[Pink Diholo]

Nej. Jag har trauma och vet inte alltid vad jag gör

[Pink Diholo]

Jag vägrar den porrmarknaden. Men jag håller med att män inte ska behöva känna kontrollbehov och svartsjuka. Jag vet inte om det kan förändras, som jag hoppas på för jag tror på jämställdhet. Men jag vet att män hatar när kvinnor inte är tillräckligt lojala och tar helst hänsyn.

[Pink Diholo]

Jag har psykisk sjukdom och  det är svårare att klara sig själv. Men det bryr inte mina föräldrar om och hjälper annan kvinna som är lika sjuk som jag. Hon får bo hos dem i flera månader och äta gratis mat. Jag har stoppats direkt så fort jag vill också bo där. Om jag sover över så får jag bo där tre dagar och sedan vill dem få bort mig.

 

Hur byter jag?

[Pink Diholo]

Red Simyna skrev:

Tycker det låter förskräckligt att du inte blir tagen på allvar och att du till och med höll på dö pga. det säger allt om föräldrarnas oförmåga tänker jag <3 Stor kram till dig! Till det andra om igenkänning: Absolut, det är något med att underreagera eller överreagera som inte känns riktigt normalt hos mina föräldrar, heller. Och definitivt också att när man själv har på fötterna att reagera så tas det inte på allvar. När man däremot inte själv är typ panikslagen för något kan det lätt eldas på alla möjliga skräckscenarium. Sådana är mina föräldrar. Det är något med inlevelseförmågan som inte lirar riktigt. Låter som att dina föräldrar har liknande problem? De kan inte värdera och läsa av när något är ”på riktigt” och när någon målar typ fan på väggen, i onödan? Det är synd att diagnoser och sånt kommit så sent, jag tror definitivt mina föräldrar hade kvalat in för diagnoser om de fötts långt, långt senare.

 

Tack för att du lyssnar <3

[Pink Diholo]

Red Simyna skrev:

Hej, Inspirerande läsning. Blir motiverad att kanske göra likadant. Tycker det känns modernt och underbart rent ut sagt! Något att tänka på är kanske att säga det tidigt i en relation? Det vill säga innan motparten kanske fått superstarka känslor för en och kanske där riskerar bli besviken på vilka premisser relationen snarare bygger på? Kanske att det tom är a och o att i ett så tidigt skede som möjligt berätta hur man vill ha en relation? Så man slipper kanske svartsjuka eller anklagelser när någon blivit dökär i en, typ?

 

Ja, det håller jag verkligen med om att det är bra att säga ifrån tidigare. Tack för kommentaren!

[Pink Diholo]

Jag tror inte att det är olagligt alls. Själv har jag blivit överdoserad av läkare

[Pink Diholo]

Anonym skrev:

Jag har en depression o hamnar ibland i sån hopplöshet. Jag tänker ibland att jag tex inte ska väja om det kommer nåt vilt på vägen. Jag blir så rädd för dom tankarna men jag vågar inte nämna nåt. Jag är livrädd för att bli inlagd. Är det nån som vet om man blir inlagd för såna tankar. Jag känner mig så rädd o ensam.

 

I min stad hade vi dagvård. Vi fick komma dit varje dag, utan att behöva sova över. Det var inte lika strängt med att bli inlåst. I vår stad skriver vi in oss där på psykakuten.

 

Men våga ta hjälp av samhället som erbjuds. Jag håller med om att bli inlagd är väldigt jobbigt. Om man inte tar hjälp så blir det sämre. Jag var en gång sjuk och var rädd för att bli inlagd. Jag ångrar inte att jag blev inlagd. Att ta hjälpen som att bli inlagd och få medicin gav mig ett bättre liv jag inte ångrar.

[Pink Diholo]

Red Simyna skrev:

Ja, vad svårt att hitta de där guldkornen som man är kompatibel med. Tycker det låter hoppfullt att du iaf vet vilka typer av killar som du passar ihop med och som lever upp till dina förväntningar. Heja dig! Dominanta personer är verkligen jobbiga att ha i sin sfär. Speciellt när man känner att man inte riktigt har tid och letar efter något helt annat. Kan du avvisa de här personerna i ett tidigare skede för att slippa förklara sedan för dem varför du inte är intresserad?

 

Jag måste nog bli bättre på att avvisa.

[Pink Diholo]

När jag gick på gymnasiet var jag ofta kränktav killar på gymnasiet. Killar kunde verkligen vara svåra och osäkra. Min skola försvarade deras beteende jämt och tyckte att jag var den som skulle säga ifrån. Men killarna skyllde bara ifrån sig. Men en kurator är bra. Tryck på att du vill ha ett värdigt bemötande och står inte ut med att killar kränker dig. Killar ska lära sig att bli vuxna, speciellt den åldern kan man förvänta sig det.

[Pink Diholo]

Anonym skrev:

”Alla män är svin”. ”Alla män är potentiella våldtäktsmän”. ”Alla män”. Alla män. Men jag får inte säga ”inte alla män”. För det är inte alla män. Jag får inte prata om mina upplevelser för att kvinnor måste komma före eftersom kvinnor fått stå i skymundan för alla män i all tid fram tills nu. Så jag har ingen rätt. Jag blev under sex års tid psykiskt misshandlad av min sambo. Hon sparkade ut mig ur sovrummet varje natt för att hon tyckte att jag snarkade (jag fick bekräftat av en kompis som en gång sov i samma rum som oss att jag inte gjorde det). Och om hon somnade före mig kunde jag vakna av att hon bokstavligen sparkade på mig mitt i natten. Om jag sov i gästrummet ringde hon min telefon och skällde på mig. Jag fick inte ha mina pengar. De tyckte hon var våra. Pratade jag emot blev hon arg. För ingenting blev hon arg. Hon blev arg för att jag råkade glömma att ta med en krydda i middagen. Arg för att jag glömt köpa något på affären. Arg för att jag sa en sak en dag, som jag sagt en gång dagen innan. Arg för allt. Till slut orkade jag inte mer och bokstavligen flydde. Hon gaslightade mig i sex års tid. Tog i från tårna för att övertyga mig om att allt hon sa var sant och allt jag sa var fel. Att jag mer eller mindre skulle ge upp mina rättigheter. Allt jag visste om. En gång försökte hon argumentera emot gravitationen för att hon så desperat insåg att hon hade fel. Jag var ett vrak och i spillror när jag träffade min fru. Hon släpade ut mig från det gamla förhållandet och räddade mitt liv. Det som fanns kvar av det. Jag slet som ett djur för att hon inte skulle ljuga ihop en historia som gjorde att jag skulle förlora barnen. Men män blir inte misshandlade. Hennes ord. Vi kan inte bli det. Och inte säger något högt om det. Mansjourer fick 2019 inte en enda krona för sitt arbete. Så jag får ingen hjälp. För att enligt ”alla män”-teorin så händer inte det här oss. Så jag fortsätter att hålla käft för att inte barnen ska hamna i kläm. Och vet inte vart jag ska ta vägen.

 

Jag tycker att det är bra att du tar upp detta. Det är inte feminism att skuldbelägga män. Feminism står för jämställdhet. Det är synd att feminister sprider motsatsen. Jag har själv läst universitetsstudier om feminism. Men det är synd att en del traumatiserade individer hittar på att män inte kan fara illa. Jag tycker att du är modig som lyfter detta.

[Pink Diholo]

Anonym skrev:

Det är så svårt att hantera den attacken som kommer några gånger under samma dag. Jag vågar inte gå ut och göra den som jag brukade göra på min vardag. Även när jag är hemma får såna attack. Jag är sjukskriven och sökte hjälpen i vårdcentralen men det tar evighet. Hjärtklappningar, svettningar, darrningar, ont överallt och rädsla. Jag vill gärna tillbaka till gamla livet där jag promenerade varje dag, hade umgås med andra och var lycklig.

 

Jag kände ett tag väldigt mycket ångest och kunde knappt röra mig. Men när jag plockade fram mitt tyngdtäcke som jag har fått gratis genom psykiatrin, så gjorde det underverk.

[Pink Diholo]

Jag rekomenderar dig att du kontaktar en vårdcentral och berättar hur du mår. Jag gjorde samma sak och kände samma sak när jag saknade mediciner för min bipolära sjukdom.