Dina svar
-
Avregistrerad användare skrev:
Jag förstår precis ditt “dravel” tänker precis på samma sätt. Om det ändå hade varit jag istället.. Förstår mig liksom inte på livets vägar och meningar. Jag har klarat av svåra sjukdomar som barn, psykisk tortyr genom mobbning och varit nära att dö i olyckor allt för att leva så här, då andra levnadsglada stackare råkar ut för alldeles för tidiga dödsfall.. Jag är introvert i grund och botten. Har faktiskt kunnat njuta av att vara själv men den tiden är som bortblåst. Nu känns allt bara meningslöst. Jag tycker fortfarande inte om stora folksamlingar eller fester men en person eller tre dom jag känner mig på samma nivå med känns ledigt och bra. Tror överlag att det är svårt att skaffa nya “riktiga” nära vänner som vuxen överlag oavsett som introvert eller någorlunda social. Det mesta känns bara som ett spel och ett sorts svar på bekräftelse. Riktig vänskap bygger man nog upp under barndomen, tonåren. Konstigt nog trots min blyga sida, så har jag lätt för att få kontakt med kvinnor och få kvinnliga bekanta och vänner som jag kan prata med och umgås med. Att som kille få nya manliga vänner känns stört på omöjligt. Visst, bekantskaper hittar jag men att föreslå någonting på tu man hand känns bara fel och kan lätt tolkas som en invit till någonting annat. Inget fel i att vara homosexuell men liksom inte det jag söker efter.Oj vad jag känner igen mig i dig!
jag blev också svårt mobbad i tidig ålder, och jag lärde mig aldrig det sociala samspelet efter det. I skolan, och sedan på jobbet visste jag inte hur jag skulle bete mig och blev snabbt utdömd. I större folksamlingar blir det snabbt de som pratar mer än mig som tar över, så jag blir bortglömd. Med de få vänner jag har som känner mig väl funkar det bra. När man är ute och rör sig ser man barnfamiljer, och andra som redan har en bekantskapskrets och det känns som att ensamma människor är tabu på något sätt. Jag har också lätt för att attrahera personer av det andra könet när det gäller att dejta, då har man ett syfte på något sätt och det blir mycket lättare, men vänskap är helt plötsligt så mycket svårare, folk blir misstänksamma och det kan vara svårt att hitta gemensamma samtalsämnen och intressen.
jaja, det är inte lätt, men herregud vad ska man göra…känns som att man slösar bort livet på något sätt?
-
Tack för tipsen. Älskar att läsa och biblioteket funkar, men kan också bli jobbigt ibland. Har du något tips för att ta bort stressen av att vara bland okända människor? Min terapeut tipsade mig om att surfa på rädslan, att tänka sig in i den och fokusera på den, iaktta andra människor och händelser runtomkring mig och att fokusera på dem. Det fungerar ibland en liten stund men det är just tröskeln man ska komma över, innan man har vågat sig ut utanför lägenheten.
-
Hej!
har också velat ”bara dö” sedan ung ålder. Men vågar inte heller pga skuldkänslor över föräldern man lämnar kvar. När man har läst om unga föräldrar som får cancer har jag önskat att jag kunde fått den cancern istället för dem, för jag har ingen som skulle sakna mig på samma sätt som för dem.
när det gäller din kärlek känns det kanske inte som att hon var på samma djupa nivå som du om hon så snabbt kunde gå vidare? Fast jag ska inte döma, alla har vi olika sätt att hantera saker och ting i livet…Jag är också väldigt introvert och det är jättesvårt att lära känna nya människor. Så synd att vi ska vara så många ensamma med liknande känslor och erfarenheter och inte kunna enas i det, att kunna ta varandra an och umgås utan krav. Att jag sitter här ensam, och att i min kommun finns det så många fler som sitter ensamma. Då kunde vi ju hellre inte vara ensamma tillsammans 🙂
ta hand om dig iallafall, och hoppas du fattar mitt dravel 🙂
-
Soppar (Karl-Johan mfl) kantareller, trattkantareller taggsvamp mm allt jag är säker på inte kommer ge mig svåra magsmärtor 🙂
Det är inte fel att ha mål i livet, den stora sorgen är när man vet vad man kan få men att det känns som att det bara inte är möjligt.
jag jobbar, har sambo men är ganska ensam. Det är svårt att bara gå till mataffären ibland, tycker folk tittar på mig konstigt och jag vågar inte möta deras blickar. Skulle vilja vara mer aktiv, gå och träna, gå kvällskurser men jag vågar helt enkelt inte. -
Ja det är jättekul och givande men det gäller att känna igen sorterna 😀 hur ser ditt liv ut annars (om det är ok att jag frågar)
-
Låter bra, jag gillar också när det regnar! Dessutom är det bra för all svamp, den växer bra då 🙂 svampplockning tycker jag mycket om, det är lugnande och älskar att vara ute i skogen
-
Idag är det ok, men har lite (mycket) sommardepp eftersom sommaren ofta gör ensamheten större 🙁 hur är det med dig o alla andra i tråden? 🙂
-
Känner igen mig i det du skriver, litar inte heller på folk längre. Min sambo är (tyvärr) supersocial, försöker ge det en chans att träffa andra par där jag ganska direkt känner att tjejen i det paret dömer ut mig. Försöker verkligen för att anpassa mig, säga roliga saker och bete mig normalt men det slutar med att jag bara tycker det är jobbigt! Känner att jag hade behövt en vän som inte ställer krav på mig, att vi kanske båda är lite ”skadade”, att man inte alltid behöver vara superrolig hela tiden utan att man kan umgås utan att behöva prata hela tiden.
-
Vad glad jag blir! Jag tycker ibland att det känns som att alla andra har så lätt med det sociala, såklart är det inte så, men egentligen är jag en bra person och en bra lokal vän, det är bara så svårt att komma över det där obekväma i början när man ska lära känna någon. Har gått i terapi men det hjälpte inte. Min terapeut tycker att jag bara måste ge mig in i sociala situationer men det är lättare sagt än gjort.
-
Förstår dig. Jag har själv väldigt svårt för att göra någonting själv, åker till jobbet och sedan hem. Vågar inte ens gå ut och gå själv, tycker att alla tittar konstigt på mig och det blir bara jobbigt, kommer hem helt genomsvettig. Önskar så ofta att jag hade någon i typ samma sits att prata med men alla andra verkar ha bra liv de är nöjda med. Ta hand om dig så gott du kan, nu vet du ju att jag finns här o också mår skit så slipper du göra det helt ensam 🙂
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.