunde få dig att känna att du inte behöver skada dig, det finns andra vägar att ventilera genom <3 Du säger att du inte känner dig trygg när du talar med skolkuratorn, är det personligt att du inte känner dig trygg med henne/honom eller är det just i situationen? Tror du att det kanske finns någon annan lärare eller annan vuxen du kan prata med, bara lite? Vi är fler som har svårt att sova ibland så du behöver inte känna dig ensam. När jag inte kan sova så brukar jag bara bara tänka på min andning, såfort jag börjar tänka på annat så skjuter jag bort den tanken och går tillbaka till att tänka på andetagen. Brukar tillslut fungera. 2020 känns som ett bra år, jag tror på dig!! <3 Kram!!

    som svar till: Så nu är man här igen

    Hej! Idag har jag varit och bowlat med familjen och fick en panik attack för det, för mycket folk…..annars kvar det kul sen så gick vi och åt på en restaurang. Jag tog för stark mat så min mun brändes😂 Det har löst sig och jag kommer möta honom imorgon, på en till dejt. Hoppas det inte går dåligt. Ingen vuxen vet att jag blir retad i skolan, jag orkar knappt säga till och jag vill inte hamna i trubbel så det är bara för mig att leva med det som jag har gjort ett tag nu. Ja det känns bättre att jag ska börja i gymnasiet, så kan jag komma bort från de som retar mig. Min ångest blir nästan aldrig svagare, det kanske jag kan testa. Tack för tipset!❤️ Ja jag syns inte heller, jag började skriva här för att skriva av mig men sen började personer märka mig och nu är det skönt att det finns folk som bryr sig om mig. Kram❤️ Tack för att du fortfarande finns här för mig❤️

     

    Hej du, hur har dagen idag varit? Lät mysigt med en dag med familjen, skönt att det kändes bättre efter bowlingen. Har du något sätt som gör det enklare att tänka när du hamnar i situationer med mycket folk sådär? Typ gå in i en mental bubbla så att du kan låtsas att du är ensam? Hoppas det kändes bra efter dejten! Förstår om du tycker det känns onödigt att ta upp med någon vuxen att du retas nu när det bara är en termin kvar och du snart kan byta miljö men fundera på det ialf. Skolkuratorer har ju tystnadsplikt och kan vara skönt att bara kanske få öppna sig lite och kanske få något tips? Jag finns kvar här för dig, var så säker! <3 Blev så orolig när du skrev dina senare inlägg. Skadade du dig själv? Är det något du brukar göra? Hoppas verkligen att du mår bättre nu och att du får ett så mycket bättre 2020. Och du, jag tror att det skulle vara superbra för dig att gå till någon professionell och prata om det du fått uppleva så att denne kan hjälpa dig med hur du ska hantera dessa minnen. Styrkekramar och sov gott!!

    som svar till: Så nu är man här igen

    Hej igen, jag går i 9:an. Min dag har varit sämst, jag och min kille bråkade idag. Det känns bra att skriva av sig här. Jag kanske kan överleva 9:an det är ändå inte så långt kvar, fast de retar mig i min skola. Jag vill inte tillbaka dit och jag har stark ångest för det. Stor kram tillbaks och jag hoppas du också men jag brukar drömma mycket mardrömmar och vakna tidigt. Jag känner mig alltid trött ändå. Tack för att du tror på mig. Tack så mycket❤️

    Hej, hur har dagen varit idag? Jobbigt att bråka med killen igår, har det löst sig nu? Tänk, du går i nian nu, då har du bara en termin kvar! Det är dessutom vårterminen som alltid känns kortare, tycker jag, med två lov och det blir varmare och ljusare. Förstår att det är hemskt jobbigt i skolan med de andra som retar dig. För det första är det INTE OKEJ att dom gör det. Är det någon vuxen som är medveten om hur du har det i skolan? Någon vuxen måste sätta ner foten. Tyvärr är det så att de som retas gör det för att de själva inte mår bra. Förstår att det inte är någon tröst för dig men egentligen så är det de som retas som har problem med sina liv på något sätt. För det andra kanske du kan komma ifrån de som retas när du börjar gymnasiet? För mig blev livet betydligt lättare när jag började gymnasiet med helt nya människor och dessutom fick hålla på mer med det jag var intresserad av. Kanske kan ångesten bli lite svagare om du känner att du kan räkna ner dagarna till sommarlovet? Mardrömmar är jättejobbigt.. Något som brukar fungera för mig är att lyssna på en pod där de pratar om något glatt innan jag somnar bara för att somna med glada röster i öronen. Kanske du kan testa? Jag tror absolut på dig!!! Du kommer klara detta! Och det finns många många människor som vill hjälpa dig på vägen! Är glad att du skrev här i forumet så att du kan se hur många som finns där men som inte alltid syns <3

    som svar till: Så nu är man här igen

    Jag har aldrig riktgt tänkt på en framtid men om jag skulle göra det så skulle jag bli djurvårdare och sen volontär här. Det är mina drömmar i alla fall, kommer ändå inte att lyckas. Jag kämpar för henne också. Jag kämpar för mycket just nu. Det gör så att jag inte riktigt vad jag ska kämpa för och jag känner mig vilsen. Tack, kram tillbaks.

     

    Hej igen,

    hur har dagen varit? Hur känns det att skriva av sig lite här?
    Vilka underbara framtidsplaner! Och de är verkligen inte omöjliga! Är säker på att du kommer möta många människor på vägen som kommer att vilja följa dig och leda dig, peppa dig tills du hamnar där du önskar. Går du i åttan nu? Då är det snart dags för gymnasiet. Om du bara håller ut kanske du kan börja en linje som är inriktad mot djurvårdar-hållet? Där du får träffa nya vänner och läsa om sånt du är intresserad av. Förstår att du kämpar hela tiden, att det är en kamp. Och som jag skrev tidigare så märker jag hur stark du är och bara du försöker se var livet kan leda så är jag övertygad om att du kommer att hamna där du vill.
    Stor kram och hoppas du kan sova gott inatt! Jag kommer fortsätta skriva här med dig sålänge du känner för det!

     

    som svar till: Så nu är man här igen

    Jag vet att det finns många fler vägar att gå men inget har gått bra för mig. Han sa bara ”nej det ska du inte”, han fattar inte att jag är akut och vill verkligen ta mitt liv. Jag hade 1 vän som hade samma problem som mig men hon tog sitt liv, jag saknar henne verkligen för hon förstod mig. Kram tillbaks. Jag uppskattar att någon bryr sig om mig

    Vet du, inget har gått bra för dig än så länge men du är stark, det känner jag av det du skriver. Du kommer att kunna göra saker i livet som du just nu känner är väldigt långt borta. Ledsen över att läsa om din vän. Förstår att du saknar henne och era samtal. Tror du inte att hon skulle velat att du fortsatte kämpa, för henne också?
    Hur skulle du vilja att ditt liv var om fem år, när du är 20? Tycker det känns lite lättare att ta mig igenom svåra perioder när jag ser en bild framför mig om hur jag vill att det ska vara.

    Kram!

    som svar till: Så nu är man här igen

    Hej, inget blir bättre för mig. Det händer dåliga saker hela tiden. Tack för att du i alla fall förstår mig. Jag har haft det så här länge nu, i ungefär 5 år. Jag har gått igenom mycket, mobbning, misshandel och våldtäkt. Efter allt det hade hänt så trodde jag mitt liv skulle bli bättre fast det blev aldrig det. Just nu mår jag skit dåligt, jag har ångest och jag har slut på orken. Jag tänkte bli inlagd på psykakuten men min pappa stoppade mig……. Tack för att du lyssnar

    Hej igen du,

    Känner verkligen med dig! Har dina föräldrar lyssnat och stöttat dig när du berättat för dom om det du varit med om? Läste att du varit på BUP och förstår om du känner att du försökt många vägar men tro mig det finns fler. Ibland handlar det bara om att träffa en person som kan vända ens liv till det bättre. Själv gick jag till kanske åtta olika psykologer, kuratorer och terapeuter innan jag hittade någon jag kände mig trygg med.
    Vad sa din pappa när du ville åka till psykakuten? Finns det någon annan vuxen i din omgivning som lyssnar? Kan vara en släkting, granne, lärare eller vem som helst!
    Som sagt skriv gärna tillbaka, kram!

     

     

    som svar till: Så nu är man här igen

    Hej,

    hur mår du idag? Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver i känslor från när jag var 15 år. Det är en tuff tid och man är någonstans mellan barn och vuxen, man känner sig ensam. Det jag kan säga dig är att saker och ting kommer att bli bättre. Jag insåg efter denna tid i mitt liv att jag inte var ensam utan att det fanns så många som kände igen sig i mig och att det fanns så mycket jag själv kunde göra för att göra världen till en bättre plats, kanske bara genom att hjälpa en eller två. Du måste bara hålla ut! Det finns andra vägar att gå!
    Skriv gärna tillbaka till mig så kanske jag kan förstå mer hur du känner och så kan jag försöka förklara hur jag tänker.

    Stor kram sålänge!

    som svar till: Jag vill inte leva mer

    Hej där Indigo Fefati.

    Hur mår du nu? Såg först nu ditt inlägg och hoppas verkligen att du är okej.

    Rekommenderar dig att söka till St Görans psykakut om du känner att läget är akut. Där kan du få hjälp!

    Vet du, det finns ljus och hopp, snälla lämna oss inte! Jag finns här om du vill skriva med någon som lyssnar!

    som svar till: Snälla hjälp mig

    Hej igen!

    Tycker du ska känna och tänka efter som du har någon annan vuxen i din närhet som du känner dig trygg att prata med. Hur fungerade det när du ringde till BRIS? Det kanske känns lättare att börja prata över telefon?

    När man är i en depression är det mycket som andra tar för givet att man klarar av som man bara inte orkar med. Depressioner är individuella för alla men jag tycker att du ska ta allt i din egen takt men en sak som är säker är att du måste få hjälp och prata med någon för att det ska bli bättre, vilket det kommer att bli. Men du måste göra det i små steg och i din egen takt på ditt sätt.

    kram så länge!

     

    som svar till: Snälla hjälp mig

    Hej fina du!

    Har läst dina meddelanden i trådarna här på forumet och jag vill börja med att säga att du inte är ensam! Jag är idag 25 år och känner igen mig i mycket av det du skriver från när jag var i din ålder (vilket känns som igår).

    Jag förstår det som att du mår dåligt och känner dig ensam i allt som händer och att du inte vet hur saker och ting ska bli bättre. Och jag förstår dig. För jag kände precis samma sak som du. Men en sak vill jag att du ska komma ihåg. Det. Blir. Bättre. Håll ut! Se de små sakerna i livet som du kan bli glad av. Kanske din relation till din syssling? Kanske någon rolig film, en fin promenad eller något du tycker är gott att äta? Se det som små steg i livet och att allt kommer att bli annorlunda en dag. För mig vände det i gymnasiet. Allt blev inte toppen över en natt men jag började se ljuset och fick mer vänner.

    Har du försökt prata med dina föräldrar och säga sanningen? Vad tror du dom skulle säga? Finns det någon annan vuxen i din närhet du kan prata med, en snäll lärare eller släkting?

     

    Oavsett så finns jag här för dig och väntar på ditt svar! Jag vill hjälpa dig!

     

    Kram så länge!

    Hej, har du sökt någon hjälp? Kanske professionell? Du är värd att slippa höra dessa röster. Du är värd att leva utan dem. Du är värd att leva och må bra <3 kram så länge

    Hej, ser att det var nästan ett år sen du skrev. Hur mår du idag? Vad har du gjort det senaste året? Vad har varit bra och mindre bra? Berätta snälla!

    kram så länge<3

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 78 totalt)
0