Dina svar
-
Det finns säkert människor som inte bara ”står ut” med dig, utan som på riktigt är intresserade av dig och vill vara i din närhet. Såhär ska du inte behöva känna. Du kan läsa om tips, till exempel här i forumet, på hur man kan tänka när man söker efter vänner.
Men det gläder mig att du trivs bättre i den nya staden; det låter trevligt^^.
Jag kan nog inte hjälpa vad gäller att få till madrassproblemet. Men jag önskar dig allt gott och hoppas någon mer pragmatiskt lagd person än jag har en lösning och hör av sig till dig.
-
Hej. Hur mår du?
Saker och ting löser sig i livet… Saker som verkar helt sjuka just nu kommer att bli enklare och mer förståeliga med tiden. Det finns en lösning till varje problem.
Men det låter som att du behöver prata med någon om allt det där som överväldigar dig.
Ring 112 om du befinner dig i akut livsfara.
-
Och just det (lyckas ej redigera mina svar..? Så du får flera svar xD). Bara för att det där som du tänker egentligen borde vara positiva grejer i ditt liv inte gör dig lycklig just nu betyder det inte att du inte kan bli lycklig! För det kan du. Det finns annat. Livet är större än sådär. Förtsätt kämpa<3.
-
Märkte precis att du ställde en till fråga, som jag missade svara på.
”Är det konstigt?” Nej. Det är inget fel med att du upplever som att du inte vill ha något av allt det där egentligen ”fina” som finns i ditt liv och inget du behöver känna skuld eller skam över. Men det är ett tydligt tecken på att din depression är svår, tror jag.
Mina tips till dig skulle vara att försöka fundera på vad du vill ha i ditt liv. Hur ditt ideala liv skulle se ut.
-
Hej!
Här är en person i samma sits (samma ålder, livsavsnitt och samma problem) som du.Kan inte svara så bra men tycker du förtjänar ett svar.
Mitt svar på den frågan är: Ja, lagligt sett så får man ge upp. Självmord är inte förbjudet längre.
Det är upp till var och en vad man gör med sitt liv. Och anledningarna till att leva överväger i alltid anledningarna till att dö, tänker jag. Det finns alltid saker som gör livet värt att leva. Det gäller bara att vilja se dem… Döden däremot är kall och hemsk, alltid.
Har du kontakt med vården? Det låter verkligen som att du borde ge vården en chans.. För oss unga är resurerna större än för 25+, verkar det som, jag upplever det som enkelt att hitta hjälp när man verkligen behöver den, så som du.
Skulle va intresserad av ett svar från dig… Finns här om du vill prata om livet med en jämnårig.
-
Känner typ precis likadant.
-
Tack för era svar.
Precis, jag känner mig också som ett litet barn. Mina känslor skiner igenom, jag kan inte dölja något.
Jag är bara rädd för att vara en del av samhället. En del av kulturen. En människa. Alla våra liv är så lika i grunden. När har jag signat up mig för det här? Jag har aldrig sagt att jag vill!
Och ja, det har väl med åldern att göra. Det är bara en del av att vara vid den punkten i livet jag är vid nu. Att inse att jag inte är ensam i världen och allt kretsar kring mig själv, att det faktiskt finns en värld utanför med andra människor som också har känslor och som också måste hitta vägar genom livet. Och att jag har ett ansvar i all den här röran också, att jag kan göra val.
Sedan är mitt förhållningssätt till andra människor generellt fuckat. Jag blev mobbad när jag var liten… Måhända är det därför som den här distansen till andra finns hos mig, och det här nästan-hatet gentemot andra, den här oviljan att vara som andra.
Oj, jag har mycket jag skulle kunna skriva till det här;).
-
Detta är ett svar från mig själv till mig själv.
Jag har fattat två saker sen jag skrev detta inlägg.
1. Självmord i sig är alltid fruktansvärt, oavsett vem som begår det eller hur gammal personen i fråga är.
2. De yttre omständigheterna kan vara riktigt förjävliga, det går ändå att hitta någonting att leva för in i det sista.. och även om jag tvivlar ibland så vet jag att jo, livet är värt att bli levt.
(Jag är inte helt stabil, destruktiva tankar kommer tillbaka då och då, jag har mina gränser som tärs på ibland, men jag börjar må bättre på sistone .)
-
Hej.
Jag har länge varit så sjukt orolig över klimatkrisen. Vill ibland bara ta och skaka om folk och få dem att fatta. Och då har jag också ofta tänkt: Hellre tar jag livet av mig än att vara med och se hur helvetet bara blir värre och värre. Så relaterar.
Vad gäller kriget så känner jag personligen medlidande för de drabbade i Ukraina men just tanken att Sverige faktiskt skulle kunna bli attackerat gör mig inte alls så rädd. Det är så olika hur människor känner och beter sig i en krissituation och alla olika personligheter, kunskaper och synsätt är välbehövda och kompletterar varann…
Säkert ökar kriget i Ukraina den psykiska ohälsan i Europa just nu. Men människor lyckas ta sig igenom de hemskaste av saker. Och just när man står där och blickar mot det som verkar vara en potentiell framtid så känns det helt jävla meningslöst att leva. Men hemligheten är att det alltid finns fina saker i livet. Ständigt och överallt. Bara för den som vill se dem. Å i en situation som ett krig så kan man undra vad fan det är som motiverar människor att fortsätta leva. Svaret är inget universellt sådant. För lyssna nu, det är helt individuellt vad det är som motiverar en att fortsätta leva. Det är såklart ansträngande att sätta sig ned och ställa sig frågorna: Vad är fint i mitt liv? Vad ger mitt liv mening? Hur vill jag leva mitt liv? De känns dessutom kanske något uttjatade. Men det är så viktigt att ställa sig dessa frågor när man mår dåligt. I alla fall kan jag bekräfta att det är viktigt för mig. Det som till exempel i mitt fall just nu motiverar mig till att leva är en viss person jag tycker om väldigt mycket eller också en sådan sak som att andas in vårluften och andas ut.
Samhället är så i grunden fel på så många sätt. Men du kan göra dig fri från det som är fel, det som skadar. Genom att ta hand om dig själv. Genom att peka ut exakt vad det är som är fel, exakt på vilka sätt samhället skadar dig (eller gör dig rädd). Hur ditt liv ser ut just nu och hur du vill att det ska se ut. Man behöver inte ens leva just det liv man vill leva för att må bra. Det räcker att ha de grundläggande behoven som trygghet och gemenskap någorlunda uppfyllda, kanske genom någon vän du har, eller i ditt fall till exempel din sambo. Att ha enstaka människor, aktiviteter eller föremål som får en att känna sig okej.
Jag bläddrade i går i min dagbok från för ett år sedan. Jag hade självmordstankar då. Och när jag läste det blev jag medveten om hur viktiga saker jag hade gått miste om i fall jag inte levt detta år. Så jag är tacksam för att jag valde att fortsätta leva. Jag tror att om du blickar tillbaka om ett år kommer du också kunna finna saker som du är glad över att ha fått uppleva. Att du kommer kunna säga: ”Tack vare dessa saker är jag nöjd över att jag valde att fortsätta mitt liv”.
Till och med i kriser finns ljuspunkter. Som att man kan bli mer fokuserad, mer vaken. Kriser lär oss ta tillvara på de(t) vi älskar. Vi växer närmre varandra som människor. Vi hjälps åt och tar hand om varandra mer. Man går alltid starkare ur en kris.
Det jag vill lägga dig varmt om hjärtat är att hitta ett rum där du kan engagera dig. Det kan vara genom att titta vad som händer i din närmaste stad i form av demonstrationer och liknande för Ukrainas sak. Det kan vara genom att just prata med folk runtomkring dig, inte minst ryssar för att motverka den ryska statliga spridningen av felinformation. Det kan vara genom att besöka eller organisera en utställning på ditt närmaste bibliotek eller en skola eller på din arbetsplats. Det vi gör, det gör ju faktiskt ändå skillnad på något sätt.
Och jag vill att du fortsätter leva.
-
Hej! Ja, jag vet hur meningslöst och ångestfyllt livet kan kännas när helvetet, precis som du beskriver, kommer utifrån. För då är det liksom inget man direkt själv har makten över.
Men jo, det finns alltid saker det är värt att kämpa för. Det är upp till var och en om man vill se dessa saker. Det är upp till var och en att välja vad det är man vill kämpa för. Det är upp till dig vad du gör av ditt liv. Men jag vill att du ska leva.
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.