Skapade svar

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0
  • som svar på: Hyperkondri och ångest
    Trådstartaren

    Ja så är det nog .jag är en kontrollmänniska och livet går ju inte att kontrollera. Därför skaffar man sig sånt som man tror det går.. man lurar sig  själv då det kraftigt begränsar mitt liv

    Under våra barns uppväxt har vi tagit ut VAB säkert hundratalsgånger minst ! vi har båda under denna period varit på olika arbetsplatser med båda kvinnliga och manliga chefer .

    Inte en enda gång !! har en manlig chef ifråga satt detta !! däremot “vanligt” med de kvinnliga , varför vet jag inte men jag tror det är en skröna att kvinnor är mer sociala och accepterande .

    Jag skulle säga att dom kan vara med konkurrensinriktade och missunssam , o det säger även min fru som då är en kvinna själv

    Jag är troligen inte rätt person att komma med råd, att påstå jag vet hur det känns .. för jag har aldrig varit i närheten av så många tråkiga händelser på en gång .

    Men visst drabbas även jag att tuffa perioder o händelser det gör alla, jag förstår hur så mkt detta måste påverka dig .

    Jag har använt mig mkt av Dennis och hans lärdom att en tanke bara är en tanke, att det är tankarna som styr våra känslor , men att en tanke bara är en tanke.. :”fluss” ….

    Då jobbar jag med att inte slå bort negativa tankar utan låta dem vara och istället försöka förstå att en tanke bara är en tanke, det hat hjälpt mig i svåra stunder

    https://www.youtube.com/watch?v=_2ht17x6lJg

     

    Trådstartaren

    Ja sömnen är underbar… bästa tiden när jag ligger här i sängen o snart får försvinna bort.. helt ok att vakna så länge man vaknar och kan somna om då kl kanske bara är 3.veta att det är flera timmar kvar.. när sen stunden kommer o man måste gå upp kommer ångesten .. vill bara ligga kvar.. händer att jag tar en del treo o somnar igen… men för ellet senare kommer dagen o jag måste ta i tu med allt…

     

    Trådstartaren

    Jag är gift , vi harvarit tillsammans i 35 år , vi har 2 barn som flyttat ut , kan inte en känna glädje att umgås med dem , vill bara vara själv och känner en sådan oro i kroppen om dom kommer hit … är väl helt onormalt, man borde väl vilja träffa dem och att man skulle må bättre då.

    Frun kan jag ta upp det med, men hon är mer sån typ som säger .  “sluta nu kom igen ta dig i kragen”

    Så det ger liksom inget , annars har jag ingen annan .

    Det ända som ger mig lugn o frid är att sova

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0