Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 42 totalt)
0
  • som svar på: Utnyttjad

    Relationen till den snubben är avslutad sen 1,5 år tillbaka. Men känner mig inte så mycket starkare för det.

    Eftersom det påverkar dig starkt så får man anta säga att det blivit till ett trauma. Händelsen och det som hände i samband med det har ett grepp om dig och begränsar dig troligen. Jag hoppas du har någon nära som du litar på och kan anförtro dig till. Har du det?

    Håller med föregående. Det låter på mig att du redan vet att du inte vill.
    Jag kan inte höra en enda sak du ör nöjd med i ditt förhållande (även om du skriver att det är ganska bra). Du visar att du varken tänker särskilt gott om henne eller om dig själv. Sannolikt bättre för båda då att släppa taget om varandra istället. Givetvis ör det ett alternativt att ärligt försöka göra något åt saken men då måste det börja med dig själv tror jag. Kanske tex du behöver bli bättre på att uttrycka dina behov och sätta dina gränser utan att trampa på andra (din flickvän i första hand)

    Gör något nu när du tagit steget från grubbleri till att skriva på forumet. Ta ytterligare steg. Läs boken som du blev tipsad om. Samtalsterapi i någon form tror jag också skulle kunna stärka dig.
    Lycka till!

     

    som svar på: Utnyttjad

    Hej på dig!

    Jag förstår att du känner att det inte blev som du hade hoppats med din drömprins. Desto bättre att du ser det klarare nu. Att du blivit utnyttjad och att du mår dåligt av det.  Den insikten tänker jag bör vara tillräckligt för att avsluta relationen med den mannen. Håller du med? Eller hur tänker du?

    Jag kan tänka mig att du har många känslor inom dig som är jobbiga att hantera. Stämmer det?

    som svar på: Hopplöst

    Hej!
    visst är fet är svårt när ens barn inte mår bra. I mitt fall har jag fortfarande svårt att fatta varför vi hamnade så snett  Depression, panikångest, datorberoende sömnsvårigheter etc. En negativ spiral som blev allt värre och spm kunnat sluta i total katastrof  Det tror jag inte längre.

    Det hjälpte det att inse att jag var en del av problemet. Att jag curlat för mycket om jag får förenkla saken ganska grovt. Och att jag hade krav på mitt barn som kom från mitt behov att ha ett barn som det går bra för.

    Genom att successivt ändra min syn på saker har en förändring skett långsamt men tydligt. Mitt barn är mer ansvarstagande och vi har fått en bättre kontakt av att jag backat istället för att ligga på.

    Det måste sägas att det har varit tufft för jag blev först väldigt anklagad att inte bry mig och vara en dålig förälder men det har lönat sig öven om alla problem inte är borta

    Saker som jag tydliggjort är att:

    – gymnasium är frivilligt och alternativet inte är att sitta hemma och bli försörjd

    – jag betalar inte dator och internet till en  (visserligen ung) vuxen som är hemma vid datorn istället för att vara i skolan eller på annat sätt bidra till att lösa situationen. Tex medverka i samtal med Bup /psykolog och sånt

    – skjuter inte till extra pengar

    – krävt tillbaka pengar han stulit av mig tex genom att använda mitt kreditkort till spel och hämtmat och energidryck framför datorn

    På detta sätt har jag slutat att vara medberoende (iaf mycket mindre). Lite som att sluta ge en alkoholist sprit. Låter nog både självklart och enkelt för många men det har det inte varit.

    Jag vet förstås nästan inget om din situation Och om det kan finnas några likheter men pröva gärna tanken .

    En tråkig erfarenhet för mig är det sitter många inom Bup, Socialtjänst skolkuratorer mm som har bristande kunskaper och eller är allmänt osäkra. Det är inte bra när man ska hantera omotiverade tonåringar. Om man har råd är det lättare att hitta bra stöd hos tex en privat psykolog. Dyrt men väl värt om man kan.

    Hoppas detta inte provocerar och får dig att tror att jag vill lägga skuld på dig som förälder. (Så hade kanske jag själv reagerat tidigare).

     

    Allt löser sig inte. Men allt förändras. Ibland tar det lång tid och det är inte alltid lätt att uppmärksamma.  Jag önskar att den perioden kommer snart då du vaknar upp och känner så där att dagen kommer bli underbar. Tills dess hoppas jag du gnetar på en dag i sänder. Hoppas också du har någon du kan prata med om dina känslor. Känslor uppstår alltid och utan att de kan styras men man kan styra vad man gör med dem. Ett sätt är att hitta någon som verkligen lyssnar på dig utan att döma dig. Har du någon du litar på? Det är inte omöjligt att du är din största kritiker. Och då kanske du behöver hjälp att se din egen storhet. (?) Du kanske också behöver hjälp att använda dina förmågor till positiva saker för dig själv och andra. Är du stolt över dig själv ibland? Berätta gärna om när du senast var det.

    Själv är jag stolt över att jag att många tycker att jag har viktiga (kloka) saker säga som betyder något för dem och att jag förstår att jag det beror på att jag har varit med om mycket i mitt liv. Bra och hemska saker.

    som svar på: Hopplöst

    Hej!

    Har varit där du är. På väg ur. Erfarenheterna från det gör att jag fått ökad insikt om hur det är att må dåligt. Barnet/ungdom och förälder. Det är svårt att få hjälp om din nu vuxne son inte Är motiverad. Det finns många vägar att pröva. Vad har du försökt med?

    som svar på: våldtäkt

    Hej igen!

    Eftersom du är en ung vuxen så antar jag att ni inte längre bor tillsammans men att du ändå inte kommer undan honom. Jag vet inte vilka förutsättningar du har men du måste komma bort från honom. Det är högsta prioritet. Det som hänt innebär sannolikt att han har både psykologisk och fysisk makt som är svår att bryta.

    Jag tänker att även din Pappa behöver hjälp att bryta sitt destruktiva beteende. Det är inget du kan ska direkt ansvar för men som kanske kan komma som en bieffekt när du anmäler.

    Det din Pappa gjort är självklart brottligt.
    En polisutredningen som handlar om din pappa kan fällas för brotten måste starta. Det är tyvärr omöjligt att säga i förväg hur det går. Särskilt om det saknas teknisk bevisning, tex sperma, skador på dig, kläder, saker och utlåtande från läkare som undersökt dig. Ofta blir det ord mot ord vilket då medför att det blir svårare att få fällande dom men inte omöjligt. Om han fälls blir det några månader upp till 10 års fängelse tror jag beroende på hur grovt det bedöms av domstolen. Övergrepp före 15 års ålder bedöms hårdare men ju längre bort i tid desto svårare att bevisa.

    Utredningen kommer tyvärr kräva delaktighet från din sida och du bör skriva ner (eller spela in på telefon eller liknande) berättelsen om vad som hänt så noggrant du kan och så nära händelserna i tid som möjligt. Det kommer att resultera i att du minns bättre och att du blir mer trovärdig vilket kan vara jätteviktigt.

    Du bör därför skriva ner till exempel:
    – Exakt vad som hände? Vad gjorde och sade han och vad gjorde och sa du?
    –  Användes våld eller hot om våld? Användes hjälpmedel såsom kniv eller annat?
    –  Tror du han påverkad av alkohol eller annat?
    –  Fick du några skador?
    –  Hur kändes det för dig?
    –  På vilken plats hände det?
    –  Vilken tidpunkt var det?
    –  Var det ljust, mörkt soligt, regnigt ute?
    –  Vad hade du och eller din pappa för kläder?
    –  Vem KAN ha hört eller sett något av det som hände?
    –  Vem har och du berättat om händelsen eller delar av den för och när gjorde du det? Inkludera inlägg på chat som denna.
    – Finns några bild eller ljudinspelningar på dig eller annat som styrker något av det som hänt?
    – Finns några skriftliga hot?
    – Vad gjorde eller sa din pappa innan händelsen? Vad gjorde/sa du?
    – Vad gjorde eller sa din pappa efter händelsen?  Vad gjorde/sa du?

    Vet du något om övergrepp eller våld din pappa har gjort mot andra personer är det också viktigt att notera.

    Jag fattar att  det här är jättejobbiga frågor att svara på och att det tar mycket tid. Du kommer säkert få brottas med många känslor som skam, sorg och ilska. Du kommer nog inte undan frågorna. De kommer förr eller senare och ju tydligare svar du kan ge desto bättre.

    Hör av dig när du vill berätta mer eller fråga om något. Jag kollar inte varje dag men regelbundet.

    Kram

    som svar på: våldtäkt

    Nej inte nu igen…  😢

    Berätta gärna ungefär vilken ålder du har. Kan vara bra att veta när jag svarar.

    som svar på: våldtäkt

    Hur har det gått? Har du pratat med någon?

    Hur går det för dig?

    Usch vad dåligt att inte få hjälp som helt uppenbart behövs.

    Hej!

    Så som du berättar saken tolkar jag det som att din granne varit väldigt tydlig med att han inte vill ha ett förhållande med dig eller vill vara din vän. Om du ändå tror att din granne har positiva känslor för dig honom så kan fråga om han vill träffa dig och prata. Om han inte vill det så måste du släppa honom ur dina tankar.

    När det gäller att inte förvänta sig mycket så är det något jag själv försöker göra och tycker det gör det lättare att få till samspelet med andra.  Men det är jättesvårt i början.  Ju mer jag lyckades och ju mer jag bekräftade andra ju mer har jag fått (fast ibland långt senare vilket känts bra och otvunget). Det är pga dessa erfarenheter jag gav det råd jag gjorde till dig.  Prova dig fram.  Var så generös du kan och glöm inte bort att berömma dig själv.

     

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 42 totalt)
0