Skapade svar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
0
  • som svar på: schizofreni???

    Vet du om du upplevt några hallucinationer eller inte? Kanske svårt att avgöra själv ifs, om du tror att det du upplever är på riktigt.

    Tänker annars att det kan vara någon form av psykos, men enligt vad jag läst har man oftast ingen sjukdomsinsikt vid en psykos och du verkar ändå medveten om att din tankar inte är normala och antagligen helt ogrundade. Varför skulle din mamma förgifta din mat och mediciner liksom? Och vem skulle förfölja dig? Verkar inte alls troligt att detta faktiskt sker. Det är definitivt vanföreställningar.

    Tycker verkligen att du ska kontakta en psykiatrisk mottagning och försöka få hjälp. Enligt vad jag har läst är det väldigt viktigt med sömn, så du borde verkligen försöka ta dina sömntabletter också.

     

    som svar på: 29 år och vill ge upp

    Spontant låter det som att du måste börja med att byta ut dina så kallade vänner. Har du funderat på hur du kan träffa nya personer att lära känna?

    Kanske via något forum där du kan träffa människor som inte är som dina nuvarande vänner. Kanske testa på någon ny hobby?

    Vet att det kanske känns som det sista du vill göra när du är så pass nere, men jag tror inte heller att det funkar att bara fortsätta som det är och hoppas att det vänder av sig självt. Bara du har makten att förändra ditt liv, du måste kanske stångas och kämpa lite mer än alla andra, men jag tror att du kan klara det

    Känner igen mig i det ni båda skriver… Är mitt i en sån situation just nu.

    Vi träffades via en kompis och i början kändes han väldigt intresserad och vi klickade jättebra tyckte jag. Nu har vi setts några gånger och han drar sig mer och mer undan. Frågade till och med om han ville fortsätta ses och det ville han, men ändå svarar han inte på ett meddelande på 2-3 dagar nu. Och svarar dessutom kort. I början var det långa svar med flera frågor.

    Känner mig så dum och ledsen. Förstår inte varför han tappat intresset… Har verkligen försökt att inte vara för på, så känns inte som att det är det.

    Trodde att han var annorlunda och någon jag verkligen kunde vara mig själv med, men så känner tydligen inte han… FÖRSTÅR INTE.  Kan han inte bara säga om han inte vill fortsätta ses?

    Hatar att jag bryr mig så mycket och låter det påverka mig i så stor grad. Vet innerst inne att han inte förtjänar mig om han inte behandlar mig med respekt och jag är inte intresserad av att jaga någon. Been there, done that. Aldrig igen. Det är inte värt det i slutändan.

    Vad ska man göra? 😫

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
0