Dina svar
-
Svara om du vill:
Hur mår du?
Vad tänker du på som gör att du vill överskrida det du egentligen ska ta?
-
Som förälder förstår jag att det kan kännas väldigt jobbigt för det flesta ungdomar vill ju inte söka sig till sina föräldrar när det är jobbigt utan oftast söker sig till vänner för att kunna ventilera.
Det kan ju vara så att han skrev dessa meddelanden för att han kämpar med sig själv och söker sig då till andra för att finna en bekräftelse i sig själv att jag duger att jag är okej som jag är.
Verkar som att han är väldigt osäker i sig själv och han behöver jobba på sig själv som är väldigt jobbigt att ens inse att man behöver, sen vet man oftast inte vad man ska ta sig till som leder till att man oftast får panik och vill försvinna.
Jag har själv blivit lämnad av dem enda människorna jag hade (precis innan pandemin) och jag förstår hur det kan kännas att vara ensam, jag är ensam. Han ska inte tänka att han är själv, han är inte ensam.
Vadå att han gjort fel? han har inte gjort något fel, han mår dåligt och valde att söka hjälp hos sina så kallade ”vänner”. Dessa vänner skulle då uppmuntrat han till att kontakta kurator/psykolog inte överge eller håna. Han behöver få ut det han har inom sig, be han skriva på detta forum. Detta forum är hur bra som helst, sen finns det också massvis med chattforum på nätet som han kan skriva med människor som kan hjälpa säg det till han!
Han ska inte skämmas över att må dåligt! Jag hoppas verkligen att han vet det!
Men han måste vilja ha hjälp annars går det inte att få hjälp.
Säg till han att skriva, skriv skriv skriv, det är det bästa han kan göra.
Du som förälder vågar nog inte se ditt barn må dåligt, du agerar i dina instinkter som förälder det kan göra så det blir ännu svårare för han. Tvinga han inte till något. Prata inte med han som ett barn.
Uppmuntra han till sysselsättning, intressen. Att han får annat att tänka på, som håller hans negativa tankar borta. Det är toppen att gå ut och gå när det är ljust ute, speciellt i naturen. Eller köra till något fint ställe med en liten matsäck.
Jag önskade att jag kunde hjälpa han, prata med han. Men så otroligt konstigt att en okänd människa skulle bry sig så mycket men jag gör faktiskt det.
Jag hoppas verkligen att det jag skrivit hjälper.
-
Bra att du tog steget att skriva, bra att skriva av sig!
Tänk för dig själv och skriv ner vad är det som triggar igång ångesten? allt du kan komma på.
Om dagarna, när det blir tyngre, händer det något speciellt, gör du något speciellt? Tänk på vad som sker som gör att det blir jobbigare.
Ibland behöver man gråta för att få ut känslor och tankar genom den vägen. Men hur ser dina dagar ut, vad gör du? Har du några intressen? Har du vänner, djur?
Finns det något i din vardag du kan ändra på, rör du på dig tillräckligt? Gå på promenader eller bara ta frisk luft, gå i naturen eller lyssna på något.
Bra att prata och duktigt av dig att söka hjälp hos en psykolog, som den tidigare skrev, skriv ner dina tankar och känslor och ta med det till mötet eller bara ge pappret till psykologen och säg hur du känner att du har svårt att förmedla det du känner i stunden och att ”det här” (på pappret) är tankar och känslor du har. Sen ju mer kontakt ni får ju mer kommer han nog kunna hjälpa dig på vägen.
Tänk inte för mycket på hur du var förut, de kan ju ge ångest att du skulle vilja vara så osv. Utan se framåt, vart vill du komma, hur vill du känna osv. Men ta det lugnt! Ingen stress. Det är ditt mående det handlar om, ta hand om dig själv.
Hoppas det blir bättre.
-
Vad är för få och vad är för mycket? Vart går gränsen? Det finns ingen gräns eftersom för alla är det olika.
Du är din egna individ, din egna kropp och du känner precis vad du vill göra och inte. Hur mycket sex du vill ha, hur många du vill ligga med.
Tycker det är konstigt att ”skryta” om hur många man legat med, det är ju egentligen ingen annans sak att veta spelar ingen roll.
Jag känner att jag har mycket mindre sexlust än andra men det gör ju inte mig konstigare än andra? Även fast man ibland tycker illa om sig själv för att man inte är som ”alla andra” har lika mycket sexlust osv. Jag känner ju själv vad jag har lust för och inte det borde inte vara något konstigt med de och man borde inte heller tycka dåligt om sig själv för de.
Sen kan sex vara ett beroende och då kan de vara skadligt.
Ha så mycket ”lite” sex du vill! Och tyck inte du är dålig eller konstig för de. Men de enda är väl att du inte borde behöva dricka innan även fast det kan hjälpa eller lätta på saken. Ta det intima med dig själv eller någon annan i din egna takt det bör den du ska ha sex med acceptera.
Undersök hur du gillar det intima, vad du blir upphetsad av och när. Gillar du något mer än något annat. Något du verkligen inte gillar. Något nytt du skulle vilja testa. Något ställe som skulle göra det ännu bättre, duschen, sängen, köket, golvet, bilen, utomhus osv. Något annat som ljus, dofter och ljud.
Hur du vill ha de från början till slut, försiktigt och lugnt eller om du vill att någon ska ta ”rollen” och föra dig osv. Tänk på dig själv, vad du känner och tycker om detta i detta i action utanför action. -
Hej! Det som hjälper bäst är ju att prata särskilt med en som är kunnig inom ämnet och prata om allting från mindre saker till det allra värsta som gömmer sig i det ovetande. De är väl de svåraste att verkligen komma till roten av allt. Och sen kommer ju de jobbigaste att arbeta med det med sig själv.
Mediciner är skit det är något som vårat samhälle kommit på för att slippa ta hand om alla som mår dåligt eller behöver extra stöd. Samhället vill slippa ta ansvar för hur den format vårt levande som lett till att många mår dåligt idag. Det är inget naturligt i mediciner alltså stoppar man i sig kemikalier, hur bra är de hjälper ju inte med hur man egentligen mår? Och hur bra är det att små barn får stoppa i sig amfetamin och allt annat skit. Usch
Nä, utan det bästa är att försöka överleva i vårt skit samhälle via en naturlig väg. Det första är ju att prata att få hjälp av någon som kan.
Sen med exemplet på den andra personen, ingen människa är en annan lika, alla är olika visa saker funkar för en annan medans det inte alls funkar för dig. Det enda som funkar är ju att man får hjälp eller själv hittar något som ett intresse eller någon form av träning som man mår bra av. Testa olika form av träning finns ju allt möjligt, orientering, simning, friluftsliv, boxning, badminton, dans osv
Samtidigt som man jobbar med sig själv såklart.Jag mådde väldigt dåligt för något år sen och hade aldrig sökt hjälp förut och det första dom gjorde var att skriva ut medicin innan någon ens hade pratat med mig, tyckte jag var väldigt konstigt. Jag gillar verkligen inte att dom gör så.
Mediciner är inte en långsiktig hjälp, man ska inte ta mediciner hela livet för att kunna må bra det är skit. Man behöver riktig hjälp som kommer hjälpa en i långsikt.
Man måste hitta sitt sätt att leva, överleva så man får bukt på sina problem sina brister, att utvecklas som människa till de bättre. Och om man behöver hjälp med de finns de hjälp eller iaf någon att prata med som kanske kan tipsa om hur man ska göra hur man ska tänka.
Sen behöver man också vara redo på att det inte kommer vara lätt utan allt kommer vara så jävla jobbigt så svårt, man måste verkligen offra sig själv sin trygghet för att komma vidare. Våga ta steget till det okända det obekväma.
-
Du är stark. Jag undrar kan du inte prata med dem hur du verkligen mår? Försök för jag tror dom bryr sig om dig. Om du inte vill prata med dem så är det bra att försöka få ut dina tankar dina känslor på något sätt för det är inte bra att du håller allt inom dig. Skriv här eller hitta någon öppen chatt där du kan skriva med någon. Eller bara skriv ut det för dig själv. Ta hand om dig själv extra mycket, gör saker som du tycker om att göra. Hitta en sysselsättning, hitta något intressant att kolla på. Ta en varm skön dusch. Någon mysig kopp med te/varm choklad. Eller något annat gott. Jag hoppas det kommer kännas bättre för dig. Försök att hitta ditt egna grepp igen!
-
Det första jag vill säga till dig är att du klarar detta, jag vill lova dig att du klarar detta, du klarar det! Jag förstår hur jobbigt det måste vara att förlora någon som man inte vill förlora, speciellt när man själv mår dåligt.
Men jag vill inte att du lever för någon annan, du måste försöka leva för din egna skull. Du är så stark som står ut med smärtan som du känner, för varje dag som går så är du så otroligt stark och jag vet att du klarar detta även fast du inte ser något ljus just nu. Du måste ta extra hand om dig själv nu även fast du inte vill, även fast alla dina känslor o tankar fokuserar på han så måste du försöka att tänka på dig själv.
Du måste ta hand om dig själv, prioritera inte bort dig själv, DU är viktigast glöm inte bort det!
Förstår att ensamheten är för jävlig och skrämmande jag känner det samma men ge inte upp. Kämpa för din egna skull, kämpa för dig själv, livet skulle inte vara något utan dig själv. Även fast du inte ser någon mening utan han så måste du hitta din mening, din egna mening.
Jag hoppas verkligen att du klarar detta, för jag vill det. All styrka till dig! -
Hitta något du kan tänka dig gilla att göra, då du kan göra detta när dagar som dessa kommer. Genom att göra annat och tänka på annat är det enklare att inte fastna i dem dåliga. Skriv ner det som känns dåligt just nu alla dina tankar känslor så du får en överblick över det hela sen se om du på något sätt kan göra något åt saken. Skriv även en lista över det bra och se om du kan göra något mer av detta. Det är alltid bra att vara ute och gå speciellt i dagsljus så kämpa dig ut på en promenad när du känner att det är en dålig dag. I långsikt ha rutiner, beröm dig själv för alla smågrejer du gör. Ta hand om dig själv extra mycket, gör något kul, lyssna på bra musik, ät något gott, kolla på något kul eller något som väcker intresse i dig. Det bästa att göra under jobbiga dagar eller kvällar är att försöka göra något annat tänka på något annat. Men ibland så behövs det också komma ut. Testa annars få ut dina känslor på något sätt som på papper antingen skriva eller rita.
-
Förstår att du har det jobbigt nu men kan se om mina tips kan hjälpa dig på något sätt. Jag vet ju inte riktigt hur dina dagar ser ut eller vad du gör men det bästa är ju att ha rutiner. Att försöka vakna o sova en vis tid. Att äta frukost lunch middag och något mellanmål däremellan. Gå ut och gå speciellt i dagsljuset även fast det kan vara jobbigt. Hitta något du gillar att göra eller att kolla på. Som att måla, skriva, sticka/brodera, lägga pussel, läsa något intressant, mindfulness, ifyllnings böcker. Inget behöver vara fint utan detta är mer för att få ut allt som finns i dig eller att bara koppla bort o tänka på annat en stund. Allt detta kan man ju även kolla på youtube. Sen kan du även skriva en lista på vad som är bra och vad som är dåligt just nu och få en helhetsbild på allt och om något kan ändras. Skriv listor om vad du ska göra på dagen, allting från frukost till borsta tänderna till en syssla osv. Och kryssa för när du gjort det. Och tänk inte att du måste göra allt på dessa listor. Utan ta ALLT detta i din egna takt så det känns bra. Och när det blir jobbigt och dina tankar tar över försöka att prata emot din egna röst, du kan du är bättre än dina dåliga tankarna tänk utanför din comfort zone även fast det kan vara obehagligt. Skriv lappar och häng upp lite överallt med ord eller meningar som kan påminna/hjälpa dig, som tillexempel ”låt inte de onda ta över de goda”
-
Det första du kan göra är att prata med personer och berätta hur du känner (skriv om det är jobbigt att ta det i verkligheten) Om personen i fråga inte vill ändra på sig eller vill lyssna på vad du känner och tycker så finns det mycket bättre vänner. Du ska inte behöva må dåligt på grund av en vän.
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.