
Pink Diholo
Skapade svar
-
Pink Diholo Trådstartaren
Tror det finns människor som på riktigt inte tror att psykopater existerar. Eller antisocial personlighetsstörning. Det är väl vad som kallas att vara medberoende ofta och där man har någon bristfällig inlevelseförmåga som gör att man tar parti för förövaren i stället för brottsoffret? Tänker litegrann också på föräldrar som inte beskyddar sitt barn när barnet blir kränkt av den andra föräldern. Mamman som spelar piano i filmen ”Ondskan” samtidigt som pappan straffar sonen är väl ett tydligt exempel på det. Hon går inte i mellan. Jag tror det är vanligast att bete sig så om man har någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är iaf så det sett ut för kompisar till mig där man haft föräldrar som skitit i vilket när barnen råkat illa ut. Dessa föräldrar har inte sällan haft någon form av autism (givetvis inte utrett pga. äldre generationen). Avsaknad, eller mindre av, kognitiv empati alltså, kunna sätta sig in i den andras kläder. Andra föräldrar skulle ju gå sönder (hjärtat brister) när barnet (även vuxna barn) hamnat i fasansfulla relationer. Vet inte vad som stämmer i den situationen du beskriver men det var vad jag associerade till när jag läste tråden.
Sant! Autism stämmer bra överens på mina föräldrar. Jag upplever att allt för många autistiska människor måste gå livets hårda skola för det finns fördomar och psykopater som sätter stopp. Det jag har själv lärt mig är att våga lita ännu mer på hur jag uppfattar andra och våga sortera bort snabbare. Det handlar om att själv våga vara mer kräsen. Säger en person att jag är dum i huvudet och jag uppfattar att hen är otrevlig, men är senare desperat att jag ska stanna kvar ändå. Då måste man till varje pris lämna. Typ så kan man säga. Man kan inte förändra personen.
Jag är så trött på alla falska vänner som sedan sticker, att folk mobbar att man har bara föräldrar kvar med katt. Folk verkar se det som roligt att mobba. Jag orkar inte. jag vill bara låsa in mig och dö långsamt. Jag pallar inte.
min bror struntar i mig. Min enda vän kvar egentligen också. Jag har aldrig fått träffa deras vänner.
jag känner att jag verkligen vill dö och kommer aldrig ändra min uppfattning. Allting är så tydligt hur min verklighet ser ut.
Jag vill inte vara ”smart” längre, jag vill vara normal.. Jag vill radera all jävla fakta jag vet och få en normal hjärna, ner med IQ poängen för i helvete! Folk blir bara irriterade på än. Man har svårare att hitta meningsfulla förhållanden och reklationen. Större chans för deprition för att man ifråga sätter och vill förstå allt. Kan jag inte få vara lite mindre smart och hitta relationer, vänner, där jag tycker att de ger något att prata om vad folk hade på nobel eller annat meningslöst? Nä, tydligen inte.. Jag är livrädd att jag aldrig kommer hitta vänner eller en partner för att ingen vill umgås med en person med högre intelligens, mest för att folk tycker vi är jobbiga. För söker förstå och hitta meningen i saker.. Ser man på serier med där det finns någon med högre intelligens och så känner man igen sig hos dem. Men även de blir ju mobbade och ”intresse klubben antecknar” eller ”ingen bryr sig, sluta prata” Ja, de har ju vart hela mitt liv med.. Hatar de. För övrigt, känner du någon som är smartare ge fan i att säga ”intresse klubben antecknar” för fan vad ont de gör när folk säger de.
jag är egentligen rätt smart själv. Jag avskyr att se inkompetens på ställen där endast smarta bör vara. Jag tror att dem kutar före medan vi andra läser på.
Jag tyckte att yoga hjälpte mig
Pink Diholo TrådstartarenJa, men jag säger inte vad jag gjorde. Men det var något dumt
Pink Diholo TrådstartarenJa precis. Det kanske är en fördom men kanske att det går hand i hand vilka män det är som kollar på porr och sedan känner svartsjuka? Ingen aning om hur folks porrvanor ser ut ärligt talat. Jag hade inte gjort det ifall jag hade varit dig, av flera skäl. Kanske främst pga. rädsla för män. Det ska man ju inte behöva ta hänsyn till, håller med om det, samtidigt tycker jag ofta vissa män kan bete sig obehagligt och hotfullt när de är intresserade av en och börjar känna någon slags existensberättigande över en. Är det av ekonomiska skäl du behöver lägga ut de här bilderna?
Men jag höll med om deras beteende. En var riktigt dålig en gång mot mig med sitt beteende och mådde jag inte bra. Fixidéerna blev svåra plötsligt efter
Pink Diholo TrådstartarenNej. Jag har trauma och vet inte alltid vad jag gör
Pink Diholo TrådstartarenJag vägrar den porrmarknaden. Men jag håller med att män inte ska behöva känna kontrollbehov och svartsjuka. Jag vet inte om det kan förändras, som jag hoppas på för jag tror på jämställdhet. Men jag vet att män hatar när kvinnor inte är tillräckligt lojala och tar helst hänsyn.
Pink Diholo TrådstartarenJag har psykisk sjukdom och det är svårare att klara sig själv. Men det bryr inte mina föräldrar om och hjälper annan kvinna som är lika sjuk som jag. Hon får bo hos dem i flera månader och äta gratis mat. Jag har stoppats direkt så fort jag vill också bo där. Om jag sover över så får jag bo där tre dagar och sedan vill dem få bort mig.
Hur byter jag?
Tycker det låter förskräckligt att du inte blir tagen på allvar och att du till och med höll på dö pga. det säger allt om föräldrarnas oförmåga tänker jag <3 Stor kram till dig! Till det andra om igenkänning: Absolut, det är något med att underreagera eller överreagera som inte känns riktigt normalt hos mina föräldrar, heller. Och definitivt också att när man själv har på fötterna att reagera så tas det inte på allvar. När man däremot inte själv är typ panikslagen för något kan det lätt eldas på alla möjliga skräckscenarium. Sådana är mina föräldrar. Det är något med inlevelseförmågan som inte lirar riktigt. Låter som att dina föräldrar har liknande problem? De kan inte värdera och läsa av när något är ”på riktigt” och när någon målar typ fan på väggen, i onödan? Det är synd att diagnoser och sånt kommit så sent, jag tror definitivt mina föräldrar hade kvalat in för diagnoser om de fötts långt, långt senare.
Tack för att du lyssnar <3
Hej, Inspirerande läsning. Blir motiverad att kanske göra likadant. Tycker det känns modernt och underbart rent ut sagt! Något att tänka på är kanske att säga det tidigt i en relation? Det vill säga innan motparten kanske fått superstarka känslor för en och kanske där riskerar bli besviken på vilka premisser relationen snarare bygger på? Kanske att det tom är a och o att i ett så tidigt skede som möjligt berätta hur man vill ha en relation? Så man slipper kanske svartsjuka eller anklagelser när någon blivit dökär i en, typ?
Ja, det håller jag verkligen med om att det är bra att säga ifrån tidigare. Tack för kommentaren!
Jag tror inte att det är olagligt alls. Själv har jag blivit överdoserad av läkare