Min man mår inte bra han har många tvångsbeteenden såsom tics, toa och tvättritualer och har svårt att gå vidare då han fastnat i något. Han är livrädd för blodsmitta och bajs och tänker i princip att alla kan vara bärare av sådan sjukdom. Vid toalettbesök kan han inte vidröra toalock eller ringar med händerna utan använder fötterna att öppna locken med, likaså med kranar. När barnen bajsat måste han själv gå i duschen efteråt för att bli ren trots att han inte torkat dem. När det är brottom kan han inte snabba på sig eller hoppa över något moment. Han är också allmänt irriterad och får ilskeutbrott flera gånger per dag, pratar sällan med vanlig ton på rösten utan argt och irriterat. Han är också mycket hämndlysten, har svårt att förlåta någon för något och ska minnsann ge tillbaka. Han bryr sig inte om sitt utseende längre, rakar sig inte, går med trasiga kläder men är mycket mån om att tvätta sina händer och smörja in dem med handkräm efteråt. Får han minsta lilla sår får han panik om han ej har plåster tillhanda, rädd för att få blodsmitta. Att plåstra om barnen när de gjort illa sig är helt otänkbart. När han blir riktigt arg blir han helt svart i ögonen och har huvudet vrdet lite snett. Vad som därefter händer minns han inget av efteråt vad han sagt eller gjort. känns som om han i detta skede är en annan person. Känns mycket skrämmande. Sen vårt tredje barn föddes tar han inget ansvar i hemmet eller med barnen. Han fungerar helt enkelt inte längre som han gjort tidigare. Han har svårt att prioritera saker i viktighetsordning. När jag försökt strukturera upp tillvaron så att det ska bli lättare har han svårt att ta till sig hjälpen. Han vill göra själv och på sitt sätt och absolut inte underordna sig någon annan. Socialt har han inga vänner och har inte behov av vänner, issolerar sig i stället framför datorn eller mobiltelefonen. Har inget större intresse att umgås med familjen heller. Han har längre tillbaka haft vårdkontakt med psykiatrin, men finns ingen utredning eller diagnos, har dock medicinerats mot tvångstankar och tvångsbeteenden men har ingen vårdkontakt med psykiatrin längre efter flytt till annat landsting. Min man har fungerat mycket bättre tidigare, jag är frustrerad, vet inte vad jag ska göra. Han vägrar att inse att han inte mår bra och tänker inte själv ta kontakt med vården. Jag har gått i tankar på skiljsmässa, men då vill han ha delad vårdnad om barnen. Jag är rädd att han inte kan ta hand om dem och att de far illa eller att något farlgt händer dem. Jag är själv inte född i Sverige och har inte min familj här. Har inte så stort nätverk runt mig då största delen av tiden går åt till barnen, hemmet och mitt jobb. I två omgångar har vi gått på familjerådgivning, känner att det inte varit till stor hjälp då min man vägrat inse att han gör fel. Vart ska jag vända mig för att få hjälp? Hur kan min man få den hjälp han behöver? Hur får man honom att förstå att han behöver hjälp?
Det låter som en psykos. Du måste åka med honom till en psykakut nu och hjälpa honom nu. Psykoser är dödliga och kan ge hjärnskador. Man är jättehemsk som människa med psykos, men det kan bli bra igen om man får rätt medicin.
