Hej! Tack för svar!
Det var fint och lite skrämmande att läsa om din historia. Låter som en spegel av mitt eget liv… Mobbning, ångest från tidiga tonår, alltid känt mig utanför, även om jag i perioder genom livet kunnat arbeta och “låtsas” ha ett normalt liv. De saker och situationer man ej kan hantera har man kunnat undvika eller förtränga ett tag i alla fall. Sedan hamnar man i en svacka när livet kraschar igen. Låter härligt att du hittat hjälp som fungerade för dig. Har genom åren provat olika mediciner, och just nu är det den ständiga oron som plågar mest så jag medicinerar mot den.
Har faktiskt ordnat så min psykolog skall vara med en stund vid läkarbesöket. Även det var dock ett svårt beslut för mig att fatta. Å ena sidan så har ju hen större insikt i min situation då vi haft tät kontakt, men samtidigt så kan jag tänka att de blir två som gemensamt kan “köra” över mig och sätta mig i ett svårt underläge. Ja, jag vet att jag inte tänker riktigt rationellt alla gånger, men ett av mina problem är troligen att jag tänker för mycket. Försöker ibland som du skriver att unna mig lite , men jag har svårt då ångesten och skamkänslor gör att man tänket på bestraffning i stället. – jag är inte värd att ha något trevligt… Man har med sig en trasig självbild från unga år som är svår att brottas med stundtals…
Än en gång, Stort tack för ditt gensvar. Det värmer i ett ensamt liv.
