Dina svar
-
Jag tänker så att man får bryta ner vad det är man i grunden behöver. Mat, värme, vatten, nånstans att sova osv. Sen lösa alla dom sakerna utan att behöva betala någon för det, eller jobba för det. Åtminstone minimera arbetet så mycket som möjligt. Optimera. Ett neutralt tillstånd där man påverkas så lite som möjligt av livet vore bäst. Därifrån kan man göra utsvävningar om viljan nån gång skulle finnas. Det stora problemet är ju människor. Dom stör alltid det här grundtillståndet på ett eller annat vis. Naturen och livet i sig skapar såklart också problem ibland. Visst om det blåser ner ett träd t.ex. Det är ju lite irriterande, men det är rimligt. Med människor är det inte så. Människor skapar konstgjorda problem som inte har en anledning att existera. Det märks tydligt hur livet flyter mer naturligt och förutsägbart och med mindre motstånd ju längre tid man lyckas undvika dom.
-
Man får sträva efter att optimera och förenkla livet. Skala bort så mycket som möjligt av det som gör livet sämre. Och vara förutseende och ha färdiga lösningar på potentiella problem som kan uppstå i framtiden, så man snabbt kan bli av med dom när dom uppstår. Det gör inte att livet blir bra. Men det blir mer uthärdligt och mindre dåligt iaf. Och att göra just sådana saker skapar iaf en viss form av meningen. Även om det i slutändan är meningslöst.
Finns det något du hade velat skala bort från ditt liv i nuläget som hade gjort det lite mindre dåligt?Angående vädret, nog det kunde vara lite mer sol. Klimatet i Sverige suger. Det är ju bara grått, blött och kallt majoriteten av året. Det blir man ju inte gladare av.
-
Det är bra att du börjar ta lite jobb iaf. Bra att du har möjligheten. Livet suger i allmänhet. Men det blir definitivt inte bättre när man är fattig. Vad är det för tankar det ger dig om framtiden?
-
Beroende vad för typ av person det är, så kan egocentrism vara något jag uppskattar ganska mycket. Är det en egocentrisk normie så är det ännu mer dränerande än en vanlig normie. Men är det någon som reflekterar över sig själv och har ”djupare” tankar om saker, så är det väldigt praktiskt. Det blir lite win win. Den egocentriska personen delar lätt med sig av sina tankar eftersom det inte tar särskilt mycket energi för denne att prata om sig själv. Och själv lär man känna hur personen tänker och fungerar, utan att behöva spendera massa energi på att ställa frågor och dra saker ur personen. Det känns lite drygt på ett sätt med människor som inte är egocentriska. Lol.
-
Majoriteten av människor är blinda för verkligheten, är man inte det så är det inte konstigt att man inte kan navigera som andra. Men man ska inte vara som majoriteten. Dom är bara tomma skal. Jag förstår den där känslan av att allt måste vara precis rätt. Och det är inget fel i det. Jag har märkt att det är precis så det ska vara. Man ska sträva efter att uppnå exakt det man vill, inte något halvdant som duger.
Jag har alltid varit en människa som bara observerar och studerar saker för att förstå verkligheten och livet. Främst för att jag vill ta mig härifrån. Jag har många teorier om saker, men vad jag kommit fram till hittills är att man som människa inte har någon egentlig fri vilja. Att hela den här verkligheten fungerar som en maskin, driven av simpla regler. Egentligen behövs inga medvetande varelser för att livet ska fungera. Livet i sig är separat från jaget verkar det som. Jag har alltid skilt på mitt jag och min kropp. Jag ser dom inte som samma. Jag är den som sitter fast i kroppen. Mitt vandrande fängelse.
Hur det har hjälpt mig? Det senaste halvåret ungefär har jag insett att all kunskap jag ackumulerat under livet nu hjälper mig enormt mycket, saker utvecklas väldigt fort och går i en väldigt positiv riktning. Det är inte kunskap man läser sig till. Utan det är mer en förståelse om vad livet och den här verkligheten är, hur den fungerar, och vad den sannolikt inte är. Teorier jag haft börjar visa sig stämma nu, saker faller på plats. Bokstavligt talat, lol. Jag behöver ved, senaste två dagarna har det ramlat in träd på tomten. haha. Det händer saker som nog snudd på skulle kallas mirakulösa. Men det är sånt som ofta missförstås om man försöker prata om det. Idag har jag satt två kraftiga grindstolpar vid infartsvägen till min stuga. Jag höftade bara lite grovt och grävde två, knappt en meter djupa gropar på var sida om vägen och stoppade ner stolparna. Normalt sett får man ju justera och hålla på. Men när jag kollade med laser nivell så var dom exakt på mm lika höga. Sånt händer bara inte. Och nu när jag hämtade datorn för att skriva detta meddelande, så när jag tittade ut genom fönstret, tändes lyset på bilen. Mind you, den har stått parkerad sen i måndags. Problem jag haft med kroppen i årtionden har försvunnit osv. Helt galet.
Promenader på natten är härligt. Jag jobbade natt i många år förr, och när jag var ledig brukade jag fortsätta sova på dagen och vara vaken på nätterna. Det var så tyst och skönt att var ute då. Tomt på folk. Ungefär som i början på pandemin då folk var livrädda för alla, haha. Minns hur härligt det var när det var så tomt på vägarna när man åkte iväg med bilen.
Sorry att det blev lite mycket jagprat nu. Är ganska egocentrisk av mig. Minns att du skrivit något om egocentrism. Är du egocentrisk av dig?
-
Har du aldrig varit nyfiken på vad livet är? Varför du är här? Vad den här verkligheten är, hur den fungerar, vem och vad du är osv? Menar inte nödvändigtvis nyfiken som i att det är intressant eller roligt.
Ibland kan det ta många år innan man ser att det man tyckte var bortkastad tid och onödigt faktiskt hade ett syfte.
-
Kan verkligen relatera till den där tröttheten. Att vara helt slut när man vaknar på morgonen. Känna att man hela tiden bara vill sova men inte kunna göra det. När en enkel sak som att laga mat är allt man orkar på en dag. Och maten ändå inte ger någon nämnvärd energi. Det är tungt att leva ett helt liv så.
-
Hm. Jag har svårt att forma nya minnen. Saker behöver nötas in i hjärnan. Det faller förvisso ändå bort ibland om det inte påminns kontinuerligt . Det är iaf en om orsak till att jag inte kan bilda relationer med någon annan utöver en livspartner. Inte för jag vill ha någon annan form av relation. Relationer är för det mesta totalt meningslösa och oproduktiva. En massa tomt onödigt prat.
-
olivgrön krypljung skrev:
Har inget värde. Är ensam och sämst och oälskad och gör ingen nytta för någon, ens mig själv. Helt och hållet mitt eget fel, har misslyckats förtjäna något. Bokstavligen värdelös. Hur kan jag ens påstå att jag är en ”människa” som alla andra? Extremt förolämpande att ens tänka tanken, mot alla ni andra som faktiskt är det och spelar roll. Ingen skulle sakna mig om jag dog. Det skulle inte göra någon skillnad. Kanske blir världen lite bättre, till och med. Om alla människor har ett värde är jag per definition inte en människa.Vad saknar du i ditt liv? Hur hade du velat att ditt liv skulle vara för att du skulle må bra? Och vad är det för saker som hindrar dig att komma till den punkten?
-
Kan absolut relatera. Man lär sig väl lite att acceptera det med åren.
Vad är det som gjort att du är så ensam tror du?
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.