[Indigo Kadopu]

Jag förstår hur du känner. Jag har själv varit där för ca 3 år sedan och trodde aldrig att jag skulle komma över honom, men allt eftersom tiden gick så bleknade känslorna. Jag hoppas att du kan härda ut och ge det lite tid. Hur mår du idag? 🌷

[Indigo Kadopu]

Purple Riroma skrev:

Har du försökt söka hjälp och hur har responsen isf varit där? Känner själv att det inte leder nånstans och sen bara mer eller mindre rinner ut i sanden..

Jag har sökt hjälp men jag känner lite som du, det leder inte till nånting. Jag blir bara erbjuden tabletter till höger och vänster vilket jag tycker är oerhört märkligt med tanke på mitt mående. Har stor tillgång till både antidepressiva och sömntabletter så det vore lätt att stoppa i sig dom om jag verkligen skulle vilja. 2 saker som hindrar mig från att faktiskt ta det steget är att jag vet inte om jag har tillräckligt med tabletter och vad som händer om jag faktiskt inte lyckas men även rädslan för hur det är att faktiskt dö.

[Indigo Kadopu]

Indigo Vutaqy skrev:

Jag förstår dina känslor. Känner ofta likadant. Men vi vet aldrig när vi kommer dö, så därför kommer jag att försöka göra saker jag mår bra av varje dag. Har drömmar, tillåter mig själv att känna mig riktigt glad när jag är det.

Just nu har jag inte ork att göra saker som jag vet att jag mår bra av. Inte ens det basala som mat, sömn osv fungerar. Förra sommaren så mådde jag jättebra och hade ett bra och ganska socialt liv, jag förstår inte riktigt hur eller varför det blev så här.

 

[Indigo Kadopu]

Jag känner precis likadant. Jag vill inte leva så här men jag är så rädd för att dö.