Indigo Purybu
Skapade svar
-
Ja det är så himla svårt att tampas med dom känslorna. Det känns som att om vi någon gång skulle göra slut, även om jag inte vill det, så kommer han bli ensam.
Vi kan prata om allt utom just det här. Jag vill liksom hjälpa honom, men det känns som han har svårt att ha vänner då han är “mittemellan” alla, han är inte sportnörd, inte nörd-nörd. Inte “cool” osv. Jag älskar honom som han är, men det känns som ingen annan förstår honom riktigt. Det gör så ont i mig.
Brukar du prata om det med din tjej?
Jo jag märker att han tycker det är jobbigt, har hänt flera stora situationer då han blivit åtsidosatt. Som när han inte ens fick veta att hans gamla bästa vän skulle gifta sig än dagarna innan, och då dessutom ryktesvägen.
När det hände blev han riktigt ledsen.
Jag blir ledsen då jag vet hur jobbigt det är att bli bortvald.
Det känns som ingen av hans gamla vänner gillar honom egentligen,och det har blivit mkt värre sen vi blev tsm. Det är väldigt sällan någon av dom hör av sig. Han har iofs uttryckt att han inte gillar dom heller längre, att de är så olika.
Problemet är ju att det är svårt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, speciellt som kille vad jag tror.
Känns bara jobbigt att det känns som hela vårt liv kommer vara såhär, att det blir jobbiga situationer när kompisar kommer på tals och att jag får lite dåligt samvete när jag har vänner och inte han.
Tack för ditt svar och igenkänning!
Ska försöka att tänka lite mer på att slappna av. Tycker det är svårt med min chef dock, som är en 45 årig man med inga gemensamma intressen som mig. Har svårt att veta hur jag ska vara mig själv med en chef liksom, blir en stress att det är en auktoritet..!
Men ja, jag får tänka att jag gör mitt bästa. Har ju kämpat med såna här problem nästan hela mitt liv, och det här är en ny situation som jag är i nu. Aldrig haft ett kontorsjobb med såna typer av krav eller kollegor förut.
Vi kämpar på! <3
Tack för stödet! <3
Det är verkligen så, känns inte som män i allmänhet har lika lätt att skaffa såna djupa relationer, så det ligger mycket i det du säger. Han kanske inte vet vad han går miste om riktigt.
Har frågat honom om han vill prata om det men det har han inte velat, tänker att han skäms för det också, att det skulle vara nåt “fel” med honom.
Vill vara där och stödja honom men det är svårt om han inte vill prata om det liksom..
Du kan ha delvis rätt faktiskt, det förnekar jag inte. Jag kanske överdriver min oro för honom då jag själv tyckte det var jobbigt att inte ha vänner. Men jag vet att han tycker det är jobbigt, han var uppenbart besviken att de inte uppmärksammade hans födelsedag bland annat.