Skapade svar

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
0
  • som svar på: Ensam och inga vänner

    Har det precis likadant. Lever i en relation men utöver min pojkvän har jag ingen att umgås med, inte en enda vän som någonsin hör av sig till mig..😔 alla försvann när jag började må som sämst, när jag behövde någon som mest var jag helt ensam..

    som svar på: Jag vill inte mer.
    Trådstartaren

    Den psykologen du besökte borde bli av med jobbet direkt! Det är klart att det alltid finns dem som har det värre, men det har inget med saken att göra. Jag avskyr verkligen när folk säger sånt. Skulle du kunna ta kontakt med något av dina syskon? Du behöver inte prata om jobbiga grejer direkt utan bara att ha någon att prata med. Det låter som att du skulle behöva någon att prata med i telefon eller chatt som ofta är tillgänglig. Du ska inte behöva gå igenom det här själv iaf. Är du hemma hela dagarna eller tar du dig ut ibland?

    Jag pratar med mina syskon ibland men samtidigt känns det som det blir tjatig att skriva varje dag ang detta.. Skulle vilja prata med någon som känner som jag, precis därför jag skrev här, för att få mig själv att förstå att det inte bara är jag som mår dåligt utan att det finns fler..

    Jag är hemma en del men brukar ta mig ut på stan och ut på mycket promenader i veckorna, umgås med föräldrarna när dom väl är lediga.

    som svar på: Jag vill inte mer.
    Trådstartaren

    Jag känner igen särskilt det där med att beställa mat på restaurang, men bästa kompis kan låsa sig totalt om vi ska göra något sånt. Du är inte värdelös för att samhället är anpassat på ett mycket begränsat sätt som gör att man antigen kan bidra till det, eller så hamnar man utanför systemet. Inte mycket till mellanläge. Det kanske skulle vara enklare att skriva med någon så som du gör här. De flesta som mår som du kan tycka att det är betydligt enklare att sitta hemma vid datorn och skriva än att prata öga mot öga. Har du några vänner som du träffar eller skriver med. Tror du att det skulle vara ett bra sätt annars att öppna upp det sociala och lära känna lite nya människor?

    Jag har inga vänner, jag har mina syskon som alla flyttat hemifrån.. mina föräldrar jobbar jämt o ständigt och jag vill inte lägga mina problem på dom när jag vet hur mycket annat dom har i sitt liv. Har aldrig känt mig såhär ensam. Önskar att jag aldrig blivit född, för jag ser ingen mening med livet.

    som svar på: Jag vill inte mer.
    Trådstartaren

    Jag förstår dig precis…känner igen allt det där! Hoppade av alla utbildningar, kunde inte plugga, Mådde så dåligt av vad alla sa och gjorde och att jag var rädd att vara fel, inte klara av saker, göra bort mig osv. Fick ingen hjälp för detta. Verkade vara helt ensam om det! Alla inklusive föräldrar sa bara att jag skulle koncentrera mig på att studera och strunta i alla runt omkring..men det funkar ju inte i praktiken!Det slog bara ner på mig varje gång. Jag passade inte in! Jag kunde inte plugga, jag kunde inte jobba..! Jag har fortfarande dåligt självförtroende och litar inte på att jag kan saker. Kan inte vara kvar på jobb. Får inte långa sjukskrivningar. Utredningarna i psykiatrin är vaga, ibland får jag någon diagnos ibland omvärderas den senaste diagnosen…läkare har kommit och gått. Nu får jag inte komma till psykiatrin, de menar att all hjälp är uttömd, vilket är helt fel..De har aldrig tagit tag i min situation, det har mest blivit rörigt med olika läkare o behandlare som sagt olika saker. Får höra att jag inte samarbetsvillig…men ingen har lyssnat på vad jag vill ha! Har gett upp, har kämpat så länge. Försöker bara jaga nya läkare för att få sjukersättning. Jag kan ju inte leva på luft och bo under en gran…livet är så sjukt orättvist!!!

    Känns så sjukt att någon faktiskt känner som jag.. Alltid trott att de på något sätt bara är jag som känner såhär, som är såhär.. Jo livet är orättvist, och folk undrar varför psykisk ohälsa är så skambelagt.. konstigt när de känns som ingen i hela vårdindustrin bryr sig  på riktigt. Senast jag var där sa läkaren till mig ”Det finns ju alltid någon som har det värre så försök o komma ner på jorden” Aldrig känt mig så ensam som just då, min psykolog satt där o smålog när han sa det och jag bara sprang därifrån o ville ge upp, min sista utväg var att gå till en psykolog.. O när jag väl tagit modet efter 2 år att gå dit så slutar de så..

    som svar på: Ensam 19 år,

    Du beskrev precis mitt liv i din text.. Är 19år och har inte en enda vän.. Känner mig otroligt ensam o tycker nästan det är pinsamt att jag inte har nån vän..:( Vill bara att någon ska känna en längtan till o umgås med mig.. Inte ett tvång:(

    som svar på: allt är mitt fel

    Hej!

    Känner igen mig så mycket i det du skriver.. Känner likadant, som att jag inte kan lyckas med något alls utan bara skapar problem. Jag klarar inte av de mer, är bara konstant ångest o tankar på döden numera.. Önskar bara att vi kunde hjälpa varann, dela erfarenhet o historier.. O slippa känna mig som den mest ensamma på jorden:(/T19

    Hej fina du!

    Har du pratat något med din flickvän ang hennes ”intresse” för andra? Jag förstår att du älskar henne överallt annat men.. De hon gör, gör de inte allt värre för dig?

    Vet själv hur det är att stå på sidan o se ens älskare försvinna åt ett annat håll. Prata med henne, plåga inte dig själv! <3/ Tjej 19

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
0